En Romanistas Memoarer

Let go, there´s nothing else to do

2011-07-12T18:57:00.002+01:00

Imorgon kommer jag att se en Harry Potter-film för allra sista gången. Inget mer av Daniel Radcliffes utbrott, Emma Watsons höjda ögonbryn, Rupert Grints förvirrade ansiktsuttryck eller Alan Rickmans viskande röst. Om ungefär 27 timmar är det över.

Ja, jag kommer gråta. Ja, det här är mer än en påhittad berättelse för mig. Filmerna kan förvisso inte jämföras med böckerna, men det är någonting som påminner mig om så oerhört mycket. Det är historien om min barndom, om allt det jag är och allt det jag borde vara. Det är ingenting jag kan förklara i ord - en gång i tiden närde jag en illusion om att jag kunde skriva, att jag var bra på att formulera mig, men den är borta.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv. Ena stunden är jag helt inne på att flytta till Stockholm och bara köra järnet på juridiken, för att minuten senare bara vilja fly och tänka att jag borde ta första bästa plan till London. Ibland har jag sådan längtan bort från den här stan att jag tror jag ska kvävas, för att sedan tycka att den ändå är ganska uthärdlig.

Den här bloggen har varit ganska tyst under en längre tid, och jag tror att den får förbli det. Åtminstone för ett tag. Kanske upptäcker jag efter några dagar att jag har massa mer att säga, och kanske blir det här det sista inlägget. Jag skulle dock inte tro det för emellanåt är jag en pinsamt sentimental människa.

I'll never let go.

Accio that box of tissue

2011-06-18T15:19:00.001+01:00

OMG så taggad och ändå så.. icke. Vill inte att det ska ta slut.

Sommar och sol...

2011-06-01T14:40:00.003+01:00

Terminen är över men med en ganska bitter smak. Var tvungen att blanka 18 hp straffrätt, vilket minst sagt känns sådär. Var supertaggad imorse och helt inställd på att skriva en bra tenta och inte ha något över sommaren, och vad händer? Det kommer jävla skituppgifter på hur många poäng som helst. Jag var på intet sätt lost och hade säkert kunnat skrapa ihop ett Ba men problemet med mig är ju det att... good is not good enough. Jag vill ha högsta betyget, även om jag bevisligen 1) inte är tillräckligt smart för det eller 2) är för lat för det (troligast).

Ja, så medan andra solar, badar, äter gott, läser massa bra böcker och så vidare ska jag som ambitiös men stundtals lite väl lat människa ägna de kommande tre månaderna åt att jobba på dagarna och behålla och i bästa fall utvidga mina kunskaper i straffrätt under kvällarna. Men ingen anledning att deppa ihop, i september har jag ju en fantastiskt rolig kurs i processrätt att se framemot!

(Varför gav jag mig in på det här? Va? Hur dum är jag på en skala? Så mycket smartare det hade varit att läsa ekonomi. Ung och dum, och snart är jag inte ens ung längre. Fan.)

The end of an era

2011-05-22T22:01:00.003+01:00

Rosella Sensi må ha sina brister och ha gjort en del misstag (att försöka flörta in sig med Romafansens största hatobjekt efter Lazio, det vill säga de rika, smutsiga klubbarna i norr, var kanske inte det mest begåvade...) men att hon har hjärta för Roma har ändå inte gått att betvivla. Jag kommer uppriktigt sakna att se henne sitta och sjunga med i Roma Roma Roma inför varje hemmamatch. Nu tar amerikanerna över det sjunkande skeppet (Marshallhjälpen är här, typ) och med det kommer förhoppningsvis några nya klasspelare och lite titlar. Jag hoppas bara att det kommer vara värt det. Utan hjärta och själ att fylla pokalerna med är de snabbt glömda.

Totti, underbara, älskade, bästa Francesco Totti. Vem behöver en gud när du finns? C'è solo un capitano!

Mon histoire

2011-05-18T17:35:00.003+01:00

Okejdå, erkänner väl för en gångs skull att franska kan vara ganska vackert. Å andra sidan är det mesta relaterat till Les Misérables fint.

Livet rullar på, varit 110% busy på sistone. Det har varit vårfest med jobbet, möhippa för Anna och Fia som gifter sig i augusti, jobb, träning och diverse seminarier. Terminens sista tenta närmar sig och eftersom jag helst inte vill blanka ytterligare en gång försöker jag plugga så mycket som möjligt, så ja... vänj er vid tystnaden, så är jag förhoppningsvis på banan igen i juni! Tills dess kan ni uppehålla er med den fantastiska boken Howards End av E M Forster. Briljant!

Jag vs. civilrätt 4-0

2011-05-05T19:30:00.004+01:00

Då var alla grundkurser i civilrätt definitivt avslutade! Fick resultatet på fastighetsrättstentan idag och trots min stundtals ganska starka motvilja till ämnet i fråga var det poängmässigt en av de bästa tentor jag skrivit. Känns enormt skönt att ha med sig högsta betyg i alla fyra kurserna, eftersom de måste räknas med när man söker eventuell tingsmeritering och dessutom innehåller mycket central juridik (arbetsrätt, familjerätt, avtalsrätt, fordringsrätt, sakrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, fastighetsrätt osv.). Idag har jag mest njutit av resultatet och imorgon jobbar jag, men på lördag får det bli fullt fokus på straffrätten!

Annars har jag tyvärr varit ganska trött på sistone vilket avspeglat sig i allmänt låg pluggmotivation (trots att jag egentligen tycker att straffrätten är bland det intressantaste hittills) och lett till att jag inte haft någon kraft att vara social och träffa människor, vilket får mig att känna mig ganska hemsk. Förhoppningsvis blir det lite bättre framöver, om inte förr så åtminstone efter den 1 juni, då det förvisso inte är ledigt (ska jobba hela sommaren utom vecka 25) men åtminstone inte är ständig stress över kommande tentor.

ALEANDRO, ALEANDROOOO

2011-05-02T18:59:00.002+01:00

Såhär lät det hemma i soffan strax efter halv elva igår!

Livet i 80 km/h

2011-04-16T14:00:00.003+01:00

Jag börjar tvivla lite på om appen jag använder när jag springer verkligen är helt pålitlig. Idag påstod den att maxhastigheten var drygt 80 km/h. Mig veterligen är människan kapabel att springa max 40 km/h, och då lär vi väl tala toppsprinters á la Usain Bolt. Hurra, jag är ett fysiskt fenomen!

Annars känns det som att dagarna faktiskt rusar fram just nu. Tentan i torsdags kändes sådär (vissa delar ganska bra och andra lite.. mindre bra...) men det är ändå mest skönt att vara av med skitämnet. Fastighetsrätten var väl minst sagt inte my cup of tea.

Gårdagen bjöd på Romeo och Julia på Dramaten. En gedigen uppsättning med överlag bra skådespelarinsatser. Plus för en traditionell tolkning! Dock tyckte jag inte att vissa scener blev så starka som de kunnat vara. Nu bär det strax av inåt stan för middag och Dramatenpremiären av Doktor Glas!

Ännu en såndär underbar lista som alla älskar...

2011-04-12T10:48:00.003+01:00

Det är inte klokt vad mycket olika tidsfördriv man kan hitta på när man egentligen borde plugga. Nu har jag iaf gjort en hel tenta med okej resultat så jag tar ett litet break och fyller i en sånhär rolig favoritlista som alla älskar.

Mat: Finns ju otroligt mycket som är på tok för gott, och till stor del beror det ju alltid på hur det tillagas, men... helstekt fläskfilé men hasselbackspotatis och en välkryddad sås till det slår ju det mesta. Jag är allmänt ganska förtjust i såser men försöker att hålla ner lite på ransonen. Ska man ändå frossa i kalorier finns det ju annat som är ännu godare än mat...

Dryck: Beror naturligtvis till stor del på sammanhanget, men jag kan ju inte helgardera mig på varenda fråga så jag säger nog vatten. Läsk går ju nästan alltid ner, men det är aldrig godare än vad vatten är efter en ordentlig löprunda.

Stad: Ändrar enväldigt frågan till städer. Går ej att välja mellan Rom och London. Rom för Roma, Totti, klimatet, historian, maten, Roma och Totti. London för ja, egentligen allt utom maten (det är bara till att leta upp en italiensk restaurang om man ska ha något vettigt i sig...). Älskar alla parker som gör att staden inte alls känns trång trots alla miljoner människor. Dessutom finns det ju rätt schysst kultur och en hel del trevliga sevärdheter...

Artist: Alltså ja, Gunilla Backman har fortfarande Sveriges bästa röst, men mina favoriter är nog ändå Within Temptation. Rätt otippat när jag först började lyssna på dem för goth, metal, hårdrock osv är väl egentligen inte min stil men jäklar vad bra de är. Sharon den Adels röst går ju inte direkt av för hackor heller...

Låt: Hahah EN? Ehum.. går mycket i perioder såklart men Stand my ground är en återkommande favorit.

Klädesplagg: Vad som helst som INTE kommer från H&M... Har nog ingen direkt favorit här.

Skor: Curlingskorna! Haha skämt åsido.. har ingen solklar favorit här heller men jag håller med Hanna om att ballerinaskor är ganska trevligt! Jag gillar egentligen skor med ordentlig klack eftersom det gör mig längre men jag är ju dessvärre inget balansfenomen, så det ser ju tyvärr smått parodiskt ut när jag ska vingla fram på Stockholms gator.

Stilikon: Stil? Jag? Nej. Även om jag ser någon vars stil jag skulle vilja härma så har jag varken ekonomi, tid, intresse eller mått för det.

Bok: Ingen skulle tro mig i alla fall om jag sa något annat än Harry Potter, så jag säger det.

TV-serie: Har aldrig följt speciellt mycket TV-serier. När jag var ung tittade folk på Förhäxad och sånt, men jag hade inte de kanalerna så jag missade allt det där. Just nu håller jag dock på att titta igenom The Tudors som gick för några år sedan, och den tycker jag faktiskt är rätt bra även om mitt hjärta brister lite vid varje historisk felaktighet. Annars kan jag meddela att det är minst lika beroendeframkallande att följa Roma som det säkert var för folk att följa Rederiet på 90-talet... saker blir hela tiden galnare och galnare men man kan liksom inte släppa taget.

Film: Sista frågan och då får man svara flera igen! Mamma Mia för att den är rolig, har underbar musik, flera av mina favoritskådisar (Meryl Streep och Colin Firth) och fantastiska bilder som får mig att vilja kasta mig på första bästa flyg till Grekland... Gladiator för att det helt enkelt är en stört bra film, ingen motivering krävs. Sweeney Todd för att den är galet snyggt gjord och får varje skådespelare att prestera på topp. Totally awesome.

Nya utmaningar

2011-04-06T18:25:00.003+01:00

Det är superbra att Julia är så ambitiös och duktig med träningen, och framför allt bra att hon bloggar om det. Då slipper ju jag anstränga mig och kan lugnt kopiera alla bra idéer hon sprutar ur sig! Som att följa det här programmet till exempel. Efter sex veckor ska man tydligen klara av 100 armhävningar. Jag är ju något skeptisk, minst sagt, men eftersom jag inte tycker att man kan dissa något man inte testat så har jag bestämt mig för att göra ett försök. Även om man inte klarar 100 stycken så vore ju 50 ganska bra det också. Efter att ha klarat fjuttiga, pinsamma åtta stycken när jag gjorde introtestet var det ju dessutom bara att köra igång - seriöst, åtta. Det är knappt så att jag vågade skriva det alltså.

Så nu har jag precis klarat av dag två av vecka ett, och inbillning eller ej, jag tycker redan att jag känner mig starkare! Underbar känsla, som har byggts upp då jag dessutom lördag-måndag sprungit nästan 15 kilometer. Tre stycken femkilometare i rad - ketchupeffekt efter att ha gnällt efter två kilometer hela livet. Logiskt nog har jag nu också rätt ont i höften (överansträngd antar jag) och har tagit två vilodagar, men ändå - det går framåt! Önskar bara att jag hade samma energi och inspiration i förhållande till nästa veckas tenta också... blev ju inte direkt mer taggad av att se svarsmallen från den ordinarie tentan och återigen upptäcka att jag med största sannolikhet hade fått högsta betyg om jag hade skrivit den... gah. Nåväl, det är bara att uppbåda all energi sista veckan och repetera in allt igen.

Det får gärna bli sommar nu...

Barmarksträning

2011-04-02T12:45:00.003+01:00

Sen i onsdags är säsongens curlingträningar slut, vilket tillsammans med det faktum att mitt gymkort gick ut för en vecka sen innebär att det är dags för barmarksträning! Jag tjuvstartade med ett par 3 km-rundor förra helgen och idag tyckte jag att det var dags för livets första femkilometare! Jag vet, tragiskt att jag vid tjugo års ålder aldrig sprungit så långt men jag 1) Har alltid hatat att springa och 2) Alltid varit på tok för tung för att orka mer än ett par kilometer. Nu blev förvisso dagens runda "bara" 4,93 km men jag tycker det räknas ändå.

Tack vare en fantastisk liten mobilapp som heter My tracks och som jag fann via min kompis Julias träningsblogg kunde jag mäta såväl sträcka som tid och medelhastighet. Tiden blev 29:10 vilket gav en medelhastighet på 10,14 km/h. Jag är ändå rätt nöjd med det - på löpbandet brukar jag springa mellan 10,5 och 11,5 km/h och tre kilometer, och med tanke på att Södertälje är en otroligt backig stad där jag såklart bor nästan så högt som möjligt så tycker jag inte att jag behöver skämmas över hastigheten. Jag är trots allt fortfarande ganska ovan vid att springa långt och har väl inte direkt något exemplariskt löpsteg. Dessutom borde jag införskaffa ordentliga löparskor.

Fredagsmys

2011-04-01T16:04:00.002+01:00

Den här dagen inleddes... tidigt. Till och med sett med Lindas ögon, vågar jag nog påstå. 05.00 tyckte min hund att det var dags att gå upp, vilket hon tydligt markerade genom att stå och skälla vid dörren. Eftersom jag i alla fall skulle gå upp runt halv sex på grund av tidig föreläsning (vilket pucko lägger en föreläsning om förmögenhetsbrott klockan åtta en fredagmorgon??) tänkte jag att jag för en gångs skull kunde låta henne bestämma och masade mig upp. Vad tror ni händer då? Jovisst, hunden hoppar upp i sängen, lägger sig på min kudde och har inga som helst planer på att gå ut. Bah! Otacksamma, söta lilla grej.

Föreläsningen var tack och lov ganska givande. Kanske inga aha-upplevelser men ändå en bra genomgång som förhoppningsvis bidrar till att man kan nöja sig med att läsa de delarna av litteraturen två gånger. Eftermiddagen spenderades till största delen på Café Mineur i Gamla stan med Jakob, som sedan drygt två månader också pluggar juridik. Supertrevligt som alltid och varje gång vi ses och pratar gamla S06-minnen känner jag faktiskt en viss saknad.

Resten av dagen har jag tänkt spendera med nedanstående bok, som i brist på bra TV-program får utgöra fredagsmyset. Den handlar om Maria Stuart, även känd som Mary Queen of Scots, som var drottning av Skottland och gjorde anspråk på den engelska tronen under Elizabeth I regeringstid under andra halvan av 1500-talet. Jag älskar Philippa Gregorys böcker om England under Tudortiden! Det kanske inte är tidernas bästa litterära verk, men det är underhållande, lättsmält och ändå tillräckligt historiskt korrekt för att vara acceptabelt.

Shoppaholic, never...

2011-03-24T18:23:00.003+01:00

Stor besvikelse. "Ledig" eftermiddag efter föreläsning som slutade tolv, dag innan lön för majoriteten av befolkningen, skönt vårväder, lön i fredags. Med allt detta som bakgrund och dessutom med vetskap om att jag har köpt all kurslitteratur jag behöver för resten av terminen var min naiva tanke att jag skulle gå längs Drottninggatan och uppdatera garderoben lite genom att shoppa bort åtminstone halva lönen. Dessutom kan jag ju numera tack vare förbättrad kost och mer träning till fullo röra mig bland de normala kollektionerna och betydligt lättare än tidigare hitta kläder som sitter snyggt (HM undantaget, men det beror väl mest på att deras kläder antingen är anpassade för dvärgar eller i tron att alla faktiskt vill ha tröjor som slutar vid midjan i alla lägen...).

Vad jag dock inte hade tagit i åtanke var de katastrofala kollektionerna. WTF!? Hur svårt kan det vara att göra lite nyskapande, snygga kläder som inte ser ut som något de dragit fram ur ett tre år gammalt förråd? Otroligt tråkigt. Nu kanske det förvisso är så att alla vårkollektioner inte har kommit in än - jag hoppas åtminstone det - men lite bättre utbud hade jag nog ändå hoppats på. Stor besvikelse. Enda positiva är att jag har pengarna kvar och i väntan på bättre klädtider kan spendera dem på annat... till exempel böcker.

Om det är någon som har tips på några bra butiker i Stockholm med snygga kläder till hyfsat rimliga priser (behöver ej vara HM-billigt, hatar kvalitén på deras kläder - ska det verkligen vara maskor i koftan redan när man köper den!?) så finns det en kommentarfunktion. Tack.

La la liberte, egalite, fraternite

2011-03-18T23:01:00.002+01:00

Åh, såna här historialektioner är ju nästan i klass med dom man upplevde under gymnasietiden under ledning av Åström! Awesome.

Kämpa, kämpa, kämpa

2011-03-16T21:02:00.002+01:00

Det blev helt väntat så att jag blankade tentan. Mindre väntat var att jag inte direkt var ensam. Med andra ord - den var svår. Två av fyra frågor kände jag att jag hade rätt bra koll på, en tredje kunde jag åtminstone till hälften, men det var för många poäng som kändes osäkra. Med lite tur hade det nog gått att få ett AB för det var inte så att jag inte fattade vilka lagar jag skulle tillämpa eller så, men onödigt att chansa. Nu är det omtenta 14 april, förhoppningsvis har jag hunnit plugga lite mer tills dess, och med lite tur är det en schysstare tenta.

I måndags började straffrätten och det är en kurs jag verkligen sett fram emot! Ämnen som alltid är aktuella och som engagerar. Litteraturen är dock inte nådig - 3000 kronor och det känns väl som att det är lika många sidor... har läst en av de mindre böckerna och en tredjedel av den tjocka och minst sagt teoretiska tegelstenen "Kriminalrättens grunder" och puh... det här blir en kamp!

I övrigt har jag mer eller mindre bestämt mig för att flytta i sommar, med största sannolikhet till studentlägenhet på Lidingö. 4000 kr/månad för 24 kvadrat är naturligtvis rena rånet, men vad gör man...

Now I'm back on the same road again

2011-03-09T21:59:00.004+01:00

På fredag är det tänkt att jag ska skriva en tenta i fastighetsrätt. Chansen just nu att jag faktiskt kommer lämna in uppskattar jag till sisådär max 10%. Ni förstår själva - jag ligger minst sagt efter. De senaste dagarna har jag läst över 500 sidor om panträtt och nyttjanderätt. Det är ganska bra jobbat, men tyvärr innebär det att jag inte hunnit göra några gamla tentor, och det i sin tur... gör mina chanser att skriva bra på den här tentan ganska små. Noll struktur i huvudet utan bara 500 paragrafer som simmar runt.

Det är inte mitt fel. Eller jo, det är klart att det till största delen är det. Jag borde ha läst mycket mer och mycket tidigare. Visserligen tappade jag ungefär två av åtta veckor på sjukdom (mitt immunförsvar existerar tyvärr inte) och ytterligare ett par på ren depression efter vad jag trodde var två misslyckade tentor i C2 och C3, men det är ändå extremt klantigt. Givetvis skulle jag kunna gå upp sex imorgon bitti och göra tentor nonstop till tolv på kvällen, men jag tror inte det kommer hjälpa. Bara att inse, återigen fail. Får bli en ny omtenta.

Alltså vadfan... såhär skulle det ju inte bli.

OS 2018, here we come!!

2011-03-06T19:48:00.002+01:00

Curlinglaget har tagit karriärens första seger!! 9-8 mot ett gäng mycket erfarna (och för övrigt trevliga) damer från Djursholm. Det hela utvecklade sig till en mycket jämn och spännande match där vi höll på att klappa igenom totalt i sista omgången men räddades av vår fyra - för helgen Isabella Wranå från Sumpans juniorer, som var schysst nog att hoppa in när Hanna befann sig i skidbackarna i Alperna istället för på curlingisen i Danderyd. Glädjen och lättnaden var naturligtvis total efter segern - nog för att vi har sagt att det här är ett läroår, att vi inte kan förvänta oss att besegra lag som spelat i massor av år, men ni känner ju mig... jag är en tävlingsmänniska, jag vill vinna. Absolut är det viktigaste att ha kul, men man har ju som roligast när man vinner.

Nu är tävlingssäsongen tyvärr över, men en månad till ska vi träna och sen kommer ju den fantastiskt roliga försäsongen där det bara är att börja bygga kondition och muskler!

Dags att lyfta

2011-02-21T21:03:00.002+01:00

Efter en total genomklappning som bara Roma kan lyckas med så tog Ranieri till slut sitt förnuft till fånga och avgick. Tack och äntligen. Man kan aldrig skylla dåliga resultat på enbart tränaren, men man kan samtidigt inte ha en tränare i ett Serie A-lag som totalt saknar spelsystem, fingertoppskänsla och förmåga att motivera och stärka sina spelare.

Gamla hjälten Vincenzo Montella tar nu över, men gammal och gammal... känns inte som alltför länge sen han var aktiv. Det lilla flygplanet har alltid varit en personlig favorit och jag hoppas mer än jag kanske egentligen tror på att det här kommer bli bra.

Stabilitet, eller ja...

2011-02-14T19:36:00.002+01:00

Se bara så stabilt det ser ut! Dock var det inte stabilt nog, vi förlorade båda matcherna och råkade dessutom ut för en skada på vår skip (Tove), men roligt var det! Andra matchen förlorade vi faktiskt bara med 9-4 vilket ändå inte är så dåligt med tanke på att gubbarna vi mötte säkerligen spelat i bra många år... vi har ju åtminstone framtiden för oss!

Stormen, En familj och nu rullar livet på!

2011-02-07T19:15:00.003+01:00

Ja, den här bloggen är ju numera tragiskt försummad. Antingen händer det ingenting, och då skriver jag inte av den anledningen, eller så händer det så mycket att jag inte hinner skriva. Eller i sanningens namn, är för trött och lat för att skriva. Den senaste veckan har det i alla fall varit fullt upp, trots att jag gått och blivit sjuk. Föga förvånande för övrigt, bara någon nämner ordet februari är ju tyvärr tillräckligt för att jag ska börja känna mig deprimerad och allmänt svag. Nåväl, positivt tänkande nu!

I en kombination av tillfälligheter och en vilja att piffa upp januari/februariskiftet lite hade jag bokat in tre Dramatenföreställningar på åtta dagar (lugna, det är inte alls mycket - i april kör jag tre dagar i sträck!). En handelsresandes död har ni redan fått recension på, och i tisdags var det dags för Shakespeares Stormen, med namn som Örjan Ramberg, Stina Ekblad, Jonas Karlsson, Christoffer Svensson, Sofia Pekkari och Hans Klinga. Bra namn såklart men man är ju lite bortskämd, så den stora behållningen var trots allt att sitta på scenen! Riktigt läckert och annorlunda. Var lite orolig för att man mest skulle se skådespelarnas ryggar men de hade löst det riktigt snyggt och förutom lite problem att höra allt som sades i början, då flera av aktörerna befann sig ute i salongen och till och med uppe på balkongerna, gick det smärtfritt. Det var även några riktigt häftiga scenografiska nummer (Jonas Karlsson kom upp ur golvet, Stina Ekblad svävade över scenen och folk utklädda till gudar på enorma styltor) som det var extra kul att se på så nära håll. Stormen tillhör kanske inte i mitt tycke Shakespeares bästa verk, men det var en bra uppsättning med en del komiska inslag som helt klart var värd entrépengen.

Begynnande förkylning till trots jobbade jag på torsdagen, och det skulle jag ju med facit i hand kanske inte ha gjort. Totalt däckad hela fredagen. Det ganska kraftiga ljuset i mörkret var dock tentaresultaten från Civilrätt 2 och 3, det vill säga hela höstterminen. Högsta betyg i båda kurserna, så nu känner jag åtminstone tillfälligt att jag är på banan igen och fick lite extra vilja och kraft att ta mig igenom fastighetsrätten.

Med tanke på mitt halvt döda tillstånd i fredags var det inte utan att jag var lite rädd att missa lördagens föreställning, En familj. Om det var det faktum att jag sovit i stort sett hela fredagen eller att tanken på Dramaten gav mig nya krafter låter jag vara osagt, men jag mådde i alla fall riktigt bra i lördags. Pjäsen var helt, helt underbar! Gud, gå och se den om ni kan och hinner! Marie Göranzon i huvudrollen var fullkomligt fenomenal. Tveklöst en av de bästa insatser jag sett på Dramaten - kanske den bästa, även om det är svårt att jämföra och jag rankar Johan Rabeus i Den girige väldigt högt - och hon framstår mer och mer som Dramatens solklara leading lady (vi får väl dock avvakta och se om Lena Endre tänker spela något i höst och isåfall sno åt sig den titeln). Övriga ensemblen var också den fullständigt briljant. Börje Ahlstedt var magnifik, kommer sakna snubben trots att han säkerligen är outhärdlig att arbeta med. Ingela Olsson var precis så bra som hon kan vara och Kicki Bramberg var en stor positiv överraskning. Thomas Hanzon var sitt vanliga charmiga jag. Varför är han inte 20 år yngre, va? Eller åtminstone 15. Bah. Pjäsen i sig var också den riktigt välskriven. Allvarligt tema som framställdes på ett komiskt och mycket underhållande sätt. Ja, jag är faktiskt fortfarande så lyrisk att jag inte riktigt kan formulera mig bra. Spring till Dramaten och köp biljetter nu!

En handelsresandes död

2011-01-30T22:07:00.002+01:00

Vari ligger skådespelarkonstens, eller för den delen även teaterns, storhet?

Kanske i att med ett enda ord klara av att leverera en orkan av känslor, att väcka en uppsjö av ångest till liv hos sin publik och få dem att känna allt det ens karaktär upplever. Så för att börja där pjäsen egentligen slutar (spoilervarning!) - när Linda Loman, fullkomligt briljant gestaltad av Lena Endre, vrålar ut sin ångest vid ljudet av bilen som rivstartar förvandlas den genom hela föreställningen växande klumpen i bröstet till några tysta tårar. Jag behärskar mig trots allt, uppbådar lite självkontroll, men klumpen fanns kvar i många timmar efteråt.

Skådespeleriet är alltigenom strålande. Det är en typisk skådespelarpjäs; rätt gestaltat ett fantastiskt starkt manus, men det är lätt att föreställa sig att det med sämre skådespeleri enbart blir pretentiöst. Krister Henriksson i huvudrollen som Willy Loman, säljaren som gör allt för att framstå som lyckad men innerst inne inser att han inte är någon stjärna, är superb. Så närvarande i varje moment, så lätt att ömka för trots att han alltför ofta behandlar sin familj på ett motbjudande sätt. Och ömkansvärda är de allihopa. Hustrun Linda som ständigt försvarar sin man trots att hon inte är blind för hans brister, äldsta sonen Biff som håller på att duka under av sin pappas förväntningar, och så Happy, den yngre sonen som ständigt blir förbisedd fast han gör allt för lite uppmärksamhet.

Pjäsen, som traditionellt sett har tolkats som en uppgörelse med den amerikanska drömmen, känns läskigt aktuell. Det är sorgligt att se hur Willy, trots att han har en fantastisk framgång i form av en familj som närmast dyrkar honom, inte ser något annat sätt att mäta framgång än i antal sålda varor, summan dollar på kontot. Så mycket bekräftelse han skulle kunna ta emot från dem, istället för att jaga runt efter den i ett lopp som sedan länge är förlorat.

Trots att det orsakat biljettkaos (alla föreställningar utsålda innan premiär...) älskar jag att Dramaten valde att sätta upp den här pjäsen på Lilla scenen. Det skapar en sällsynt intim känsla som inte lika lätt uppnås i en större salong och får allting att kännas så mycket närmare. Stundtals känns det nästan som att man sitter där i deras kök och tyst bevittnar deras bråk och diskussioner, skruvande på sig av obehag. Den bestående känslan såhär två dagar senare är att det här var en riktig fullträff! Uppsättningen seglar smidigt upp på min topplista där den gör Den girige och Jane Eyre sällskap. Sannerligen inget dåligt betyg!

Och slutligen ett Tack till vem eller vad - Marie-Louise Ekman, tiden, regissören Eva Dahlman, eller den lyckliga slumpen - som fått Krister Henriksson och Lena Endre att återvända till Dramaten. Äntligen!

Helena Bergström vs. allt och alla

2011-01-21T18:19:00.003+01:00

Det är ju inte klokt vad vissa människor kan reta upp sig... Världen innehåller bevisligen en hel del problem. Krig, svält, klimathot.. och så att Guldbaggejuryn mobbar Colin Nutley. Allvarligt. Det är ju pinsamt hur man kan stå och gnälla om att man inte får priset. Paret Bergsträm/Nutley bör vara glada över att den senare fortfarande får ekonomiskt stöd efter att ha gjort den ena pajasrullen efter den andra - Heartbreak Hotel var bland det ytligaste och töntigaste jag sett, Gossip något bättre men ändå en katastrof med tanke på att så gott som varenda stor svensk skådespelerska ställde upp på eländet. Och då har jag inte ens nämnt Angel, vars enda tänkbara konkurrent bland svenska misslyckanden måste vara Hoberts Tre solar.

Helena Bergström borde ta tillvara på den talang hon har, satsa mer på sina egna regiprojekt som utan att hålla någon toppklass ändå varit ljusår bättre än makens, och framför allt, sluta bete sig som någon jäkla crybaby. Det räcker att hon gråter sig halvt fördärvad i varenda film hon är med i...

No signal

2011-01-14T15:49:00.003+01:00

Fyfan alltså.. folk, ni måste påminna mig om att aldrig blanka en tenta igen. Åtminstone inte när omtentan ligger dagen efter en annan tenta. Två 5-timmarstentor där den andra började 19 timmar efter att den första slutade är helt enkelt inte bra för hälsan. Jag vill inte ens tänka på hur många ord jag skrivit på dessa två dagar. Troligen en längre novell. Klart är iaf att min hjärna är på gränsen till kollaps (så eventuella stavfel, syftningsfel, grammatiska fel osv i det här otroligt intetsägande inlägget kan ni väl bara ignorera? Tack!)

Men.. nu ser vi framåt! Civilrätt 4 börjar ju på måndag! På hyllan ovanför mig ligger just nu en lagom tjock bok i miljörätt, en lika tjock med titeln "panträtt i fast egendom" och lite annat smått och gott. Jag tror jag ska lägga alltihop på min mammas säng som straff för hennes dumma kommentar "men sånt där är ju jätteintressant! Ja, kanske inte just miljöbalken då, men det andra". Vadfan. Det andra. Jag är rädd för att hon faktiskt menade panträtten då. Rädda mig någon. Jag hatar den här kursen innan den ens har börjat.

Omstart

2011-01-08T17:55:00.004+01:00

Jomen visst ser ni, i år tänkte jag att jag skulle blogga ännu mindre än förra året! Det är troligen precis vad bloggen behöver för att tappa de sista fyra, mycket tappra, läsarna.

Det nya året är hittills mycket likt det gamla. Helvetiskt mycket snö, ångestpluggande inför två tentor (som i kvantitet ändå är på tok för lite, borde plugga minst fem timmar mer om dagen), men så fina spelkvällar och upplyftande Dramatenbesök däremellan. I torsdags var det en mindre S06+Na06-Cissi reunion hemma hos Jacke i Järna, vilket som alltid var supermysigt. Gårdagen bjöd på Den Girige tillsammans med curlinglaget och några till. Johan Rabeus var precis lika briljant som när jag såg pjäsen i november, så det blir nog till att ta sig till Stadsteatern och se honom i Tartuffe ändå. De borde ju ändå inte kunna lyckas med två Aniara-magplask...

Bokslut 2010

2010-12-31T14:19:00.004+01:00

Med ungefär ett dygn till godo nådde jag årets mål på 50 lästa böcker/pjäser (exklusive kurslitteratur...), så det är väl på sin plats med ett litet bokslut!

Antal lästa böcker: 50 (alt. 51 om man som i Bibeln räknar Tjänstekvinnans son som två stycken, del 1 och 2.. eller 52 stycken om man räknar med Faust del 1, men jag tror jag låter den gå in under nästa år då jag är klar med del 2).

Varav pjäser/manus och dylikt: 11.

Antal lästa böcker som är del av livsmålet, att läsa alla böcker, pjäser etc. i "1001 böcker du måste läsa innan du dör" (aka Bibeln): 25 (eg. 26 eftersom den som nämnt räknar TS som två böcker). Klart godkänt! 110 av 1001 böcker är avklarade!

Bästa månad: Januari med 7 stycken varav 4 pjäser sett i antal böcker/pjäser, sett till totala antalet sidor är nog maj på 6 ganska saftiga böcker - Hypnotisören, Övertalning, Sofies värld, Försoning, Och solen har sin gång samt Germinal överlägsen. Bra läsmånad det där! Och så undrar jag varför kursen jag läste då gick åt skogen...

Sämsta månad: Februari och mars på 2 var. Förklaringen vad gäller februari stavas Vinter-OS, och vad gäller mars... kom igen, en månad innehållandes Tolstoys Anna Karenina kan väl ändå inte ses som dåligt, och det är väl inte så märkligt om man efter den drabbas av lite lätt baksmälla som kan få en att tycka att till och med En introduktion till förvaltningsrätten är riktigt lättsmält?

Årets bästa bok tillika årets klassiker: Efter moget övervägande och stort velande har jag kommit fram till att det är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som är årets största läsupplevelse!

Årets bästa pjäs: Nu pratar vi litteratur och inte Dramatenuppsättning, men Den girige regerar även här.

Årets besvikelse: Ett antal grekiska klassiker - Perserna, Agamemnon, Kung Oidipus. Alla antika pjäser har tyvärr inte behållit samma brännande aktualitet genom åren som Medea.

Årets positiva överraskning: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har toppat bästsäljarlistorna, och det brukar ju tyvärr inte vara ett tecken på någon högre litterär kvalitet då dessa listor allt som oftast toppas av Camilla Läckberg, Liza Marklund och co. Hundraåringen var dock både välskriven och framförallt grymt underhållande i all sin absurda dråplighet. Om ni inte redan läst så gör det!

Årets insikt: Strindberg må ha varit en arrogant, kvinnofientlig dryggubbe, men jag erkänner, han kunde skriva. Hemsöborna är extremt överskattad men Tjänstekvinnans son var en magnifik självbiografi, medan Fadren och Fröken Julie är dramatik i toppklass.

Årets svenska klassiker: Efter Nils Holgersson och Gösta Berlings saga var jag skeptisk till Sveriges största sagotant, allas vår Selma, men Kejsarn av Portugallien... där har ni ett mästerverk. Läs, läs, läs!

Årets Nobelpristagare: Läste Hertha Müllers Hjärtdjur i januari och Mario Vargas Llosas Staden och hundarna i december. Det här är med tanke på min finkulturella image ingenting jag säger högt vid köksbordet hemma, men... jag får ge min mamma rätt. Nobelpristagarna är till stor del halvt obegripliga.

Årets intressantaste: Ers majestäts olycklige Kurt, som är en skönlitterär bok byggd på ett enormt faktainsamlande om den på 50-talet mycket uppmärksammade Haijby-affären. Var jag inte republikan innan så är jag det definitivt nu.

Årets konstaterande: Dan Brown skriver fortfarande som en kratta, men hans jävla böcker, som blir mer och mer förutsägbara, går ju ändå inte att lägga ifrån sig!

Och slutligen, målet för nästa år... kurslitteraturen kommer inte bli lättare, jag kommer troligen inte arbeta mindre, men livet är inte oändligt - kan inte ligga på latsidan om livsmålet ska uppnås. Jag fixar 50 stycken nästa år också!

Hejdå till tonåren

2010-12-24T23:14:00.004+01:00

Jaha, så var man 20 då! Systemetmyndig, något som jag, som ni alla förstår, väntat så otroligt på...

20 låter ju otroligt moget och vuxet, men det känns egentligen inte så speciellt med tanke på att jag ju mentalt redan är sisådär 35. Mina föräldrar tycks dock vara av den åsikten att jag trots utövandet av curling (som bäst när man är 40...), mina frekventa besök på Dramaten där jag ständigt drar ner snittåldern och så vidare har vissa brister som bör tätas, och har därför gett mig både en kokbok och en bok med diverse praktiska tips á la "såhär får du krukväxterna att överleva". Får väl bekänna att de inte är helt överflödiga. Jag erkänner härmed för första och sista gången att jag inte har en aning om hur man får igång tvättmaskinen och först nyligen lärde mig hur diskmaskinen funkar. Linda, du behöver inte skriva en kommentar om curlad, bortskämd snorunge - jag vet!

Don't ask, don't tell

2010-12-19T00:42:00.002+01:00

Åh, det här gör mig så glad! Ett litet ljus i det totala mörker som USA, med Tea Party-rörelse, "död åt Wikileaks" och så vidare, har förvandlats till det senaste året. Att regeln överlevt såhär länge är bara genomsjukt, men bättre sent än aldrig. Pinsamt att ett land som ekonomiskt sett är så liberalt att varje litet knystande om allmän välfärd leder till ramaskri om kommunism kan vara så otroligt konservativt i andra frågor. Hoppas att Obama kan vända oppositionsvindarna under de kommande åren också - han har sina brister, glansen från 2008 har bleknat rejält, men tanken på Sarah Palin som president gör en ju riktigt orolig för världen.

Som ni alla (de kanske tre läsarna som är kvar...) märkt har det varit väldigt tyst, eller ja, stendött, här den senaste veckan. Jag har så sjukt mycket plugg jag borde göra att jag istället mest suttit och stirrat rakt fram och mått dåligt över hur mycket det är. För övrigt slog det mig att jag på nästan ett och ett halvt år har haft EN vecka riktig semester. En vecka, det är ju helt sjukt. I övrigt har jag antingen pluggat eller jobbat hela tiden, och det kommer inte direkt bli bättre framöver... är lite inne på att försöka klämma in en vecka, eller åtminstone en weekend, under våren och åka utomlands. Dock, för det fordras att jag vet schemat för vårens kurser, och det lär ju dröja. Seriöst alltså.. jag orkar inte. Den här dagen har jag varit närmast apatisk, och de stunder jag orkat säga något har det mest varit min mindre trevliga sida som kommit fram. Typ den sida som blir onormalt irriterad på min bror när han har fräckheten att anklaga Jonas Karlsson och Livia Millhagen för att "läsa repliker" i "Scener ur ett äktenskap". Borde naturligtvis agerat moget och diskuterat på ett vuxet sätt, istället för att argt påpeka att "om du seriöst tror att dom läser repliker så bevisar du bara att du inte kan NÅGONTING om skådespeleri!". Det var ju förvisso lite sant - lite töntigt är det faktiskt att lyssna på tre meningar och döma ut DRAMATENSKÅDESPELARE, när man själv som bäst spelat lite amatörteater - men okej, lite bristande argumentation från min sida, får jag nog erkänna.

På tal om Dramaten (detta otroligt sällsynta ämne i min blogg!) så har ju allas vår Börje Ahlstedt varit ute och haft diverse åsikter om sina kollegor. Så småningom ska jag definitivt läsa hans självbiografi (som han själv dock inte hade skriftlig förmåga nog att få ihop) om livet på Dramaten, tills dess roar jag mig med de kontroversiella stycken som media glatt slängt sig över. Örjan Ramberg ska ha misshandlat honom, Peter Stormare och Mikael Persbrandt är posörer, och Johan Rabeus ska tydligen vara fullständigt omöjlig att samarbeta med. Ja vad säger man.. finns det överhuvudtaget någon utom Börje själv som är en fullfjädrad skådespelare? Efter att han själv verkar ha drivit flera skådespelare att hoppa av "Darwins kapten" ska han själv lämna Dramaten under åtminstone 2011, och handen på hjärtat - jag tror faktiskt att Dramaten vinner mest på det. Jag har sett Börje i ett par föreställningar, och absolut, han är en bra skådis, om än inte så bra som han själv emellanåt försöker hävda. Dock, på samma sätt som en fotbollsspelare aldrig får bli större än klubben (Totti undantaget skriker ena delen av min hjärna, eller om det är hjärta, nu - men nej, inte ens han!) så tror jag inte på att låta någon skådespelare bli större än själva teatern.

Inferno

2010-12-11T22:47:00.002+01:00

Gårdagen fick, tentabesvikelsen till trots, ett mycket trevligt slut på Elverket/Unga Dramaten. Jag hade tvingat med min lillebror på Inferno, som var en modern tolkning av den första delen av Dantes Den gudomliga komedin. Skamligt nog har jag inte läst nyss nämnda verk, men det ska göras, var så säkra! En av mina gamla svensklärare från StaR, Charlotte, var på samma föreställning, så naturligtvis var vi tvungna att sluta ett avtal om att skriva spontana reaktioner. Och ni vet, pacta sunt servanda - avtal ska hållas - så här kommer de! Jag förstår att ni alla väntat med spänning, precis som jag vet att ni älskar att det här har förvandlats till en enda stor pro-Dramaten-blogg.

Positiva recensioner, många utsålda föreställningar och så Dramaten. Ni förstår att mina förväntningar var höga, även om jag försökte sänka dem lite genom att påminna mig själv att det trots allt var Unga Dramaten. Säkerligen kompetenta skådespelare, men handen på hjärtat - de kunde knappast vara i klass med huvuddelen av den fasta ensemblen. Jag hade dock inte behövt oroa mig. Okej, de kanske har ett antal år och föreställningar kvar till Johan Rabeus, Lena Endre och Michael Nyqvists klass, men alla skötte sina uppgifter med bravur. Efter en liten knackig start med tekniska problem (inte ens Dramaten är perfekta!) var det fullt ös pjäsen igenom.

Min ärligt spontana (ni vet sådär två minuter efter slutet-reaktion, inte 24 timmar senare...) reaktion på pjäsen var "underbart absurd". Skulle även kunna ta det omvänt, absurt underbar. Dante slängdes genom olika scener, den ena mer grotesk än den andra, i ett rasande tempo. Ett antal andningspauser hanns emellertid med, som till stor del bestod av mycket tänkvärda, samtida situationer. Det märks att pjäsen till stor del är tänkt att riktas till ungdomar, bland annat i en scen där Dante ställs till svars för sitt deltagande i mobbning. Välj sida - offer eller bödel - men låt inte bli att välja. Det är brutalt, men det är ärligt.

Föreställningen innehöll även en hel del humoristiska nummer, såsom en scen där en helt enorm Frihetsgudinna blåstes upp och svävade över publiken (innan hon slutligen föll ihop, till råga på allt i huvudet på Dramatenchefen Marie-Louise Ekman - fantastiskt roligt!). Just blandningen av smått grotesk humor med invävda budskap och högaktuell samhällskritik var det jag uppskattade mest med uppsättningen. Jag kan tänka mig att en hel del yngre människor, skolungdomar då framförallt, haft svårt att uppfatta all underliggande symbolik, men just det är rätt fantastiskt att man lyckats med - att skapa en föreställning som både unga och äldre kan få ut något av (nejdå Charlotte, du tillhör inte alls de äldre. 20 år enligt test på facebook eller hur var det?).

Nu skulle jag ju kunna gå lite djupare här och författa en essä om symboliken, om scenografin och all underbar rekvisita, men det är lördag, klockan är redan efter elva, och avtalet innefattade inget om längd. Tror därför att vi sätter punkt med att konstatera att Dramaten fortsätter att leverera. Dramaten is hot - Stadsteatern is not.

(Jag var bara tvungen att ge den där sista, smått omogna kängan. Jag är fortfarande sur över hur de lyckades misshandla både manus och skådespelare i Aniara.)

Första blankningen ett faktum!

2010-12-10T15:52:00.003+01:00

Japp, ni läste rätt. Jag blankade dagens tenta i Civilrätt 2. Är faktiskt lite smått chockad själv. Lite bittert kändes det för faktum är att jag hade bra koll på åtminstone två frågor och hyfsad koll på ytterligare två. Vad som hände var dock att jag kom i tidsnöd till den sista frågan, på sakrätt, som omfattade 8 av 32 poäng. 10 poäng har jag råd att tappa för ett AB. Det var fyra delfrågor i frågan på sakrätt och när jag hade skrivit tre av fyra var det åtta minuter kvar av tentan, jag hade inte hunnit gå igenom den och jag var väldigt osäker på allt jag skrivit på sakrätten. Tog därför det mycket drastiska beslutet att blanka och satsa på omtentan i januari.

Säkerligen kommer jag förbanna mig själv innerligt då, och det finns ju absolut ingen garanti för att den tentan skulle gå bättre, men jag kände ändå att jag var tvungen att ge mig själv chansen. Skulle vara så förbannad om jag skrivit AB-snitt på fyra av fem frågor och ändå missat det för att jag inte hann en fråga ordentligt. Just nu känns det således som att jag fattade rätt beslut och jag hoppas att den känslan håller i sig.

Ska nu glömma pluggandet för en kväll och njuta av kvällens Dramatenbesök som jag tror kommer bli awesome! Ska för första gången till Elverket där Unga Dramaten numera huserar. Tagga!!

Keratokonus - jag är (nästan) unik!

2010-12-09T17:13:00.002+01:00

I samband med att jag skulle skaffa linser för ett par månader sedan upptäckte optikern att synen på mitt vänstra öga hade försämrats avsevärt på ett par år. Dessvärre var det såpass illa att jag inte ens med glasögon/linser kom upp i normal synskärpa på vänsterögat, vilket optikern tyckte var lite oroväckande med tanke på att jag inte ens fyllt 20 och i övrigt är fullt frisk. Det skickades således en remiss till ögonläkare, varpå jag var på undersökning idag, och nu har jag svaret - jag har keratokonus.

Någon som någonsin hört talas om det? Inte jag iaf, och inte särskilt konstigt är väl det, för tydligen är det, enligt otroligt tillförlitliga wikipedia (det fanns dock källhänvisning till detta), bara sisådär 50-230 av 100 000 som drabbas av den här sjukdomen. Alltså, om mina (eller snarare miniräknarens) matematiska beräkningar stämmer, ca 0,05-0,23% av befolkningen. Hah, det är ju nästan lite coolt!

Det bästa är dock att sjukdomen även kommit att kallas "akademikerns ögonsjukdom". Den logiska slutsatsen av detta vore kanske att tro att den orsakas av att man läser alldeles för mycket, och alldeles för liten stil (vanligt förekommande på juristprogrammet), men nej, det är bättre än så! 2/3 av alla som drabbas av sjukdomen har nämligen en IQ på över 130! Jaja, wikipedia, men TVÅ källhänvisningar... då måste det ju vara sant? Nämns även att personer med Downs syndrom är överrepresenterade, men det borde väl ändå ha upptäckts om jag skulle ha det... slutsats; jag måste ju vara överbegåvad! För det är ju helt osannolikt att jag först skulle ha sån otur att jag drabbas av den här sällsynta sjukdomen, och sen dessutom har oturen att tillhöra den tredjedel som inte är överbegåvad. Hah, undrar om det räcker att skicka in läkarintyg på sjukdomen till Mensa för att beviljas medlemskap?

Ja, jag erkänner, jag försöker hålla uppe ett sken här och hitta positiva saker för att försöka förtränga att jag troligen kommer behöva genomgå någon läskig behandling med efterföljande smärta. Eller i värsta fall en hornhinnetransplantation, risk att utveckla grå starr med efterföljande operation...

Tentaångest, here we go again

2010-12-08T14:38:00.002+01:00

Tenta i C2 på fredag, vilket känns.. sådär. Jag har gjort en tenta idag och gjorde en igår, och båda dom hade jag troligen fått AB på om det varit den tenta jag ska göra på fredag. Läget är nu; vad gör jag om jag känner att jag inte har ett hyfsat säkert AB på fredag? Lämnar in och hoppas på det bästa (skönt att ha eländet ur vägen), eller blankar och gör omtentan i januari eftersom jag vet att jag bevisligen har rätt bra koll på en hel del delar eftersom de senaste övningstentorna gått bra? Hatar att betygen ska vara så otroligt viktiga på just det här programmet, hatar att behöva tänka taktiskt och inte bara kunna svara så bra som möjligt på alla frågor.

Dramaten vs. Stadsteatern, 2-0

2010-12-05T18:15:00.003+01:00

Jaha vänner, då har vi fått bekräftelsen på det vi egentligen redan visste! Marie-Louise Ekman behöver inte sörja över att hennes anslag från staten knappt täcker löneökningarna medan Benny Fredriksson badar i pengar. Dramaten besitter bevisligen fortfarande de bästa skådisarna, skarpaste regissörerna och klokaste manusförfattarna. Har nu spenderat två kvällar i rad på Stadsteatern och sett Trettondagsafton respektive Aniara, medan jag tidigare i höst sett Den girige och Körsbärsträdgården på Dramaten (skulle ju ha sett En handelsresandes död också, men det får vänta till januari efter oturlig sjukdom hos någon skådis). Trettondagsafton var helt okej. Pia Johansson gjorde faktiskt, det måste erkännas, en insats i toppklass. Övriga ensemblen gjorde inte bort sig, men kostymerna var verkligen inte bra (inget jävla nyskapande i Shakespeare!!) och tempot var allmänt lite för segt. I en komedi bör det vara full fart, vilket man väl inte riktigt kan påstå att det var. Det var absolut ingen dålig uppsättning, men heller inget man kommer minnas.

Om tempot var lågt i Trettondagsafton så existerade det inte i Aniara. Drygt tre timmar inklusive paus och det enda värt att minnas är Helen Sjöholms sångnummer - men att hon kan sjunga, det visste vi ju faktiskt redan. På tok för många karaktärer, vilket gjorde att det inte kom fram något djup i någon av dem (jag kritiserade ju Körsbärsträdgården för samma sak, men herregud... djupet i de karaktärerna blev ändå Stilla havet jämfört med Aniara). Krångligt språk som kräver att man tänker till lite är ingenting jag normalt stör mig på, men herregud, man behöver väl ändå inte göra krånglet till ett självändamål? Jag är av uppfattningen att språk inte blir djupt och vackert bara för att man anstränger sig för att göra det svårförståeligt. Få personer i salongen kan ha orkat koncentrera sig tillräckligt för att hänga med i Sven Wollters segdragna monologer. Seriöst, det borde vara straffbelagt att missbruka en egentligen bra skådis på det sättet.

Nä, Stadsteatern blandar och ger helt klart. Gengångare, som jag såg i våras, var förvisso en fullträff, men om Aniara var det bästa Stadsteatern kunde få fram som jubileumsföreställning till 50-årsfirandet kan folket nere på Nybroplan hålla sig ganska lugna. Stadsteatern är inte ens nära.

Man har väl någon sjukdom eller så

2010-11-29T17:09:00.003+01:00

Efter att ha gått upp 05.20 en söndag, åkt till Uppsala, tillbringat sisådär åtta timmar på curlingisen, och bland annat blivit förödmjukad av ett manligt f.d. elitserielag med basketsiffrorna 15-2, så kanske motivationen inte direkt borde vara på topp. Tvärtom borde man väl fråga sig varför i helvete man håller på med det här - varför var jag inte hemma och sov till åtminstone nio, pluggade inför stundande tenta (HJÄLP! Paniken börjar komma. Borde ha pluggat mycket, mycket mer i september och oktober...), åt en god söndagsmiddag och spenderade kvällen framför TV:n? Men, peppar peppar, jag är supernöjd med gårdagen och är om möjligt ännu mer taggad på kommande träningar och matcher! Nu kan det ju faktiskt bara gå bättre! Eller ja, teoretiskt sett kan vi ju torska ännu större, men det finns det ingen anledning att tro. Kul var det i alla fall att spela i en jättefräsch hall (den i Sundbyberg är dessvärre något nedgången) och på riktigt snabba isar, även om det föranledde vissa problem med fartkänslan.

Nu är det bara att träna som tusan inför kommande matcher - nästa sammandrag är i Danderyd 13 februari. Kom gärna och heja då!

Direkt från en lunch...

2010-11-26T16:56:00.003+01:00

Alltså, som 19-åring är det ju fullständigt barockt att gnälla om att man börjar bli gammal. Vore man kille hade man väl knappt kommit ur målbrottet. Följande lilla episod från gårdagens lunch på jobbet, som jag avnjöt tillsammans med två relativt nya kollegor, kan jag dock inte beröva er.

K1, ca 50 år: Men hur gammal är du Christine?

Jag: 19, fyller 20 nu i december.

K1: OJ! Nejmen... jag trodde du var runt 30!

Tystnad.

Kollega 2, född 1985: Neeej inte så gammal, men som jag, runt 25!

Jag: Hahaha... ojdå.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Bör man ta det som en komplimang och se det som att de överskattat min ålder p.g.a. min otroliga mognad, eller ska man ta det som att jag tyvärr redan nu ser ut som en yngre tant och bör frukta den dag jag är 30-35 på riktigt, och då kanske ser ut som 50?

I used to think I was smart

2010-11-24T21:43:00.002+01:00

Ja, efter att ha plöjt 200 sidor köprätt på ett dygn börjar jag så smått ifrågasätta mitt eget omdöme. Varför valde jag det här egentligen? Så korkat. Borde ha läst Matte D (huh, förvisso en jobbig tanke), sökt in till Handels, varit lagom seriös i tre år och sen skaffat mig ett hyfsat välbetalt ekonomjobb. Hade varit ett rationellt beslut. Inte så himla roligt alla gånger kanske, men uthärdligt och betydligt lättare. Alltså... memo to self. Tänk efter före. Slita vara så jäkla bergssäker på allt.

Fan, jag tycker ju egentligen att det är roligt med juridik. Jag tycker bara inte om att inte känna mig smart. Särskilt inte när jag en än gång har lyckats börja plugga för nära tentan.

Ålderstecken

2010-11-18T22:43:00.004+01:00

Om drygt en månad fyller jag 20. Det är helt okej. Vad som däremot INTE är helt okej är att jag börjar bli gammal. Hur ska jag annars tolka det faktum att jag uppskattade en lördagskväll själv (SJÄLV!!!) med "Den girige" på Dramaten mer än senaste Harry Potter-filmen, som de flesta nördarna är helt lyriska efter att ha sett!? Själv kände jag mest "jaha... lite tonårssvartsjuka, lite tältande, nära att bli fångade för femhundrade gången i ordningen".. och SPOILER nu men alltså VAD HÄNDE MED PETTIGREW!? VA!? Beigt försök att skona de yngsta och rädda filmen från 15-års gräns? As if, hur mycket pengar skulle biograferna tjäna då? Alltså.. nej. Inte okej.

Att jag var själv på Dramaten hör för övrigt ihop med att jag köpte biljetten i våras, när de bara släppte biljetter till ett fåtal föreställningar och att gå själv såg ut att vara enda chansen att få se pjäsen. För övrigt var den hysteriskt jäkla bra, solklart det bästa jag sett på Dramaten sen Jane Eyre. Precis min typ av humor, otroligt underhållande men ändå en underton av allvar, och en helt suverän Johan Rabeus som ägde varenda millimeter av scenen. Jag har inte varit så förtjust i honom tidigare vilket troligen beror på att han ofta får spela elaka typer (tänk styvpappan i Ondskan, huh), men åh, jag blev nästan lite kär. Han hade inte ens behövt några motspelare (även om han hade några scener med Marie Richardson, återigen HURRAAA över återkomsten till Dramaten, som var skådespeleri och samspel på högsta nivå - ni vet såna där scener som får en att glömma tid och rum. För övrigt hej hundratusen bisatser - det blir såhär när jag är exalterad. Goethe hade förstått mig!), så bra var han. Åh, Dramaten alltså. I lovett!

Vad som dock inte är okej är att En handelsresandes död på lördag är inställt p.g.a. sjukdom. Aaaah the disappointment! Världens bästa Cissi ordnade dock snabbt biljetter till We will rock you på Cirkus, som ju trots allt är landets bästa teater efter Dramaten, så det blir nog bra ändå! Har dessutom stillat mina Dramaten-cravings (jag såg ju bara två pjäser förra veckan...) med att beställa biljetter till Inferno, som spelas på Unga Dramaten. Har faktiskt inte varit där tidigare så det ska bli kul. Extra roligt är även att en tjej från Södertälje, som min lillebror känner och spelade teater med redan för sisådär åtta-nio år sen, är med i den. Ska bli sjukt roligt att se henne!

Körsbärsträdgården

2010-11-11T15:56:00.004+01:00

I tisdags var jag på Dramaten för första gången på alldeles för länge (vilket i min värld iofs motsvarar ett par månader, vilket huvuddelen av befolkningen kanske skulle klassa som relativt frekventa besök...) och såg Anton Tjechovs drama Körsbärsträdgården, som i den här tappningen är regisserad av Mats Ek. Tillägnat mina gamla svensklärare, Jenny och Charlotte, som jag misstänker saknar mig enormt, kommer här lite spontana reaktioner. Jo, de är 100% spontana, även om det har gått en dag emellan. Gårdagen var nämligen så jobbigt intensiv att tiden för återhämtning och eftertanke var lika med noll, men det är en annan historia.

För övrigt är det stor skandal att bloggens rättstavningprogram rödmarkerar "svensklärare". Inte konstigt att dagens ungdom är så kass på svenska när de förbannade ordbehandlarna påstår att korrekt svenska är felaktig.

Så, Körsbärsträdgården då. Pjäsen är skriven 1904 och med största sannolikhet tänkt att spegla sin samtid. I Dramatens uppsättning har däremot handlingen flyttats fram sisådär 100 år i tiden, till några år efter Sovjets sammanbrott. Att försöka modernisera pjäser genom att förflytta dem till nutid (eller åtminstone någon tid som många av oss kan minnas) är på intet sätt ovanligt utan verkar tvärtom vara ganska populärt inom teatervärlden idag. Vad gäller Dramaten så gjorde de exempelvis en modernisering av Hamlet för ett par år sedan, där 1500-tal blev 1970-tal. Tanken med att förpassa handlingen i Körsbärsträdgården är jag dock något skeptisk till. Sovjets övergång till Ryssland med allt vad det innebar finns det säkerligen mycket att berätta om, men tyvärr tycker jag inte riktigt att man har lyckats anpassa manuset efter den intentionen. I tal och handling känns det fortfarande alldeles för mycket tidigt 1900-tal. Det kanske beror på bristande kunskaper om Ryssland - för mig som är född 1990 är det svårt att ha någon egentlig uppfattning om hur mycket efter väst de gamla öststaterna egentligen var - men skulle man nu förlägga handlingen till sisådär 1995 kunde man varit tydligare med de 100 årens skillnad.

Medan jag nu ändå är i gång och gnäller lite vill jag passa på att kommentera på uppsättningens andra svaghet, som jag anser är koreografin. Mycket medvetet har man vävt in en hel del dans, eller för att vara lite mer precis, balettliknande dans, i föreställningen. Det finns garanterat en underbyggd tanke med detta, och vissa av danserna är riktigt bra. Problemet är forumet. Som jag har uppfattat det får de flesta framstående skådespelarna även viss dansutbildning på t.ex. scenskolan, men det är trots allt inte balett de sysslar med. Det är inga problem med trovärdigheten i stora, balliknande scener, men när Marie Richardson och Hanna Alström ska stå ensamma på scenen och utan repliker utföra en mindre balettföreställning känns det, för att uttrycka det snällt, inte helt 100%.

Så över till de ljusa delarna, för dem rådde det faktiskt ingen brist på. För det första tycker jag jättemycket om pjäsen som sådan, och även om jag nyss framförde lite kritik mot att man inte anpassat manus efter den förflyttning i tiden man gjort är jag ganska nöjd att man behållit handlingen intakt. Den enda riktiga svagheten med manuset som jag ser det är att den, liksom allmänt i rysk litteratur, innehåller jobbigt många karaktärer. I övrigt är storyn välskriven och innehåller mycket bra symbolik. Huvudkaraktärerna, som man ändå hinner få en hyfsad bild av, är till övervägande delen så komplexa som åtminstone jag vill ha dem. En stark karaktär kräver ju som bekant dock sin skådespelare, och här är man ju glad att det är Dramatenskådisar som gör jobbet. Huvudpersonen Ljubov Ranevskaja, godsägarinnan som återvänder hem till sin belånade gård med dess magnifika körsbärsträdgård, porträtteras starkt av Marie Richardson. (Här måste jag för övrigt få bryta in med ett mycket spontant HURRA över att hon är tillbaka på Dramaten!!). Hon får med all önskvärd tydlighet fram Ranevskajas irriterande "det löser sig- attityd", där hon fullkomligt kastar pengar omkring sig trots att de inte har råd att betala räntorna på lånen. Man blir fullständigt tokig på människans naiva slösamentalitet, samtidigt som man i slutändan tycker oändligt synd om henne. Uppkomlingen Lopachin, son till en av familjens tidigare tjänare, spelas av en utmärkt Magnus Roosmann. Man borde egentligen gilla karaktären, ha stor respekt för någon som själv tagit sig ur underklassen och slutar som godsägare, men hans fräcka och smådryga stil gör det svårt - känslor som jag fick även när jag läste pjäsen. Bäst är kanske ändå Hans Klinga, som spelar Ranevskajas bror Leo. En man som i lika hög grad som sin syster tar dagen som den kommer och genom barnslig förnekelse tränger undan alla tankar på rimliga förslag som skulle kunna rädda gården. Det är djupt tragiskt, och samtidigt djupt mänskligt.

Betyg känns ju egentligen så otroligt biofilmsaktigt, en sån onödig förenkling, men okejdå - 3 av 5. Bra pjäs, bra skådespeleri, ett fantastiskt klimax (som jag medvetet valt att inte kommentera - ni får gå och titta själva!), men det faktum att danserna är för många och att vissa karaktärer blir ganska intetsägande drar ner helhetsintrycket.

MAGICA ROMA!

2010-11-07T19:36:00.000+01:00

Vinner man bara derbyna så blir även kassa säsonger helt acceptabla!

Samvetsklausuler

2010-10-31T20:26:00.002+01:00

I torsdagens Debatt diskuterades så kallade samvetsklausuler, det vill säga bestämmelser som ger personal inom vården rätt att vägra att utföra vissa arbetsuppgifter som strider mot deras moral och samvete. Det som vissa läkare i praktiken vill slippa utföra är, som jag har uppfattat det, i huvudsak aborter. Några regler om samvetsklausuler finns idag inte i svenska författningar, däremot anser vissa att stöd finns i Europakonventionen (som förvisso har ställning som svensk lag), där en artikel garanterar rätt till samvetsfrihet.

Allvarligt talat, jag blir så otroligt trött på såna här tokerier som till största delen kommer från religiösa övertygelser. Abort är på intet sätt en okomplicerad fråga, jag kan till viss del förstå argumenten mot aborter även om jag anser att argumenten för är tyngre, men har man valt att bli läkare får man väl ändå acceptera det arbetet innebär. Abort är en lagstadgad rättighet och om en kvinna av egen fri vilja vill utföra en abort så är det läkarens förbannade plikt att utföra den. Annars är man på fel arbetsplats. Såsom det sägs i Debatt så funkar det inte om en kock i ett skolmatskök plötsligt bara tänker laga vegetarisk mat eftersom han själv är djurrättsaktivist, lika lite som det fungerar för en polis att vägra gripa folk som bryter mot narkotikalagstiftningen för att han själv anser att narkotika bör legaliseras. Alla har rätt till sina personliga åsikter, men klarar man inte av att hålla dem borta från jobbet, ja då bör man nog fundera på att byta jobb. Att genomföra en abort är troligen tillräckligt jobbigt utan att man ska behöva slussas runt bland olika läkare och i värsta fall även mottagningar för att vissa läkare anser att deras jobb inte går hand i hand med deras samvete. De fall där jag personligen kan tycka att det är okej att som läkare säga nej är ingrepp som inte tjänar något medicinskt syfte och där patienten inte själv väljer det, typ omskärelse av barn - i övrigt ska läkare utföra såna ingrepp som är lagliga samt nödvändiga och/eller sker av patientens egen vilja.

Vidare - var ska gränsen gå för vad som kan anses OK att falla in under samvete och moral? Hur ska det bedömas om en rasistisk läkare plötsligt vägrar att behandla svarta? Lite extremt exempel, jag vet, men en lagbestämmelse om samvetsklausuler kommer onekligen medföra vissa gränsdragningsproblem. Så nej tack, inga samvetsklausuler, utför era jobb för tusan!

En bok med dubbla budskap

2010-10-27T20:49:00.005+01:00

Idag satt jag med några kursare på uni och skulle förbereda ett rättegångsspel vi ska ha på fredag. På något sätt lyckades vi gå från att diskutera köplagen och förutsättningsläran, via jämställdhet, till religion. Något vi var rörande överens om var hur stört det är när folk motiverar sina åsikter med "det står i bibeln". Allvarligt, har vi inte kommit längre än så trots att halva meningen med skolan numera är att man ska lära sig att tänka kritiskt? Jag kanske är trångsynt och intolerant, men jag har väldigt svårt att förstå hur folk kan använda en flera tusen år gammal bok som argument i diskussioner om så grundläggande saker som allas lika värde. Bibeln är ju dessutom egentligen en enda stor paradox - lycka till att hitta en mer motsägelsefull bok. På ena sidan är det guds tio budord - inte dräpa, inte stjäla, inte vara otrogen, inte begå mened - och på nästa är det döda den som säger emot sina föräldrar. Alltså... va? Ja, det var ju tydligt och bra. Dubbelmoral, vad är det?

Nä, jag är mycket skeptisk till folk som använder bibeln (eller andra "heliga skrifter" för den delen) som rättesnöre.

Sunset Boulevard

2010-10-19T17:41:00.002+01:00

Naturligtvis komplett SJ-kaos (en gång på fyra försök senaste 1,5 åren har det funkat problemfritt att åka med dom..), fredagskväll i telefonkö till amatörernas kundtjänst, 90 mil i bil på två dagar, alltihop i en vecka jag var helt mentalt slutkörd efter, mitten av fucking oktober...

SÅ JÄVLA VÄRT DET!!

Sån sjuk uppvisning av Gunilla! A one woman show, briljans från första till sista tonen, som att se Totti skoja med Bari. En fullständigt magnifik karaktärsgestaltning! Vi visste ju att kvinnan kan sjunga, men det här var så mycket mer. En Dramatenskådis hade inte gjort karaktären mer rättvisa. Full pott.

Nu nickar hälften av bloggens läsare instämmande och den andra halvan suckar och tänker "jaja, men du är ju opartisk...not". Nä, ni har en poäng där. Kommer nog alltid älska allt Gunilla gör. Men pressens recensenter brukar iaf göra ett försök att vara neutrala. Såhär har det låtit senaste dagarna:

GT: "Gunilla Backman är fantastisk".

Expressen: "Gunilla Backman är en institution. Det blir aldrig fel".

GP: "Gunilla Backman är bedövande skicklig".

Och så vidare. Helt enorm enligt DN. En enda lång hyllning här. Underbart!

Själva musikalen då? Jovars, inte helt tokig. Man har ju sett värre! En ganska typisk Andrew Lloyd Webber-musikal, ett antal starka låtar som återkommer och så lite transportsträckor. Det bästa i själva storyn är de fascinerande karaktärerna, men tyvärr var vi ganska eniga om att det bara var Gunilla som verkligen lyckades få till djupet i karaktären. Jonas Eskilsson, som spelar den manliga huvudrollen, gör dock sin första stora roll så det kanske blir bättre med tiden. Scenografin och kostymerna var superproffsiga, och orkestern på 45 personer var riktigt maffig. Sisådär 3,5 av 5 skulle jag väl säga. Klart sevärd men ingen dunderhit, och Gunilla lyfter den enormt.

Världens smartaste kompis!

2010-10-11T20:34:00.002+01:00

Här , på sidan 22 i dokumentet, hittar ni en artikel om Tove! Shit vad smart den tjejen är.. tur att jag själv är så otroligt begåvad (...ironi!), annars skulle jag ju spricka av avundsjuka när jag umgås med henne. Nu är jag bara stolt och glad över att ha en så smart bästa vän, som dessutom är en massa andra superlativ! (Här tänkte jag skriva snäll, sympatisk, snygg och så vidare, men det kändes alldeles för mycket som såna där fjantiga lappar man skrev om varandra på lågstadiet). Om hela vänstern var som Tove skulle jag nästan rösta på dom! Det om något är väl ett erkännande...

Själv har jag faktiskt pluggat hyfsat mycket idag! (Märk väl hur stolt jag är över detta.. det är ju inte alls så att det är heltidsstudier jag ska spendera min tid med). Först kämpade jag mig igenom de sista 40 sidorna av den fascinerande usla Allmän kontraktsrätt. En ren plåga. Tyvärr minns jag inte så mycket eftersom tankarna lätt fladdrade iväg, så jag får väl läsa eländet minst en gång till. Övergick därefter till "Sakrättens grunder"... now we're talking!! Underbart ämne. Jag, liksom alla andra, var inte speciellt förtjust i sakrätten under introduktionskursen förra hösten, men nu har jag faktiskt ändrat åsikt. Med tanke på att Murphys lag är mer pålitlig än gravitationen kan vi dock räkna med att jag kommer totalbomma sakrättsfrågan på tentan. Alternativt att det inte kommer någon fråga på sakrätt utan istället tre frågor om inomobligatoriskt skadestånd (känn er inte korkade om ni inte fattar vad jag pratar om nu, ingen vettig människa vill förstå det där).

Solidaritet - när det passar oss

2010-10-09T22:21:00.002+01:00

Ojoj vad den här bloggen plötsligt blir politisk nu, såhär några veckor efter valet. Egentligen inte så smart av mig då jag misstänker att jag kommer tappa hälften av de få läsare jag fortfarande har kvar. Av någon skum anledning är ju typ 75% av min bekantskapskrets vänster. Förstår inte hur det har blivit så. Förvisso röstar ju ungdomar i mycket större utsträckning än befolkningen i stort rödgrönt, varför det nu har blivit så.. nåväl, alla har vi varit unga och dumma. Vissa är det längre än andra. Eller så hänger det ihop med att det är väldigt lätt att stå och skrika om pengar till allt och alla när man själv inte är en av de där som jobbar heltid (och ibland mer därtill) och betalar 100 000 i inkomstskatt varje år.

Nej, nu ska jag sluta vara så nedvärderande. Det finns många trevliga vänstermänniskor och vissa saker går det ju inte att förneka att sossarna lyckades med under sina år vid makten. Tanken med det här inlägget var egentligen inte att spy galla över vänsterblocket i allmänhet utan bara över vänsterpartiet vad gäller deras inställning till Afghanistan.

Sverige ska inte vara ett krigförande land, so far so good, men det är inte det saken handlar om. Sveriges trupper är i Afghanistan för att upprätthålla något som kan likna en demokrati och för att försvara de människor, kvinnor i synnerhet, som annars snart kommer vara tillbaka i ett helt sjukt och omänskligt förtryck. Att man dras in i strider är olyckligt och något säkert alla önskar kunde undvikas, men så ser inte läget ut idag. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar - en del strider är tyvärr priset vi får betala för att hjälpa det afghanska folket till en bättre framtid. Det är vidare viktigt att komma ihåg att alla svenska soldater som befinner sig i Afghanistan är där helt frivilligt. Vänsterpartiet brukar vara duktiga på att stå och skrika om solidaritet med världens fattiga och död åt kapitalismen, men uppenbarligen sträcker sig inte den solidariteten längre än att USA och NATO-hatet är större. Tragiskt att se. Lars Ohly, feminist som han anser sig vara, borde tagga ner sitt USA-hat och ta strid för de afghanska kvinnorna istället för att propagera för bröstpumpar här hemma.

Och vad gäller vänsterpartiets smått fundamentalistiska kamp för "jämställdhet" så har jag på tok för mycket åsikter, men jag tror vi tar dem en annan dag.. om jag fortfarande har några läsare kvar då.

Dagens sanning

2010-10-04T18:52:00.003+01:00

"Mona Sahlin (S), som pikant nog tjänstgjorde som ålderspresident under valet av talman, har gått från oklarhet till oklarhet sedan valnatten. Hon framstår som en usel förlorare, som djupt förvirrad i fråga om hur hon vill tackla SD och som oförmögen att kalibrera en konstruktiv - varken totalt konfrontativ eller eftergiven - oppositionspolitik. Om hon har statsmannakvaliteter döljer hon det väl."

Här slår Expressens ledarredaktion huvudet på spiken. Mona Sahlin och hennes vänstersoppa bestående av ett stycke kommunist kryddad med riklig dubbelmoral och två knippen förbannat jäkla miljöpartistiskt ogräs är på god väg att bli ett större hot mot det här landet än SD.

Jag vet, jag är otroligt onyanserad, men jag blir så trött. Mona Sahlins enda vilja med sitt förslag till talman var så stört uppenbart; få SD att rösta på Alliansens kandidat. Få det att se ut som att Alliansen tog stöd av SD. Stå och skrik om att det minsann var detta hon sa hela tiden, att Alliansen minsann tänkte ta stöd av rasister. Alltså, vad vill kvinnan egentligen? Vad är hennes definition av att "ta ansvar"? Tycker hon på allvar att Fredrik Reinfeldt ska gå till henne och låta henne få igenom alla sina knäppa idéer, så att vänsterröran får makten TROTS att de led ett historiskt nederlag och hennes eget parti lyckades göra sitt sämsta val någonsin? Alltså, människan måste totalt sakna samvete och självinsikt, annars skulle hon inte orka se sig själv i spegeln varje morgon.

Det är tur för Mona att SD kom in i riksdagen och att (S) lider total brist på kompetenta partiledarkandidater, annars skulle hon redan vara ett minne blott. Mona Sahlin, det ultimata beviset på att kvotering inte är något positivt. Mona, gör oss alla en tjänst och avgå. Och ta gärna dina rödgröna kompisar med dig. Jag tycker på riktigt att det är synd om folk som felaktigt blivit utförsäkrade, och de stackarna förtjänar verkligen att några mer kompetenta personer för deras talan. Gör landet en stor tjänst och bara AVGÅ!!

Grazie il Genio!!

2010-09-26T11:41:00.001+01:00

Så ska det se ut! In your face Inter. Stört glad!

Höstdepp

2010-09-22T20:18:00.003+01:00

Jag har egentligen 100 000 tankar som jag skulle kunna förmedla, men jag har ingen ork. Fucking rasister i riksdagen som förtar glädjen över Alliansens seger, Roma lyckas till och med överträffa sig själva i konsten att vara usla, och åren börjar komma ikapp Totti. Det är förjäkligt. Hoppas på att det händer något positivt, på vilken front som helst, och det snart. Pigga upp mig?

Nostalgi

2010-09-15T19:19:00.002+01:00

Åh, förstå min lycka när jag hittade Rederiet på youtube. Alla avsnitt. Alla 310 avsnitt. Nej, jag har inte sett alla. Bara de 24 första, vilket egentligen är mer än tillräckligt. Redan där har varenda karaktär varit ihop med minst två olika personer och begått ett dussintal olagligheter. Fruktansvärt dåligt, och fruktansvärt underhållande.

Dessutom är det ju jättemycket juridik i.. avtal och sånt. Sen att de kommer ur avtalen genom lite hederlig utpressning och inte genom att argumentera juridiskt om förutsättningsläran och sånt är ju en annan sak, men.. bra effektivt är det ju åtminstone!

Teaterhösten

2010-09-05T13:35:00.006+01:00

Eftersom hösten till största delen kommer bestå av den inte i alla lägen helt jätteinspirerande kursen Civilrätt 2 är det såklart viktigt att planera in lite roligare aktiviteter! Lite jobbande är såklart bra, en fin kombination av nytta och nöje, och curlingen hoppas jag kommer bli en höjdare. Dock är det ju emellanåt skönt att ibland bara kunna luta sig tillbaka och låta andra göra jobbet - till exempel de tydligen inte helt överbetalda skådespelarna på Dramaten. Hösten ser dessutom riktigt lovande ut! Följande har jag tänkt se under hösten.

Den Girige

Ska ses redan nu på onsdag! En av Molières stora verk, som jag haft nöjet att läsa och funnit riktigt rolig. Johan Rabeus i huvudrollen och bland annat Hans Klinga och Marie Richardson i biroller. Har varit utsåld hela våren och fått fina recensioner, så förväntningarna är höga.

En handelsresandes död

Ska troligen ses 20 november.. ser ut att vara curlinghelg men det får lösa sig på något sätt. Jag vill till inget pris (eller jo, vad som helst får det inte kosta...) missa Krister Henriksson och Lena Endre tillsammans i en sån här klassiker! Ser jättemycket fram emot!

Körsbärsträdgården

Har ännu inga biljetter bokade och tänkte läsa verket i fråga innan jag bokar, men ser helt klart intressant ut! En riktig klassiker av Tjechov, en av Rysslands stora författare. Även här med bl.a. Marie Richardson och Hans Klinga - skrik till om ni är taggade på att följa med!

Stormen

ÄNTLIGEN! Äntligen vad?, tänker ni förhoppningsvis inte nu, eftersom ni såklart inser varför jag är så lyrisk. Shakespeare. ÄNTLIGEN Shakespeare igen! Fruktansvärda 1,5 år har gått sen jag senast såg en Shakespearepjäs på Dramaten, då Muntra fruarna i Windsor, som var en riktig höjdare. Då som nu har Stina Ekblad en stor roll, tillsammans med Örjan Ramberg och underbare Jonas Karlsson. Kan inte bli annat än bra!

En familj - August: Osage County

Marie Göranzon, Börje Ahlstedt, Ingela Olsson, Jan Malmsjö och Thomas Hanzon räcker väl egentligen som motivering? Var en stor publiksuccé i våras och får nog föräras med ett besök av mig.

Och detta är alltså bara vad Dramaten har att erbjuda! Stadsteatern spelar bland annat Harry Martinssons Aniara, Shakespeares Trettondagsafton och Strindbergs Fadern. Nu håller ju Stadsteatern som vi alla vet inte riktigt lika hög klass som Dramaten (som ju är lite finare, lite bättre..), men värt 100 kr/biljett är det ju trots allt! Dessutom ska jag ju till Göteborg och se Sunset Boulevard på Göteborgsoperan.. vid närmare eftertanke undrar jag om jag kommer hinna med att plugga den här terminen.

Totalt opepp

2010-08-30T21:28:00.003+01:00

Så var det dags för en ny termin med studier, vilket jag i ärlighetens namn inte är överdrivet pepp på. Själva studerandet känns helt okej - jag tror inte den här kursen (Civilrätt 2, vilket innebär allmän och speciell avtalsrätt, fordringsrätt, krediträtt och skadeståndsrätt) kommer vara min absoluta favorit, men inte det tråkigaste heller. Har läst några av böckerna redan och det mesta är helt okej, bra allmänbildning och på sina ställen riktigt intressant. Allt runt omkring studierna är jag dock väldigt icke-pepp på. Långa resor till universitetet med oskäligt dyra SL som aldrig är i tid mellan november och mars, tidiga morgnar (delvis mitt eget fel när jag valde en grupp där seminarierna börjar 8.00, men palla ny grupp med folk jag inte känner...), halvtaskiga luncher eftersom jag är för lat för matlåda och för snål för att köpa mat.. sjuka kostnader för böcker. Verkligen SJUKA kostnader, jag blir arg bara jag tänker på hur mycket pengar jag kommer att ha lagt ut på den här kursen.

Dessutom saknar jag redan mitt underbara sommarjobb. Vissa skulle säkert tycka att det vore hur trist som helst att till 90% av tiden sitta och aktivera avtal, men jag tyckte det var hur skönt som helst. Behövde vara koncentrerad, det var viktigt att det blev gjort, det hade ändå viss variation, men det var på intet sätt så att man var komplett färdig vid fem. Till det underbara arbetskamrater som förgyllde sommaren - stundtals kändes det faktiskt nästan som betald semester. Trivdes som fisken i vattnet!

Nåväl. Det är bara att tagga till och försöka se det positiva i det hela. Höst betyder ju trots allt inte bara jobbiga SL-resor, tidiga morgnar och tokmycket paragrafer, utan dessutom curlingsatsning, AS Roma och teaterbesök!

ÄNTLIGEN!

2010-08-28T18:20:00.003+01:00

SERIE A-PREMIÄR!!!

OCH NICOLÁS BURDISSO ÄR HEMMA!!

Det finns bara två av er...

2010-08-23T19:23:00.002+01:00

Ibland får man kämpa riktigt hårt för att förnuftet ska kunna besegra känslorna. Besvikelse, förnedran, känslan av att vara totalt grundlurad, skapar lätt känslor av något som åtminstone närmar sig rent hat. Det är i såna stunder man får påminna sig själv om allt vackert som trots allt finns - och att den äcklige lille förrädaren trots allt mest gjort bort sig själv. Ingen idé att slösa energi på en människa som spottar på de människor och den stad som byggt upp honom.

Vem fan är Aquilani? Ingen jag känner till i alla fall.

Tio dagar senare..

2010-08-20T17:28:00.002+01:00

Så ser livet ut ungefär likadant ut. Skulle egentligen ha jobbat sista dagen för sommaren idag, men jag trivs så bra och börjar ju faktiskt inte förrän 31 augusti, så jag bad om att få jobba ytterligare en vecka. Det fick jag. Bra, i sanning mycket, mycket bra.

Förra helgen bjöd på ett besök till Gröna Lund. Äckligt mycket folk, äckligt varmt, äckligt mycket fel (på Extreme, Jetline, Kvasten, Vilda musen, kortläsare...) men ändå väldigt roligt! Insane blev det tre åkturer i - kan garantera att Stockholm är väldigt vackert även upp och ner! I söndags fyllde underbara Tove 18 år, inte klokt vad åren går. Tyckte det var ungefär igår som hon gick i sjuan...

Tror inte jag har så himla mycket att säga för tillfället. Jo, det är trevligt att jobba på ett företag som det går så himla bra för. Man blir bjuden på ohälsosamt stora mängder tårta.. nu vet ni ju att jag gillar tårta, så hjälp mig - köp eller leasa en VW, Audi, SEAT, Skoda eller Porsche, och finansiera den via oss! Ni vet att ni kommer bli nöjda med bilen..för att citera min mamma, med elva år i företaget; "Egentligen tycker jag att jag jobbar med välgörenhet!". Så sant som det är sagt!

Här är man aktiv..

2010-08-10T17:03:00.002+01:00

Hoppsan, nu hade det visst gått en vecka utan uppdatering igen. Jag skyller detta på en liten snabbvisit till Bohuslän under helgen. Det var trevligt, kul att träffa farmor och farfar, men SJ gjorde såklart sitt bästa för att förstöra. Två timmar och tjugo minuter spenderade jag på Södertälje syd, världens sämsta tågstation. Tåget skulle ha gått 18.28, det gick 20.05. Det skulle ha varit i Göteborg 21.17, det var där 23.12. Fyfan vad jag hatar SJ. Och vet ni vad det berodde på? Personalbrist. PERSONALBRIST. HUR KAN MAN INTE HA EN BACK-UP I STOCKHOLM??? Okej om det skulle ha varit förarbyte på någon död liten plats som Herrljunga och föraren plötsligt blivit sjuk, men i LANDETS HUVUDSTAD!?!? Hatar SJ av hela mitt hjärta. Tyvärr har jag redan bokat tågbiljetter med amatörerna till Göteborg i oktober, men därefter blir det INTE NÅGRA FLER RESOR MED DOM. Idioterna ska inte tjäna en krona på mig. Min 16 år gamla Saab, för att inte tala om DAS AUTO, hade aldrig svikit mig på detta sätt. Fortfarande förbannad. Sen kan dom inte ens bjuda på mat eller åtminstone en macka som kompensation för förseningen. Tråkigt att SJ inte har förstått att de är ett serviceföretag. Hade de varit inom en bransch med sund konkurrens hade de inte överlevt ett halvår.

Finn ett fel...

2010-08-02T18:43:00.002+01:00

Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Fordran och skuld...

Efter den mörka nattvandring som vårterminen var från mars och framåt (med en liten ljusglimt i form av Europarätten) ställdes jag inför två alternativ; bryta ihop fullständigt, hoppa av juridiken och plugga det jag sa att jag aldrig skulle plugga (ekonomi) - eller bryta ihop fullständigt, ta fram all vilja, ilska och energi och ge C2:an en rejäl chans. Just nu är jag helt inne på alternativ två. Jag har redan läst två av de böcker som ingår i C2:an (d.v.s Civilrätt 2, vilket innefattar allmän och speciell avtalsrätt, skadeståndsrätt, sakrätt, fordringsrätt med mera) och är halvvägs igenom den tredje (Fordran och skuld). Hittills är det relativt intressant, även om vissa delar (exempelvis panträtten) är ganska krångliga och nog kommer fordra ett antal genomläsningar, seminarier m.m för att få grepp om.

Knappt tre veckor kvar på jobbet nu, och det känns lite blandat inför hösten. Jag tror att C2:an kommer bli ganska intressant, om än krävande, och just nu känns det bra att den är såpass lång (tenta först 10 december, 22,5 hp). Å andra sidan trivs jag så fruktansvärt bra på jobbet att det nästan är larvigt. Utnyttjar inte ens desperat kvällarna utan går frivilligt och lägger mig vid tio - halv elva för att vara utvilad. När hände det senast? Aldrig.

Otursförföljd idrottskvinna

2010-07-26T20:37:00.002+01:00

Häromdagen insåg jag att shit, det är bara två månader, om ens det, tills curlingsäsongen drar igång! Vad hände med min försäsongsträning? Dags att ta tag i det! Sagt och gjort, trots regn begav jag mig glatt ner till löpspåret. Allt frid och fröjd (utom min kondition som är i ett tragiskt skick efter ett par veckors slöande), fram till sista långa nerförsbacken. Släpper på, mycket nöjd med dagens insats, när jag plötsligt känner en rejäl smärta i foten och finner mig själv hoppandes fram på ett ben. Upptäcker att en vass pinne på något sätt (gissar att den dragit nytta av lutningen i backen) trängt igenom hela den tjocka sulan och in i min fot. Ganska äcklad och haltandes tog jag mig bittert hem.

Tack och lov var pinnen för kort för att skapa så mycket mer än ett ganska ytligt sår, och skam den som ger sig! Jag tyckte ju dock inte att jag behövde utmana ödet ytterligare utan bestämde mig för att utnyttja gymmet på jobbet. Allt går finfint, löpningen känns bättre, har hela stället nästan för mig själv, fräscht omklädningsrum och exemplarisk dusch. Problemet kom när jag skulle ut. Jag hade helt missat att mitt passerkort tydligen inte funkar efter 18.00, och när tror ni jag kommer upp från gymmet? Jovisst, 18.05. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta över insikten att jag var inlåst, och hade halvt anfallit den tomma receptionsdisken i jakt på något nummer att ringa när jag upptäckte dagens räddare - en av receptionisterna aka säkerhetsansvariga som just var påväg ut. Hädanefter tror jag att jag ska ta mig ut i friheten så snabbt som möjligt...

Betraktelser från södra Sverige

2010-07-21T20:34:00.003+01:00

1. Det finns många som pratar skånska i Skåne.

2. Kanske för att väga upp det så har många väääldigt fina bilar! Porsche, Audi och sånt. Gillar även att flertalet var köpta på Din Bil och Börjessons bil i Ängelholm, dessa fina VW-återförsäljare!

3. Även om det inte lät så i punkt 2 så älskar jag skånska!

4. Frysboxen för mjukglass i glasskiosken i Skanörs hamn är usel.

5. Cissis lägenhet har ett oförskämt bra läge.

(6. Södertäljes politiker är dumma i huvudet när de tror att de kan likna Södertäljes lilla, förvisso söta, slussområde med hela det hav som omger Helsingborg.)

7. Barnafödande har inte förstört Donnans sångröst. Puh.

8. SJ stod för årets bomb när alla tre tåg jag var tvungen att åka kom och gick i tid.

9. Det finns lika många äckliga, dryga, skrikande, öldrickande människor på tågen i Skåne som i Stockholm. Det hjälper inte att tågen går lika snabbt som bil och att man dessutom kan läsa på dom, endast min bil skyddar mig från dessa patrask! Borde vara minst 5 års fängelse och HÖGA böter på folk som är störande berusade på allmän plats.

10. Pågatågens säten är klädda i en hemsk, lila färg och är så låga att man slår hakan i det lilla bordet. I övrigt inte så mycket att klaga på. Stort plus för papperskorgarna, som gjorde att jag faktiskt kunde avnjuta en frukt på resan utan att behöva hålla i äckligt skrutt en halvtimme. Se och lär, SL!

Sammanfattningsvis - helgen var mycket bra! Såhär tre dar senare, men vaffan... jag jobbar. En timmes övertid idag, hahaha. Jag älskar mig själv... eller kanske snarare mitt jobb.

A1

2010-07-15T19:59:00.003+01:00

En sån här fin bil står numera i entréhallen på jobbet - Audis nya modell, A1. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men den är hur läcker som helst. Vill ha. Synd att den kostar typ 220 000 kr, vilket är hyfsat mycket för en bil med väldigt litet baksäte och så. Men ändå. Det är en Audi och perfekt storlek för mig.. men nåväl, om jag väntar ett par år kommer folk börja sälja den begagnat, vilket såklart blir en mycket bättre affär eftersom bilen sjunker i värde med typ 50 000 så fort den rullar ut från affären.

SM-silver!

2010-07-12T17:18:00.003+01:00

Det blev till slut en andraplats för mitt quidditchlag The Flying Errors i Quidditch-SM, som gick av stapeln i Järfälla nu i helgen. Vi inledde mot laget som inte bör nämnas vid namn, aka Dachau Death Eaters. En glass till den som hittar ett smaklösare namn. Förutsättningarna var inte direkt optimala - Tove stukade foten påväg till turneringen (säger ju att man inte ska åka kollektivt, springa för att hinna till tåget=enorm skaderisk), och själv fick jag en armbåge i ryggen efter ett par minuter. Länge sedan jag var med om något så läskigt - det fick rakt igenom och värkte i både rygg och bröst, fick knappt någon luft, kunde inte springa mer än ett par meter. Det gick över en stund efter matchen men hade nackont resten av dagen. Trots att vi bara hade en jagare som kunde springa (Kajsa) lyckades vi hålla siffrorna nere till 10-30. När kvicken släpptes fångade vår sökare den, men jag glömde visst att nämna att hela HP-fandomen i Sverige är mer korrupt än domarna i Serie A, så de hittade någon anledning att döma bort det. Förlust istället med 80-10 och humöret inte direkt på topp.

Som Romasupporter är man dock van vid orättvisor så vi tog nya tag under gårdagen! Först match mot Xtreme Wiggaz United, där vi spelade ut totalt och gick upp i 80-20 ledning innan deras sökare tog kvicken. Oturligt där, hade vi fångat kvicken hade vi på allvar kunnat ge DDE en riktig match trots förlusten mot dom. Eftersom kvicken var värd 50 poäng vann vi ändå matchen.

Den sista matchen mot Jämtland Jägermeisters blev också den bästa. Bra spel från båda lagen, men tack vare en fantastisk vaktare i David, två slagmän (Li och Rose-Ann) som knappt missade ett kast och skoningslös effektivitet framåt gick vi upp i en 80-30 ledning innan Miche till slut fick avsluta SM genom att fånga kvicken. Detta gav oss en, med tanke på domarnas uppenbara partiskhet, mycket hedrande andraplats!

Fotbollen är död och ni har dödat den.

2010-07-07T21:57:00.002+01:00

Jävla Spanien. Hatar spanjorer efter min vistelse i Oxford för två somrar sen, där dom ständigt var försenade och toppade insatsen med att vara en halvtimme sena, inte be om ursäkt, och sedan säga att de inte skulle med när de fick höra att utflykten inte var obligatorisk. Nej förlåt, jag hatar inte spanjorer, jag är inte rasist, men en hel del av dom går mig minst sagt på nerverna. Som Andrés Iniesta (detta trots att han spelar i Barca), som efter att ha lurat bort en motståndare inte springer efter bollen utan istället står kvar, inväntar lätt knuff, och sedan faller och gråter hjärtskärande. Fan, spanska landslaget har större likheter med misslyckade skådespelare än med seriösa fotbollsspelare.

Men man får se det positivt - jag kanske kan glädja vissa läsare genom att nu inte prata så mycket fotboll förrän Serie A drar igång igen. Efter jobbet imorgon ska jag iaf gå och se Sissela Kyles föreställning "Dina dagar är räknade", vilket låter positivt och bra. Ungefär som min sinnesstämning just nu. Haha ooh the irony.

I övrigt är det Quidditch-SM lördag och söndag, i Karlhäll. 16.00 på lördag spelar mitt lag The Flying Errors sin första match. Kom och heja!! Vi lovar inget skådespel á la Spanien, däremot vilja á la de Rossi. Varnar dessutom för rättmätiga psykbryt á la Totti. Mmm fy fan Totti alltså. Vet ni varför jag älskar honom så mycket, förutom alla vackra mål, klackar, geniala passningar och så vidare?

För att han är så jävla mänsklig.

Back to work

2010-07-04T21:46:00.002+01:00

Här har det varit dött ett tag, vilket berott på att jag haft sommarens enda semestervecka (den lediga veckan i slutet av augusti innan terminen börjar räknas inte riktigt...) och spenderat största delen av den på Gotland. Om jag nu bara skulle ha en vecka ledigt så blev det ju helt klart rätt vecka iaf, har varit helt underbart väder! Gotland visade sig från sin bästa sida - eller ja, det här var ju första besöket, men jag har svårt att tänka mig att det kunde blivit bättre! Varmt i luften, varmt i vattnet, inga alger, och dessutom hade inte den stora turistinvasionen börjat än.

Sen jag kom hem i fredags har jag såklart mest ägnat mig åt att titta på kvartsfinalerna i VM! Höjdpunkten var givetvis Tysklands totala mangling av Argentina (Maradona såg gråtfärdig ut redan efter tre minuter när 20-årige Thomas "Bollkallen" Müller nickade in sitt fjärde VM-mål...), men även den helt sjuka upplösningen av Uruguay-Ghana, där Ghana missar en straff på stopptid i förlängningen och Uruguay sedan, såklart, vinner straffsparkarna, var underbar att skåda. Nu vet jag att det är ett antal av mina läsare här som snabbt klickar sig vidare i cyber-rymden så fort jag börjar närma mig VM. Tycker detta är tråkigt, och tror faktiskt att ni missat hela poängen! VM handlar inte om ett antal män från olika hörn i världen som samlats för att springa efter en boll i 90 minuter. VM handlar om drömmar, om kärlek, om hopp och förtvivlan. Livet komprimerat till 90, eller ibland, 120 minuter plus stopptid och straffar. Se Asamoah Gyans straffspark i, tja, 122:a minuten mot Uruguay, som träffar ribbans överkant. En decimeter lägre och han hade för alltid varit hjälte i Afrika. 10 centimeter - så mycket kan det skilja mellan ljuvaste himmel och djupaste helvete.

Imorgon är det dock vardag igen, men det ska bli kul det också!

Arrivederci

2010-06-26T22:52:00.004+01:00

Känner att jag borde kommentera Italiens patetiska VM-insats. Inte för att någon läsare här bryr sig utan för att få ut lite frustration och ilska.

En av idrottvärldens mest berömda klyschor är att ingen spelare får vara större än laget. Sant, men det är heller inte alltid speciellt smart att låta en tränare låta sig växa större än laget. Marcello Lippi kommer för alltid vara gud i Italien efter att ha plockat hem VM-guldet 2006. Det ska han ha all respekt för, liksom det var hedervärt att direkt efter uttåget nu ta på sig hela skulden -även om det inte var mer än rätt att han gjorde det sistnämnda. För jo, skulden är till åtminstone 90% Lippis.

Vi som varje vecka följer italiensk fotboll vet att det inte råder brist på duktiga, italienska, fotbollsspelare. Det må så vara att Inters startelva inte innehåller en enda italienare, och det finns inte alls lika många italienare i den absoluta världstoppen som för fyra år sen, när åtminstone Buffon, Cannavaro, Pirlo och Totti tveklöst tillhörde de 10-15 bästa spelarna i världen, MEN, och det är ett väldigt stort men, de spelare som utgjorde det italienska landslaget bestod inte av sämre spelare än vad Slovakien, Nya Zeeland och Paraguay ställde på benen. Det är Lippis jobb att se till att spelarna har rätt positioner och rätt taktik, och det misslyckades han totalt med. Katastrof.

Och då har jag inte ens kommit in på det faktum att hälften av spelarna inte ens borde varit där. Inte för att de är usla fotbollsspelare (undantaget Iaquinta, Romas bästa affär någonsin när de inte köpte honom...), utan för att det satt ett antal spelare hemma i Italien som är betydligt bättre. Gruppen skulle man ha klarat sig förbi ändå, men sen hade det tagit stopp ändå. Inget landslag i världen vinner VM med sina sisådär sjunde, åttonde, kanske nionde bästa anfallare i startelvan. Cassano, som jag egentligen har svårt för efter sättet han behandlade Roma på, borde ha varit helt given i startelvan. Detsamma gäller Totti - jo, jag är partisk, men även en opartisk person kunde se att det inte fanns en spelare i Italien som klarade av att slå bra femmeterspassningar. Än mindre vara i närheten av Tottis små läckra klackar och vrickningar som öppnar upp enorma ytor. Miccoli och spännande Rossi skulle åtminstone ha varit med i truppen. Mario Balotelli är ett stort svin men kan få saker att hända på egen hand och borde kanske, kanske ha haft en plats han också. Kan dock förstå valet att peta just honom med tanke på att han knappast skapar någon harmoni i gruppen. Av de som trots allt var med i truppen är det skandal att irrationelle, underbare Fabio Quagliarella bara fick 45 minuter i sista matchen (ett mål och ett assist på den tiden...), och Serie A´s skyttekung Antonio di Natale fick inte många fler minuter han. Beslut man hade kunnat förstå om spelarna som gick före hade hetat Lionel Messi, Forlán och Diego Milito. Verkligheten var dock en annan - Vincenzo Iaquinta har jag aldrig sett göra en bra match någonstans, och Alberto Gilardino har jag aldrig sett göra en bra match i landslaget. Inte så märkligt att Nya Zeelands backlinje inte direkt darrade av skräck. Det hade inte Enhörna IF i division 4 Södermanland gjort heller.

Nåväl, nu tänker jag inte sörja det här mer. Då var ju då - VM 2006.

Sekretessen regerar

2010-06-23T17:07:00.002+01:00

Jag skulle kunna skriva massa roliga anekdoter från jobbet här, och ha en hel uppsjö av fyndiga kategorier - dagens kändiskund, dagens dummaste fråga, dagens värsta säljartabbe, dagens lunchämne och så vidare, men i stort sett allt är under sekretess. Så kan det gå. Jag har iaf väldigt roligt och dagarna går fort! Tyvärr så fort att jag inte hinner mycket mer än att jobba och se på VM, så bloggen är mer eller mindre död för tillfället (utom de stunder jag måste skrika ut min kärlek till och frustration över Italien).

En riktig prins

2010-06-19T22:48:00.003+01:00

Tydligen har det varit något slags bröllop idag.. säkert trevligt. Själv har jag tittat på Holland-Japan, Ghana-Australien och Kamerun-Danmark. Fotbolls-VM är det största som finns efter alla matcher Roma spelar. Att Sverige inte är med skiter jag egentligen i, så länge Italien är med. Såg ni hur hela startelvan mer eller mindre skreksjöng nationalsången inför matchen mot Paraguay? Inte? Synd för er.

Imorgon är det dags för Italien igen, och med hjärtat hos Roma håller jag såklart tummarna lite extra för Daniele de Rossi. Denne fantastiske man som ensam har hjärta så det räcker och blir över för hela Rom. Capitano futuro, Tottis arvtagare. Killen som skiter blankt i ropen från Madrid och enligt rapporter tar moppen till träningarna. Daniele de Rossi - mannen, myten, legenden.

Även i gli azzuri: No Totti, no party

2010-06-15T22:13:00.004+01:00

Efter Italiens VM-premiär mot Paraguay (1-1), där Romas enda bidrag i den italienska truppen, Daniele de Rossi, räddat både äran och poängen efter en hörna så går samme man ut i pressen och säger att Italien saknar "en Totti eller någon som honom".Uppenbarligen saknar Daniele sin kapten. Jo tack, vem fan saknade inte Totti när Pepe trots fina intentioner slog var och varannan passning helt åt skogen, Iaquinta var så dålig som bara han kan vara, och Gilardino inte helt oväntat gjorde sin femhundrade misslyckade landskamp. Det finns ingen i Italien som kan slå en passning på fötterna på sina medspelare, ingen som kan öppna upp ytor med en snygg klack eller en genialisk vrickning - helt enkelt finns det ingen som gör något som är det minsta oväntat, och då blir det heller inte så många mål. Marcello Lippi må ha tagit Italien till VM-guld 2006, det hindrar honom inte från att ha gjort en rätt så märklig laguttagning den här gången... försvarat guld? Inte en chans i världen. Når man semifinal är det klart över förväntan, kvartsfinal realistiskt om man ändå är lite, lite optimist...

Men tänk så vackert det hade kunnat vara...

Let's get the party started!

2010-06-13T00:17:00.005+01:00

VM hittills måste jag erkänna är lite av en besvikelse! På tok för många lag som spelar på tok för dåligt. Att Frankrike skulle vara rätt kassa hade jag räknat med, men att Argentina med Messi, Higuain, Milito och Tevez skulle vara ineffektiva (även om de nu vann sin match)? Att England skulle spela så bedrövligt? Att sistnämnda lag skulle ha en klantig målvakt kommer väl inte som någon blixt från klar himmel (vi har sett det förr...), men herregud... skärpning!! Imorgon hoppas jag att Tyskland skapar lite drag och liv i den här turneringen! Även om man kanske inte har några jätteprofiler (även om Lahm och Schweinsteiger är stora personliga favoriter) så vet vi ju alla att Tyskland och VM är a match made in heaven. Som den gamle engelske skyttekungen Gary Lineker uttryckte det; "fotboll är en enkel sport. Man spelar i 2*45 minuter, och sen vinner Tyskland".

Annars sitter jag personligen mest och väntar på Italiens intåg i turneringen. Det är stor risk för en floppturnering, men hoppet är som bekant det sista som överger en. Och handen på hjärtat - ett lag innehållandes Daniele de Rossi har per definition dubbelt så mycket hjärta och passion som det franska laget lyckas samla ihop tillsammans. Forza Daniele!!

Lööööv 2010, here I come

2010-06-09T16:29:00.003+01:00

Kvick uppdatering, ni vill ju inte sakna mig i era liv! Om någon timme ska jag ta pendeln in till Stockholm och gå på något som heter "Den improviserade schlagerfestivalen", tillsammans med Anna och Fia. Det blir säkert awesome - Anna och Fia är ju minst sagt schlagernördar och jag är lite taggad på att se improteater efter att Jenny hypat det. Dessvärre är det ju en del av den här fånigheten Love 2010 (aka Löööv 2010), men man kan inte få allt...

Annars jobbar jag ju numera heltid, vilket är en rejäl omställning efter all "fritid" man har när man pluggar..det mesta går iaf bra, de misstag jag gör rättar jag till och folk är trevliga - mycket mer kan man inte begära!

Imorgon ska jag på Operan och se Macbeth tillsammans med Tove, och på fredag börjar fotbolls-VM..så om det blir lite tomt här framöver vet ni varför!

You really don't stand a chance

2010-06-07T20:42:00.002+01:00

AAH NY TEASER TRAILER, ÄNTLIGEN!!!

Seriöst längtar så sjukt mycket...samtidigt inte eftersom det är ytterligare ett steg närmare slutet. Men positiva tankar nu - iiiih.

Stänger ner verksamheten

2010-06-03T14:45:00.003+01:00

Nu har jag läst alla relevanta rättsfall, hela boken två gånger, gått igenom och markerat de viktigaste lagparagraferna, och tittat på två gamla tentor. Med andra ord - nu är det färdigpluggat inför morgondagens tenta. Visst skulle jag kunna sitta och läsa i boken på måfå några timmar till, men jag tror inte det kommer öka chanserna att skriva bra imorgon. Senaste timmarna har jag istället ägnat åt att springa och att baka en chokladkaka till efter-tentan-picknicken imorgon. Bra prioritering!

Kommande timmar tänker jag ägna åt att läsa! Den allvarsamma leken lästes ut på mindre än ett dygn, älskade! Har tidigare läst Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, som förvisso var bra men ändå inte levde upp till mina högt ställda förväntningar. But now we're talking! Det här var mycket, mycket bättre. Om det var för att jag, som Tove påstår, är cynisk eller inte låter jag vara osagt, men gillade den gjorde jag åtminstone.

The fool never learns

2010-05-31T14:02:00.004+01:00

Gladare nu! AB i Europarätten, 18,5 av 20 poäng, 18 var gränsen för AB. Till och med marginal ju! Visserligen bara en 6-poängskurs, men viktigt för självförtroendet att inte få två BA på rad..särskilt inte när det var i ett ämne som jag faktiskt tyckte var intressant och ganska roligt.

Idag skulle jag lämna tillbaka en bok (Germinal) på biblioteket innan jag skulle klippa mig. Eftersom jag i förra veckan beställde tre böcker från Adlibris, borde plugga massor till Rättsinformatikstentan på fredag, och börjar jobba på måndag hade jag lovat mig själv att låna max en bok. Bilden visar vad jag kom hem med. Jag lär mig aldrig. Får försöka se det positivt - det är ju gratis! Vore värre om det var skor, kläder, smycken, smink eller liknande jag inte kunde motstå!

Säljes till högstbjudande

2010-05-30T21:44:00.003+01:00

Liv i tusen bitar - en riktig utmaning att pussla ihop! Garanterar att alla tusen bitar finns med, dock ingen bild på hur resultatet ska bli. Säljs i befintligt skick, ingen ångerrätt. Intresserad? Nej, det är du inte.

Supertrött och frustrerad på (nästan) allt och alla. Har något virus eller skit i munnen som gör det omöjligt att äta eftersom det då känns som att hela munnen ska frätas sönder. Värker i bihålorna och tandköttet verkar inflammerat. Studierna går åt skogen. På det en massa skit som jag inte kan påverka men som i bästa fall tynger ner mig och i värsta fall bara får mig att vilja hoppa från en bro.

The sun also rises..jo tack, isåfall är det läge att börja visa sig nu.

Stoppa pressarna!

2010-05-28T15:05:00.003+01:00

Ramaskri i hela landet, eller åtminstone i landets tidningar. Anna B floppade, stort fiasko, Sverige missar finalen. Ja herregud, med de löpsedlar det var i morse kunde man ju tro att hela regeringen förolyckats eller att ett tredje världskrig brutit ut. Så illa var det tydligen inte, utan vi råkade missa finalen i Eurovision Song Contest. En tävling som går vartenda år och mer och mer blivit en uppvisning i total smaklöshet. Radiopop upphöjt i hundra, ett fåtal bra låtar dränkta i ren massproducerad smörja. Jaja, har vi i Sverige inte större problem än en utebliven finalplats så skattar i alla fall jag mig väldigt lycklig. Man blir ju inte förvånad över att proportionalitetsprincipen är en relativt ny företeelse i svensk rätt, för folk i det här landet saknar förvånansvärt ofta förmåga att sätta saker i rimliga proportioner. Ibland tror jag helt enkelt att vi har det lite för bra...

Terminens sista tenta om en vecka, i Rättsinformatik. Be mig inte förklara vad det är, ni vill inte veta. Även om det nu inte blir något sommarlov (ska jobba tio veckor) så ska det bli skönt med ett litet avbrott från pluggandet, känner att jag behöver det. Min hjärna är överbelastad. Inte för att jag pluggar de där åtta timmarna om dan som man borde, men ändå. Ska bli skönt att gå till jobbet, vara där åtta timmar, och sen gå hem och bara vara ledig resten av dagen. Dessutom är det ju snart dags för den där lilla turneringen som kallas Fotbolls-VM..visserligen utan Francesco Totti (Italiens förbundskapten må vara regerande världsmästare, det hindrar honom inte från att emellanåt vara lite dum i huvudet...), men med Daniele de Rossi på Italiens mittfält kan det nog bli hyfsat kul ändå!

2010-05-26T17:35:00.002+01:00

I brist på Björn och Benny-musikaler får någon gärna sätta upp Tanz der Vampire i Sverige, så jag slipper sitta och slösa bort min tid på youtube. Finns på tok för lite musikaler i Sverige, vilket leder till att de få som finns dessutom är svindyra och uppbokade typ ett halvår i förväg. Med fler musikaler kunde vi dessutom få se lite fler riktiga musikalartister och inte Pernilla Wahlgren och Måns Zelmerlöv i varannan huvudroll...

Ett underverk

2010-05-21T16:21:00.002+01:00

Idag har något mycket, mycket ovanligt hänt! Idag har jag köpt inte bara ett, utan TVÅ, plagg från H&M! Det var sannerligen inte igår! Dels hatar jag deras barbie-storlekar, som innebär att även om jag faktiskt får på mig plagget så sitter det så tight att det ser ut att vara tre storlekar för litet. Dessutom tycker jag inte att de haft så jättesnygga kläder alla gånger. Idag hittade jag dock ett par shorts och en tröja som, hör och häpna, faktiskt gick att få på sig, och såg ganska normalt ut! Jag var lite tveksam till shortsen p.g.a. mina stört fula ben, men nåväl, det är ju faktiskt inte H&M's fel. Får köra lite mer benövningar på gymmet bara så kanske det löser sig...lagom till nästa sommar eller så. Nåväl, bättre sent än aldrig. Några bilder på plaggen får ni dock inte. För det första är det mest basplagg så inte speciellt spännande, för det andra orkar jag inte hämta kameran och lägga in bilder, och för det tredje är det här ingen modeblogg (thank god!).

Semo orgogliosi

2010-05-17T16:34:00.004+01:00

Det blev som väntat ingen scudetto den här gången heller, men man kan inte vara annat än stolt över Romas insats den här säsongen! Från en katastrofmercato, en om möjligt ännu sämre säsongsinledning, till att bli tvåa i ligan, två fjuttiga poäng från ettan! Från förra säsongens bedrövliga sjätteplats och missat Champions League, till att vara direktkvalificerade till nästa års upplaga av den finaste klubblagsturneringen. Obesegrade 24 matcher i rad i ligan. Två derbysegrar av två möjliga (bara det räcker ju egentligen för att en säsong ska vara räddad...).

Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om alla fördelar Inter får, men den uppmärksamheten är de inte värda. Jag nöjer mig med att säga grattis, särskilt till de Interspelare som faktiskt har lite hjärta och mycket vilja (läs: Javier Zanetti och Diego Milito), och till de Interfans som inte kom samtidigt som Zlatan.

Och nästa säsong kan egentligen bli hur bra som helst! Älskade, vackra Totti får tid att vila upp sin sargade kropp under sommaren, Rosella hittar lite pengar och köper in Burdisso utan att behöva ge bort Brighi, Daniele de Rossi bär hela Italien på sina axlar under VM, och Juan bevisar i samma turnering att han är världens bäste mittback. Menéz hänger i gymmet hela sommaren så han får lite lättare att stå upp, Vucinic övar passningsspel, och José Mourinho gör vackra Italien ännu vackrare genom att försvinna till Madrid. Helst tar han Mario Balotelli med sig.

Och i höst kör vi igen, full fart i både Serie A och Champions League. Till sist bjuder youtube på en liten video som visar hur vackert det kan vara när Roma spelar fotboll!

Du är ändå nummer två i kön

2010-05-12T23:42:00.002+01:00

Fascinerande hur man kan tro att man känt någon väldigt väl i vad som känns som ett halvt liv, och sen inse under loppet av ett par dagar att man egentligen inte vet ett jävla skit. Jag kanske misstar mig - faktum är att jag nog aldrig hoppats så mycket att jag ska ha gjort en felbedömning - men jag vågar inte hoppas på att vakna upp imorgon och inse att det bara var en mardröm. Jag hoppas att vi kan skratta åt det här tillsammans i framtiden, men just nu känner jag mig mest äcklad. Ingen människa i världen kan behandla mina vänner på det här sättet och tro att jag kommer stå bredvid oberörd.

Dagen har annars varit bra! Var på en föreläsning om e-förvaltning som åtminstone var mer konkret och intressantare än den i måndags, och sen lyckades jag faktiskt plöja sisådär 100 sidor under några timmar i biblioteket. Dagen fortsatte sedan men en underbart god middag på en grekisk restaurang på Folkungagatan tillsammans med delar av underbara musikalarna - Cissi, Anna, Fia, Emilia och Linda, innan det bar av till Stadsteatern och Ibsens Gengångare med Helena Bergström i huvudrollen. Jag gillar ju Ibsen och det var faktiskt en riktigt bra uppsättning som lämnade oss alla lite omtumlade efteråt. Riktigt stark pjäs. Helena Bergström bör för övrigt hålla sig till att göra starka roller i tunga draman på riktiga teatrar, istället för att göra trista, ganska meningslösa roller i Colin Nutleys filmer...

I love my life, I love my life, I love my life...

2010-05-10T21:15:00.002+01:00

35 sidor lästa och jag har sanningen att säga inte en aning om vad det är jag har läst. Omöjligt ämne, så fascinerande tråkigt. Hata rättsinformatiken (efter en dag, jag vet, inte bra detta...), så stört trött på massa flumkurser med flumteorier och oklart rättsläge. Längtar så efter C2:an, med tydliga, om än komplicerade lagar, såsom Avtalslagen och Skuldebrevslagen. Jag vet att jag kommer få äta upp det här i höst men herregud vad jag längtar just nu.

Mitt liv suger så jävla hårt just nu, inte klokt vad trött jag är på egentligen allt och alla. Först är jag EN fucking (förlåt för massa svordomar och allmänt dåligt humör) poäng från AB på folkrätten, och bara för att toppa det så kommer Roma lyckas torska scuedetton till äckel-Inter med två ynka poäng. Om man inte var ateist sen tidigare så hade man ju definitivt blivit det efter det här. Om det finns någon gud så är han just nu definitivt på jakt efter att göra mig komplett sucidial, och fortsätter han såhär kommer han fan lyckas också. Det fattas bara några failade tentor till, att min familj bestämmer sig för en sanslöst ful Skoda istället för den vackra Audin jag vill ha, och Mona Sahlin som statsminister på det här så tror jag att jag kastar in handduken för gott.

I hate my life.

Terminens sista kursstart

2010-05-10T18:28:00.002+01:00

Den här månaden har egentligen potential. Jag gillar vanligen maj, må så vara att det under grundskolan och gymnasiet var mycket prov, men man ser alltid ljuset (både bokstavligt och bildligt talat då). Emellertid ska jag läsa Rättsinformatik de kommande fyra veckorna, och det verkar, baserat på introduktionsföreläsningen, vara stört tråkigt. Exakt vad det handlar om tror jag inte någon egentligen fattar, men det ska tydligen ha att göra med hur juridiken verkar i IT-samhället. Låter allvarligt talat mer som en kurs för Laptoptobbe än för mig...

Dessutom kan man inte direkt anklaga vädret för att vara sådär jättestrålande för tillfället. Känns mer som oktober än maj såhär långt. Hoppas på bättring under veckan dock. På onsdag blir det Gengångare på Stadsteatern med delar av musikalgänget och fredag-lördag blir det en liten tur till Dalarna med familjen. Jobbar som bäst på att övertala mamma om att låta mig köra (enda nackdelen med att ha en biltokig mamma...hon vill helst köra sin bil själv..), vi får väl se hur det går.

Mycket, mycket oinspirerat inlägg, jag vet. Tyckte bara att det var på tiden med en kort liten uppdatering. Förhoppningsvis lite gladare och mer inspirerad framöver!

Mourinho, vattene!

2010-05-05T16:17:00.005+01:00

Att José Mourinho är ofattbart dryg och arrogant kommer väl knappast som någon större överraskning, men någonstans hade man väl hoppats att det kunde finnas en gräns även för denne man. Efter att ha skuttat runt och varit allmänt hånfull efter Inters seger mot Barcelona tycker han nu att det är dags att ge sig på Romas president Rosella Sensi.

Först och främst, det är på intet sätt Inters fel att Lazio är en smutsig och äcklig klubb, med fans vars hat mot Roma är större än kärleken till Lazio, som till på köpet har ett riktigt bedrövligt lag. Förvisso är Inter också sjukt äckliga, men återigen - även om de kan beskyllas för mycket så är det inte deras fel att Lazio också är äckliga,

Först och främst stör jag mig på ordvalet "Romas kvinnliga president". Ursäkta, vad i h-e har Rosella Sensis kön med det hela att göra? Okej att Mourinho stör sig på hennes uttalanden (även om jag inte tycker Mourinho är rätt man att kasta sten i glashus...), men varför ska han poängtera att hon är kvinna? Innebär det på något sätt att hennes ord är ännu dummare, att hon överhuvudtaget inte borde uttala sig på basis av att hon är kvinna? Vore mycket intressant att få höra en förklaring till hans ordval. Dock borde jag ju inte vara förvånad - bortsett från hans taktiska kunskaper om fotboll så har han aldrig tidigare visat något som tyder på ett IQ högre än 0.

Vidare borde Rosella tydligen visa respekt för de som "arbetar hårt" eftersom hon själv är född med silversked i mun. För det första är det åtminstone min utgångspunkt i livet att man ska respektera alla människor, oavsett hur hårt de jobbar och hur mycket de har fått med sig gratis... Visst, Rosella hade aldrig suttit som Romas president om inte hennes pappa ägde Roma innan han dog, men det betyder inte att hon inte har jobbat hårt. Både på och utanför planen har Roma varit väldigt upp och ner under ett antal år (alltför ofta mest ner...) och Rosella har tagit en mängd tuffa och impopulära beslut. Förra sommaren sålde hon fansens älskling, Alberto Aquilani, utan att laget fick någon förstärkning värd namnet. Säsongen inleddes minst sagt katastrofalt med förlust mot Genoa och ärkerivalen Juve, och som svar på det anställde hon den rätt så kritiserade Ranieri som ny tränare. Sisådär åtta månader senare är vi ett par ynka poäng från scuedetton och spelar final i italienska cupen. Nästa säsong är vi återigen med i Champions League. Kraven på hennes avgång är borta och truppen är mer eller mindre helt harmonisk. Om inte det är ett arbete värt respekt så finns det inget som är det.

Mourinho bör slutligen inte heller snacka en massa om silverskedar. Han är absolut en fantastiskt bra tränare, men handen på hjärtat - med de pengar han fått att spendera i både Chelsea och Inter vore det direkt tjänstefel att inte vinna sisådär två titlar varje år. Han må vinna 20 till, han kommer ändå aldrig vara hälften så mycket man som Rosella Sensi - och det, mindre smickrande nog för Mourinho, säger mer om honom än om Rosella.

Be mine

2010-05-02T21:58:00.004+01:00

Aah titta bara vilken skönhet! Volkswagen Polo, som blivit utsedd till årets bil 2010. Jag borde så ha en.. lagom storlek, bra bil men inte alls vräkig eller snobbig. En riktig skönhet, mm kan riktigt känna hur det skulle vara att kryssa runt på Valhallavägen (som jag för övrigt gjort idag, in your face miljömuppar! För att spä på mitt rykte som "bortskämd snorunge", Linda och Anna, jag älskar er också, var det naturligtvis mamma betalar som gällde - ni tror väl inte att jag betalar bensinen själv!?) i en splitterny Polo. Pooh, vore inte helt fel.

Nåväl. Nu är det ju i första hand en Audi A4 jag vill ha, och troligen kommer få (nåväl, kommer få tillfälle att låna av mamma då..) så fort mina föräldrar kommer sig för att ta sig ner till Din Bil och beställa skönheten.

Om ni undrar varför jag är såhär besatt av bilar så tror jag det ligger i blodet. Min mamma skulle på fullaste allvar sälja huset innan hon sålde bilen. Sund inställning det!

Lawyer's rather nice

2010-04-28T18:04:00.003+01:00

Underbart misslyckande! Vill-ha-begäret har övervunnit förnuftet! Jag har tänkt köpa Sweeney Todd (filmen) ungefär sen den kom, men stått emot viljan med rationella argument såsom att jag redan sett den flera gånger, gått massor på Canal+ och så vidare. Nu gick det dock inte längre, min ekonomiska sida (som normalt är ganska dominerande, tack och lov) fick ge sig - mästerverket är hemklickat från cdon. Borde sälla sig till min lilla (faktiskt bokstavligt talat lilla...) filmsamling de närmsta dagarna. Wonderful.

De senaste dagarna har varit rätt lika varandra. Seminarium 10-12, därefter sisådär sex timmars resonerande med mig själv om att jag borde plugga. Suck, inte alls motiverad för tillfället. Hatar 6-poängskurserna, hinner inte alls komma in i ämnena och få djupare kunskaper (och det är ju först då det verkligen blir intressant!) innan det är dags för tenta. Både gårdagens och dagens seminarium var emellertid riktigt bra, så jag hoppas att den trenden fortsätter imorgon och på fredag.

Efter seminariet idag blev det för första gången (!) lunch på Lantis (största restaurangen på uni). Dock inget eget initiativ utan en mycket trevlig lunch med Emilia. Har även hunnit med en sväng till gymmet här hemma..ni ser, det är hur lätt som helst att undvika att plugga. Måste verkligen skärpa mig.

Protect me from what I want

2010-04-25T22:01:00.002+01:00

Och där dog drömmen. Den var vacker så länge den varade, men nu vaknade jag visst upp och såg scuedetton flyga all världens väg (eller rättare sagt till Milano). Inter representerar inget annat än saker jag föraktar. Ni kan köpa hur många titlar ni vill, ni kan aldrig köpa kärlek. När era så kallade spelare - legosoldater är egentligen mer passande - firar en seger så jublar de inte för laget, för fansen, för staden, utan för sin egen framgång, sina egna ännu tjockare plånböcker (för egentligen, vad är miljoner människors lycka mot fem nya sportbilar och ännu fler snygga modeller som hänger efter en?) och ökade kändisstatus. Jag delar hellre Mexés äkta tårar än Sneijders falska lyckojubel.

Man borde såklart ha lärt sig att världen inte är rättvis, att det goda bara segrar fullt ut i böcker och på film, att det bara är dårar som hoppas. Jag trodde väl innerst inne inte på en scuedetto, men jag hoppades. Just nu skulle jag med glädja offra alla mina AB:n för en scuedetto. Jag vet att det inte är rationellt för fem öre, att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken att offra min egen karriär för ett fucking fotbollslag, och att jag med lite distans till det hela kommer inse hur patetisk tanken är. Dessvärre vet jag samtidigt att ytterligare fem, tio, femtio, AB:n aldrig kommer ge mig mer än en kortvarig lättnadskänsla innan pressen återigen är över mig.

Allting är ju egentligen helt rätt, livet går som på räls bortsett från Romas ändå inte helt oväntade nederlag, men ändå kan jag inte låta bli att undra ibland om jag inte är påväg helt åt helvete fel.

Hemska översättningar

2010-04-24T11:19:00.005+01:00

Igår var det absolut ingenting sevärt på TV, så jag satt och checkade lite filmer på Voddler. Först såg jag Crash, som jag har tänkt se ungefär sen den kom (fem år sen...). Rätt bra, även om den var lite rörig. Nåväl, efter det var klockan sisådär kvart i tolv, och jag vet, då borde jag ha gått och lagt mig. Av ren nyfikenhet skulle jag bara bläddra lite i filmbiblioteket, och där var den plötsligt!! Conversations with other women! Stor lycka, men så fick jag syn på den svenska titeln; Bröllopsnatten. WTF!?!? Kan någon förklara för mig hur man lyckas få Conversations with other women till Bröllopsnatten? Är det jag som har missat någon vital del av engelsklektionerna under skoltiden eller är det bara en otroligt sjuk översättning? Ungefär lika illa som Snape på en spolad stång... Snälla, hittar ni ingen bra översättning (vilket jag kan förstå i det här fallet då titeln är mer symbolik än en spegling av filmens handling), så behåll då originaltiteln. Thank you very much!

Filmen var iaf rätt bra. Minst sagt annorlunda - framförallt är bilden delad på mitten så det blir som två rutor under hela filmen. Lite störande i början men man vande sig ganska snabbt. Dessutom händer det inte sådär supermycket, utan det är i stort sett samma personer, en man och en kvinna, genom hela filmen, som egentligen bara pratar. Det låter rätt trist och jag var lite skeptisk i början (ja, jag erkänner, jag ville mest se filmen för att Helena Bonham Carter spelar kvinnan och till på köpet är oförskämt snygg, och för att Aaron Eckhart är hur charmig som helst), men det var faktiskt en stor positiv överraskning!

För övrigt är det klart med sommarjobb nu, 7 juni börjar jag. Det blev Volkswagen Finans, vilket jag är jätteglad för. Har trivts kanon när jag jobbat extra där, supertrevliga människor och bra avstånd hemifrån. Dessutom alltid sjukt snygga bilar i entréhallen!!

En video säger mer..

2010-04-19T21:06:00.002+01:00

än tusen ord för tillfället. Orden kommer kanske sen - nu, ett dygn senare, så bubblar det fortfarande bara av glädje. Om det bubblar lika mycket efter de sista fyra omgångarna så kan jag utlova ett utbrott värre än den där isländska vulkanens...

Scener ur ett äktenskap

2010-04-15T21:20:00.003+01:00

(Detta inlägg tillägnas Charlotte!)

I tisdags var jag och såg Scener ur ett äktenskap på Dramaten (surprise surprise!). Skulle egentligen ha sett den i höstas, men då var den inställd p.g.a. sjukdom, så jag fick omboka biljetterna till januari. Tro det eller ej, men då var det återigen inställt. När jag närmade mig Nybroplan i tisdags stod det två brandbilar med sirenerna påslagna för fullt, och naturligtvis var min första tanke "japp, nu har någon satt eld på Dramaten, eftersom det uppenbarligen inte är meningen att jag ska få se den här pjäsen". Som tur var stod bilarna bara stilla p.g.a. det otroliga trafikkaos som för tillfället råder på Hamngatan till följd av att någon mindre begåvad människa kläckt idén att bygga om hela spårvagnslinjen på en gång. Nåväl, föreställningen fick jag se, så nu kommer det lite spontana reaktioner i punktform!

* Ingmar Bergman var ett geni. Jag har troligen sagt det förut, men det tål att upprepas. Troligen dryg som tusan, bevisligen helt omöjlig att leva med, sanslöst otrevlig, men fortfarande, ett geni.

* Jonas Karlsson är en fruktansvärt bra skådespelare - men det visste vi ju förut!

* Livia Millhagen är också en riktigt duktig skådespelare, och det visste jag faktiskt inte förut. Hon var förvisso med i Höstsonaten, men i en ganska liten roll, och det är svårt att synas när man har Marie Göranzon och Maria Bonnevie på scenen i betydligt större roller.

* För att vara en Bergman-pjäs var den överraskande rolig. Åtminstone inledningsvis var det riktigt mycket skratt och kändes närmast som en komedi, även om det ständigt fanns en underton som skrek problem. Ju längre in i pjäsen man kom desto mer allvarligt blev det, men även i de tyngsta scenerna fanns emellanåt glimten i ögat där. Generellt sett gillade jag det, även om jag på en del ställen tyckte att de kunde ha behållit allvaret till 100%.

* Fascinerande bild av kommunikationsproblem. Normalt är man ju van (iaf är jag det) vid att man har för svårt att prata med varandra - att det istället för lugna, sansade diskussioner snabbt blir skrik och personpåhopp. Här är det precis tvärtom. För lite gräl, för mycket iskyla. När mannen, Johan, en dag plötsligt kommer hem och säger att han förälskat sig i en annan kvinna och tänker resa med henne till Paris reagerar hustrun, Marianne, med att packa hans väska, ordna en macka och bara lugnt böna honom att skjuta upp resan ett litet tag. Ingen panik, inga galna utbrott när han vägrar. Okej, hejdå, tio år och två barn senare, där flög du. En reaktion som spontant kändes betydligt mer skrämmande, kanske just för att den är så svårförståelig, än om hon hade skrikit och i panik försökt fly livet.

* Underbar karaktärsutveckling. Johan går från den självsäkre, framgångsrike familjefadern till en förvirrad man som inte vet vad han vill, för att slutligen landa i en ömkansvärd, tragisk figur som i misslyckade försoningsförsök alltför uppenbart ångrar sina tidigare val. Marianne å andra sidan går från den svikna men ändå sansade kvinnan som önskar sin trolösa man tillbaka, till att ta full kontroll över situationen.

* En typisk Bergmanscen i slutet, där försoning mot alla odds kanske ändå är möjligt. Min trevliga, sentimentala sida älskar detta, medan min mörkare, tragediälskande sida (även känd som den del av mig som ville att Harry skulle dö i sista HP-boken...) ansåg att sista scenen mycket väl kunde ha strukits.

BETYG: 4/5! Helt klart i klass med Höstsonaten, mycket bra! Borde försöka komma över ett exemplar av tv-versionen med Liv Ullman och Erland Josephson...

Tabellen säger allt

2010-04-11T22:55:00.002+01:00

Vacker syn.

1. Roma

2. Inter

3. Milan

6. Juventus

16. Lazio

Ser gärna att det ser ut precis så om fem omgångar också. Grazie Roma.

My team is TOTALLY AWESOME!!

2010-04-11T00:47:00.002+01:00

Tydligen är många av de bästa curlingspelarna högutbildade och intelligenta. Jag hoppas verkligen att det stämmer, för isåfall har vårt lag så stört bra förutsättningar. Tove och Kajsa skrev högskoleprovet för första gången idag, och ser ut att ha landat på 1.9 respektive 1.8, vilket allmänt är stört bra och för att vara första gången helt fantastiskt! Grattis tjejer, ni styr ju för tusan!

Själv har jag aldrig gjort provet och kommer troligen inte göra det heller. För det första är jag för snål för att betala för att skriva ett i mitt fall helt meningslöst prov på en lördag, och för det andra vill jag inte ha mina illusioner om mig själv som smart krossade. Åtminstone inte mer än nödvändigt...

Har varit ledig nu några dagar sedan tentan i folkrätt, vilket har varit välbehövligt. Tycker inte alls om korta kurser. Oproportionerligt mycket att läsa in och psykiskt påfrestande med mycket tentor (särskilt då när man känner att man inte hunnit läsa så mycket som man hade velat...). Nåväl, nu är det i alla fall bara Europarätt och Rättsinformatik kvar, och sen har redan hela första året gått!

Inkompetensen personifierad

2010-04-05T17:49:00.003+01:00

Nyss tvingades jag se Mona Sahlins föga charmerande tryne i en reklamannons på facebook. Traumatiskt, minst sagt. Slog mig då att det är bäst att passa på att njuta fram till valet, samt kanske börja planera en emigration till tja, Kanada kanske... (sugen på att säga Italien men eftersom Berlusconi faktiskt lyckas med konststycket att vara ännu hemskare än fru Sahlin så var det kanske ingen bra idé..även om Totti givetvis skulle väga upp en hel del!). Tänk er bara, Mona Sahlin bredvid Obama, Angela Merkel, Sarkozy, Brown... katastrof. Total katastrof. Det är ansiktet i en kudde och händerna för öronen varje gång Mona Sahlin öppnar munnen. Det finns en sak man kan beundra med henne, och det är hennes vilja. Hennes förmåga och självinsikt bör vi tala lägre om. Skrattretande att flera borgerliga ministrar tvingades avgå för att de inte betalat tv-licensen när vi på Monas meritlista, förutom samma brott, bland annat finner:

1. att hon 1993 struntade i att besikta bilen och att betala försäkringen.

2. att hon 1998 struntade i hela NITTIOÅTTA parkeringsböter. 98! Hur är det ens möjligt att felparkera så ofta!?

3. Toblerone, I say no more...jag gillar också Toblerone Mona, men inte fan går jag och köper det och tar ut tusentals kronor i kontanter från någon annans konto! Så mycket för den solidariteten...

4. att hon efter Tobleroneaffären lät skattebetalarna bekosta en semesterresa för hela familjen till Mauritius.

Man blir ju nästan lite avundsjuk...jag vill också kunna köpa massa choklad för andras pengar och efter att ha blivit avslöjad få åka på semester, betald av samma personer som jag just snott pengar ifrån!

Både fascinerande och skrämmande att landets största parti inte har ett bättre alternativ som statsministerkandidat. Om det bara vore de här små snedstegen Mona begått (vadå, glömma bort 98 räkningar kan väl hända vem som helst...), men gud...hennes sätt att debattera. Som om hon pratade med ett litet barn! Gud jag klarar inte av att se människan. Att hon dessutom vill ha med allas vår ärkekommunist tillika USA-hatare Lars Ohly och miljöfascisterna Piff och Puff i regeringen...nejnejnej.

Mer framgång

2010-04-01T12:35:00.003+01:00

Lika stor lättnad varje gång man loggar in i fastreg för att kolla sitt tentaresultat och möts av AB. Det var på poängen den här gången, men ibland krävs det lite tur! Otroligt skönt eftersom jag verkligen kände att jag hade koll på statsrätten, men visste efteråt att jag hade missat att skriva med ett par saker. Nåväl, behöver ju inte vara bitter över det utan istället konstatera att jag pluggade precis lagom mycket, och att det visst funkade med ett drygt två veckor långt OS-uppehåll!

Helgen som gick har jag inte ens nämnt, tror den drunknade i lyckan efter Romas seger. Som vanligt när man umgås med musikalarna var den fullständigt underbar och smått obeskrivbar. Sommarnattens leende (på Stadsteatern) började lite trevande men blev bara bättre och bättre och nådde i andra akten fram till magnifik. Efter teatern styrdes stegen mot Ballbreaker, där vi hade råkat missa att jag egentligen var lite för ung för att komma in... dock verkar det som att min otroligt höga mentala ålder (ironi!) lyste igenom för vakten brydde sig inte om att kolla mitt leg. Tack för det. Till Lindas stora glädje var jag tyvärr rätt usel på bowling (ingen nyhet), men det gör mig ingenting - jag är ju bra på så mycket annat (till exempel på att vara ödmjuk)! Slutligen ett litet tips tillika memo to self... halv två en natt i mars är INTE det läget när man ska följa rådet om att inte ha ytterkläder på sig när man kör bil. Jag gjorde misstaget att ta av mig kappan och belönades med en förkylning. Hoppar inte direkt av lycka.

En enda poäng!

2010-03-28T23:01:00.002+01:00

Poh, det gäller att ha nerver av stål om man ska palla med att heja på Roma! Lär dock vara fantastiskt bra övning inför avgörande curlingstenar, men gud... att komma hem, veta att Roma spelat en match mot för tillfället största rivalen (Lazio får ursäkta...), och att det vid seger bara skulle vara en poäng upp till serieledning, det är psykisk påfrestning på hög nivå. Å andra sidan är det värt det åtta dagar i veckan, när man går in på nätet och möts av texten "Luca Toni avgjorde på Olimpico". Eufori i dess renaste form.

Drömmen lever. Jag vågar egentligen inte börja hoppas, vet att det är dåraktigt att göra det och troligen bara kommer sluta i besvikelse och tårar, men jag hoppas ändå.

Biblioteksbesök och katastrofkrock

2010-03-27T00:01:00.002+01:00

Jag förstår inte hur varje tur till biblioteket för återlämning av böcker kan sluta med att väskan hem är dubbelt så tung som väskan dit... idag skulle jag ju bara lämna tillbaka Anna Karenina (för övrigt betydligt bättre än den ganska så överskattade Krig och fred!), inte låna något, eftersom Tjänstekvinnans son, Persuasion och Ivanhoe ligger på nattduksbordet och väntar på att bli lästa. Varför kommer jag då hem med Moliéres komedier (nåväl, åtminstone fem av dem...), Zolas Germinal och dessutom Revolutionary Road? Med kurslitteratur i mängder, tre tentor kvar under terminen, ett antal teaterbesök inplanerade - när hade jag tänkt läsa alla de där? Tyvärr fungerar inte rationella argument när jag är på bibliotek... jag försöker dock se det positivt! Att låna böcker är ju åtminstone gratis, så hellre tokig i böcker än i kläder!

Imorgon ska jag på Stadsteatern och se Sommarnattens leende. Ser mycket fram emot detta, tror den kommer vara superbra, kul att träffa musikalarna, MEN...det krockar med Roma-Inter. För ett par månader sen, när Roma låg sisådär 14 poäng efter och kämpade för att nå fjärdeplatsen, hade det varit irriterande men ingen katastrof. Hade nog nästan varit lite lättad över att slippa se en trolig mangling av mina älsklingar. Nu är ju läget dock lite annorlunda... Roma på andraplats, 4 poäng bakom Inter, vilket vid seger blir en ynka poängs marginal...känns riktigt, riktigt jobbigt.

Mogna beslut

2010-03-22T23:36:00.003+01:00

Idag har jag varit en riktigt mogen och ansvarstagande person! Åtminstone första halvan..gick upp vid sju (visserligen halvt försovit mig, men petitesser!), åt snabbt, klädde på mig, sminkade mig, halvvägs ut genom dörren - pliing, sms från Julia, föreläsningen inställd. I såna lägen vet jag aldrig om jag ska skratta eller gråta. Visserligen skönt med en plötsligt "ledig dag", men drygt ändå eftersom jag 1) hade gått upp, 2) vet att föreläsningen kommer hamna på annan tid, alternativt måste läsa in det själv, samt 3) vet att det inte alls blir lika mycket pluggat som om jag hade följt min ursprungliga plan för dagen, som var att efter föreläsningen sitta i biblioteket fyra timmar. Nåväl, istället för att deppa ihop satte jag mig i soffan och läste DN. Därefter skulle det ansvarsfulla pluggande börja, vilket det faktiskt gjorde...efter att ha sett en timme från curlingfinalen i OS vill säga. Så, det var väl bra av mig? Synd bara att jag läste en lååång artikel på engelska om ett öh...ska vi säga inte sådär jättespännande område.

Tyvärr var ämnet faktiskt så icke-upphetsande att jag istället bestämde mig för att vara mogen genom att göra ordentlig lunch! Sagt och gjort, promenerade iväg till affären (notera promenerade, tog inte bilen! Miljövänlig och allt!) och köpte grönsaker (!!!). Gick hem och gjorde sallad. Tog tag i pluggandet! Bra!

Ja, allt var frid och fröjd, tills det kom rättsfall på engelska. Tråkiga rättsfall med skumma frågor. Då slängde jag argt igen böckerna och gick till kolgrillen och köpte mat istället. Som mamma får betala, haha. I ett avseende har jag iaf en curlingmorsa! Sen åkte jag och spelade curling i Sumpan i 3,5 timme. Underbart. Seriöst, saknat idrott så himla mycket! Inte just den fysiska ansträngningen (som dock inte är så enorm i curling, tack gode gud...) utan mer lagkänslan och PEPPA PEPPA PEPPA!! Mmm det finns inget bättre än att sätta en sten perfekt i boet eller se en lagkompis lägga upp en perfekt gard. Eufori. Jag, Tove, Kajsa och vår nya superspelare Hanna spelade mot några andra juniorer som började ungefär samtidigt som oss, och vi KROSSADE! 5-0 på tre omgångar. Plockade en etta när vi hade sista sten i första, snodde en poäng i andra och lekte hem sista omgången och snodde en trea. Stört bra stenar, givetvis blandat med några mindre lyckade, men faktiskt från hela laget en riktigt bra insats. Jag börjar verkligen tro på oss nu. Såpass mycket att jag har börjat kika på lägenheter i Solnaområdet. Som sagt, jag hoppas verkligen att ingen tror att hela den här curlingsatsningen är ett skämt. Har man en gång rört vid ett OS-guld försvinner inte viljan att ha ett eget i första taget...

Internationell våldsanvändning aka väpnade konflikter...

2010-03-19T17:13:00.004+01:00

Eller på ren svenska, krig, är vad jag haft föreläsning om idag! Betydligt intressantare än vissa andra av veckans föreläsningar, troligen för att det är väldigt lätt att relatera till. FN-stadgans våldsförbud var det som avhandlades, samt de undantag som finns - det vill säga i vilka lägen man får kriga. Vid en första anblick är reglerna ganska tydliga; i huvudsak i självförsvar, samt när FN's säkerhetsråd har gett sitt godkännande (finns några till men vi behöver inte gå in på dem nu).

Med bakgrund av detta är det, juridisk sett, ganska klart att USA's krig mot Irak 2003 var helt rättsstridigt. Solklart angreppskrig, inget självförsvar (till skillnad från Afghanistan två år tidigare, så man efter WTC-attackerna agerade i självförsvar). Moraliskt sett tycker jag dock att det är supersvårt att avgöra huruvida det var legitimt eller inte. Om vi bortser från dåliga bortförklaringar typ "vi tror att de har massförstörelsevapen!" och mer eller mindre konspiratoriska teorier om att USA bara ville åt oljan och bara ser till det faktum att Saddam Hussein hade förtryckt och mördat miljoner människor under 25 års tid - är det då okej för en annan stat att gå till väpnat angrepp?

Å ena sidan har vi ju det faktum att ytterst få människor stöder krig. Jag gör det generellt sett inte - våld föder bara mer våld och bidrar till förstörelse och lidande. Krig är inte bra, det är de flesta överens om. Å andra sidan.. är det okej att stå vid sidan om och se på när ett antal galningar i toppen avrättar och torterar sitt eget folk? Är det moralisk försvarbart att sitta här i vår trygga del av världen, där statens värsta brott mot en är att dra för mycket skatt eller betala ut för lite bidrag, och högfärdigt hävda att de där länderna minsann får klara sig själva? Jag ställer mig starkt frågande till det.

The Schlagerhelg

2010-03-16T21:38:00.003+01:00

Jag vill inte höra mer schlager på minst ett år. Seriöst, jag tycker schlager kan vara rätt okej, lite för taffliga texter och för enformigt för att vara riktigt bra, men under ett par veckor är det klart uthärdligt. Lördagen tangerade dock min gräns, och gick nog faktiskt en bra bit över den också, om jag ska vara helt ärlig. Runt tolv steg det bilburna folket, det vill säga jag, Lillis och Fia, in i supervärdinnan Emmas lägenhet till tonerna av You're making me hot-hot-hot, en förvisso medryckande låt, men knappast en som någon kommer få ett Polarpris för. Så långt allt väl i alla fall, någon gång skulle jag väl stå ut med årets rika flora av bedrövliga bidrag!

När Unstoppable, You're out of my life, Hollow och resten av bidragen som min tondöva pappa nästan hade kunnat skrapa ihop, så började det dock bli jobbigt. Tur då att allt annat var perfekt! Emma gjorde eminenta pannkakor till oss normala människor som inte anser att rå fisk är något som bör befinna sig i kroppen, Lillis kakbuffé slog vilket café som helst med råge och våra hemmagjorda pizzor smakade helt förträffligt. Själva melodifestivalfinalen då? Jag höll på Salem, som i mitt tycke var den enda som hade något som liknade en bra låt, men som vi alla vet vann Anna. Detta till stor glädje bland personerna runt omkring mig... fråga mig inte varför, jag har ingen aning. Min hjärna är fortfarande fullt upptagen med att försöka minnas hur den totalt intetsägande låten faktiskt går...samt försöka räkna ut under hur många skolavslutningar jag sett en Anna-tjej. Nåväl, man får väl vara glas att schoolboy-pojken inte vann iaf! (Även om en liten, liten del av mig, som jag envist försöker tysta, hävdar att han är rätt snygg, om än lite för mycket lammkött...)

Där hade man ju kunnat tro att schlagern var över för året, och vi kunde övergå till bättre sysslor (till exempel att diskutera curling). Men inte då! Förvisso bjöds det på en kär återblick till 2007, då en viss Donna tillsammans med Fred Johansson och en lite mindre awesome Donna styrde upp hela festivalen med lite schlagermusikal, men sen tvingades jag uthärda diverse gamla schlagerdängor! Nåväl, Sarah Dawn Finer är ju åtminstone lika förträfflig varje gång man ser henne, vilket knappast kan sägas om Regina Lund...(seriöst tjejer, ni vet att jag älskar er, men Rainbow Star!? Det är INTE en bra låt..)

Men sen började partyt, när någon plötsligt drog sig till minnes ett antal gamla mytomspunna fanfics! Åh, herregud. Jag höll på att dö av skratt när det fördes på tal. Jag trodde jag sett toppen av nördighet under HP-konventen jag var på 2007 och 2008, men det kommer inte i närheten av det här. Det går inte ens att försöka beskriva...nej, jag tror jag skippar det.

Trots att jag just nu är helt spyfärdig på allt vad schlager heter (ni skulle ha sett mitt ansiktsuttryck när jag kom till spinningpasset ikväll och det första instruktören säger är att det blir schlagertema...jag var gråtfärdig!) var det en helt fantastisk helg! Jag har saknat det här nördgänget massvis senaste månaderna och det känns stört skönt att vi träffas redan nästa helg - då blir det mindre schlager och mer finkultur. Bergmans "Sommarnattens leende", på Stadsteatern, står på schemat och jag längtar redan!

Breaking news

2010-03-15T23:28:00.002+01:00

Jag har ett liv! Därför är det lite dött här just nu. Idag har jag åkt pendel, varit på föreläsning, åkt pendel, varit hemma och ätit, åkt lite mer pendel, spelat curling, samt, hör och häpna, avslutat med att åka lite mera pendel!

Nu ska jag läsa lite till folkrätt (vilket är vad pendeltågsresorna spenderats med), men det kommer en rapport från helgen under de närmsta dagarna! Helgen var, som vanligt när man umgås med musikalarna, helt galen, så jag lovar att rapporten är värd att vänta på!

Betraktelser från livet 12 mars

2010-03-12T13:53:00.004+01:00

Ytterligare en tenta läggs till handlingarna. Kändes rätt okej, men precis som vanligt kom jag efteråt på ungefär 100 saker till jag borde ha skrivit. Fick dock lite panik under tentan och blev osäker på några grejer, som jag emellertid tror att jag lyckades reda ut, så känslan efteråt var ändå okej! Nu är det bara att ta nya tag, folkrätten börjar på måndag, och där är det tenta redan 7 april. Har tre 6-poängskurser den här våren, så det kommer helt klart bli intensivt.

Innan jag slänger mig över kurslitteraturen till folkrätten ska jag dock göra en liten tur ner till Linköping där det vankas nördträff! Hela gänget ska dit utom Linda, som tydligen tyckte att hästen var viktigare...nåväl, tur att någon gör vuxna och mogna prioriteringar! Tanken är att det ska bli Melodifestivalfinaltittande (det bästa med Mello är alla roliga, långa ord man kan göra..), och med tanke på den bedrövliga kvalitén på årets bidrag är det nog tur att jag ska se det hela i goda vänners sällskap..

Annars då...ja, idag har jag upptäckt årets hittills största modemiss! En tjej på pendeltåget som hade blå tygskor...problemet var då två saker. För det första att hon hade tygskor när det fortfarande är is, snö och slask ute, men framför allt; den blå färgen påminde jobbigt mycket om såna där blå plastöverdrag det finns på förskolor, hos tandläkare och så vidare. Inte direkt snyggt...

Konsten att skratta åt sig själv

2010-03-08T23:42:00.002+01:00

Förlåt, för hundrade gången, men den här bloggen handlar ju trots allt om MIG, och curling är en mycket central del i mitt liv just nu. Det andra centrala är tentan på fredag, och tro mig, ni tycker inte att det är roligare att höra om hur normgivningsmakten är fördelad i Sverige. Jag lovar.

Efter att ha pluggat några timmar på uni och gått på en relativt värdelös frågestund inför fredagens tenta begav jag mig till Sundbyberg för det första passet curling. Hur det gick läser ni såklart i WoOS-bloggen, så jag säger inte så mycket mer om den saken. Efter de två första vurporna tänkte jag dock "fan, vad gör jag här? Varför sitter jag inte hemma i soffan och pluggar statsrätt, som jag iaf har en rimlig chans att bli ganska bra på?". Sen hände dock något som är väldigt, väldigt, olikt mig. Jag struntade fullständigt i att jag bevisligen har noll balans, och att varenda försök till dragning blev en rätt misslyckad gard. Istället garvade jag åt mina egna vurpor och försökte hitta det positiva i varje slag! Ett par av stenarna gick faktiskt fram till boet (må vara att de också gick förbi, jag hade åtminstone kraft nog att få fram dem). Jag tappade inte balansen en enda gång vid slajden, vilket många andra gjorde. Överlag måste jag säga att jag förvånande nog hade en positiv inställning och insåg att jag hade kul trots att jag inte var i närheten av att vara bäst.

Så glad att upptäcka det. Det är förvisso trevligt när framgångarna efter lite jobb kommer som ett brev på posten, men det gör också att rädslan för misslyckanden blir betydligt större. Det där har hämmat mig enormt senaste åren och gjort att jag aldrig vågat prova på något som jag inte på förhand vet att jag är bra på. Givetvis tror och hoppas jag att jag kommer bli rätt okej på curling med tiden, men om inte annat har jag iaf fått ett bevis på att jag kan vara usel på något, och ha kul åt det istället för att bryta ihop. Totally awesome!

Slott i Sverige

2010-03-05T00:53:00.003+01:00

Efter några månaders frånvaro satt jag idag återigen i en av Dramatens salonger. Slott i Sverige den här gången, och den var faktiskt riktigt, riktigt bra! Jag hade inte så jättehöga förväntningar, trots superrecension i DN, så det var roligt att bli positivt överraskad. Jättebra skådespeleri och många skratt, men ändå en skarp underton av allvar. Just den där balansgången mellan att lyckas vara rolig men ändå få fram ett tänkvärt budskap är ju ofta rätt svår, och slutar inte sällan i klumpig tragikomik. Härligt att se att de löste det så bra! Det var dock ganska skrämmande att se hur lätt vi själva kan skapa stora draman ur ingenting, bara för att ta oss ur vardagens tristess.

Mitt liv är dock inte speciellt tråkigt just nu, tack och lov. Den befarade Post-OS-depressionen har uteblivit tack vare vår kommande curlingsatsning! Laget har nu en officiell blogg där ni kan följa vår framfart - glädjande även för dem som hatar curling, eftersom ni nu kan fortsätta följa min blogg med en reducerad mängd curling!

Witches of OS

2010-03-02T19:17:00.005+01:00

Jag vet, jag sa att det inte skulle bli en curlingblogg det här, men nu är läget som det är! Jag och mina vänner Tove och Li har dragit igång en hårdsatsning för att säkra återväxten inom damcurlingen. Vi har skapat laget Witches of OS (hyllning till vårt förflutna som quidditchlag+likhet med the Wizard of Oz+OS-satsning!) och vårt mål är OS-guld 2018! Åtta år går snabbt, kan tyckas vara en liten tid för att bli bäst i världen, men med låg målsättning kan man heller aldrig klättra riktigt högt! Dessutom vet vi att vi har en bra utgångspunkt i och med att vi känner varandra sen ett antal år tillbaka och vet att vi trivs ihop! För de som ännu inte gjort det så är ni varmt välkomna att joina vår fanpage på Facebook - sök bara på Witches of OS! Laget är anmält till en nybörjarkurs och går på is redan på måndag (8/3).

Jag och Li kände att det var viktigt att hylla de curlingspelare som är bäst i världen just nu, och därför begav vi oss imorse till Arlanda för att ta emot lag Anette Norberg! Eller lag och lag...det är väl knappast någon hemlighet att vi mest var ute efter Eva Lund. Stor succé blev det iaf - vi fick röra Anna respektive Evas guldmedaljer!! Kunde laget fått en bättre start - guldkänsla redan innan vi äntrat isen - jag tvivlar!

På bilden - Blivande olympiamästare 1, tvåfaldig olympiamästare, blivande olympiamästare 2, samt random radioreporter som visst också vill vara med i stjärngänget!

GULD GULD GULD!!

2010-02-27T20:48:00.004+01:00

Välkommen till den nya curlingbloggen...

Skämt åsido, men jag är fortfarande i extas och helt upprymd efter den fullständigt osannolika OS-finalen i damernas curling. Seriöst, vad var det som hände egentligen? Bland den värsta känslomässiga berg-och-dalbana jag varit med om. Att slitas mellan hopp och förtvivlan är ju minst sagt en sliten klyscha, men inatt stämde den verkligen. Jag var hysteriskt nervös inför matchen, och det blev inte direkt bättre under de första omgångarna. Sen spelade ju dock Sverige lysande fram till halvtiden, med några helt magnifika dragningar av Eva och Anette, och i pausen var jag rätt lugn. Så plötsligt bara föll ALLT efter två riktiga skitstenar i sjunde. 5-4 till Kanada och efter den nionde omgången hade jag mentalt redan gått och lagt mig. Kanadensiska skippern spelade ju hundraprocentigt, och jag vet inte hur många arga sms jag skickade till Tove och Lillis, där jag ondgjorde mig över hur tråkigt det är när någon inte ens är nära att missa.

Resten av matchen var en ren uppvisning i vad det innebär att ha starkt psyke. Jag hade gett upp. Kommentatorerna hade gett upp. Svenska coachen hade gett upp. Alla såg matchen som klar - innerst inne tror jag nog att de svenska tjejerna också såg det som rätt kört. Ändå fortsatte de att slåss och kämpa. Plötsligt spelade de bra igen, och plötsligt verkade den där glädjen, som Eva efter semin sa skulle bli avgörande, finnas i laget igen. Visst, Kanada borde fortfarande ha vunnit matchen - Sverige spelade fina stenar, men de kanadensiska spelarna tog fint bort garderna och borde ha kunnat hindra Sverige från att ta den nödvändiga tvåan i tionde omgången. Absolut, det var två missar av den kanadensiska skippern som gav Sverige guldet, men det var svenskorna själva som gav sig själva möjligheten att få se kanadensiskan missa. Hon fick inte lägga de perfekta dragningar hon gjort hela matchen, hon tvingades slå, och när hon i sin karriärs viktigaste lägen skulle göra det så räckte inte hennes psyke till. Självklart, Kanada missade guldet för att Bernard missade sina två jättelägen, men de missade det lika mycket för att Anette Norberg hade psyke nog att efter sina katastrofala stenar i sjunde och nionde omgången resa sig och spela fyra riktigt bra stenar i omgång tio och elva.

Det är ett solklart bragdguld på det här. Att ta ett OS-guld är grymt, men att försvara det, mot Kanada, i Kanada, är ännu häftigare. Tack för matchen, tack för guldet, tack för kyssen!

(Lillis och Fia har förresten övertalat mig att slänga in Eva på min laminerade lista...synd att jag inte riktigt minns hur den ser ut - platserna efter Totti är såklart till 95% utfyllnad. Dock, efter den här uppvisningen, är jag beredd att slänga in hela laget på platserna 2-5!)

It's the final countdown!

2010-02-26T23:26:00.003+01:00

En knapp halvtimme kvar till finalen. Det är inte klokt hur mycket jag börjat älska det här laget på så kort tid. Visst, jag gillade dem såklart redan i Turin - sista stenen och den efterföljande kyssen är svensk idrottshistoria - men det här är annorlunda. Dels för att jag plötsligt förstått curling (i Turin var det ungefär "jaha, dom kom närmast mitten..då vann dom!") och uppskattar sporten, dels för att laget är så charmigt. Jag tycker det är helt fantastiskt att fyra kvinnor, flera av dem småbarnsföräldrar, med vanliga jobb, går in i ett OS och under en dryg vecka är världsstjärnor och nationens hopp. De är ljusår från de pengar, status och uppmärksamhet som hockeykillarna drar in, och ändå brinner de med största sannolikhet minst lika mycket för sin sport. Bara den tanken ger mig gåshud. Att de sen går in i semifinalen och fullständigt manglar världsmästarna Kina...ja, vad ska man säga? Lag Anette Norberg är tillsammans med längdlandslaget den stora svenska behållningen i detta OS. Hjältar hur det än går mot Kanada!

REPRIS NU TACK!!