Det är inte mitt fel. Eller jo, det är klart att det till största delen är det. Jag borde ha läst mycket mer och mycket tidigare. Visserligen tappade jag ungefär två av åtta veckor på sjukdom (mitt immunförsvar existerar tyvärr inte) och ytterligare ett par på ren depression efter vad jag trodde var två misslyckade tentor i C2 och C3, men det är ändå extremt klantigt. Givetvis skulle jag kunna gå upp sex imorgon bitti och göra tentor nonstop till tolv på kvällen, men jag tror inte det kommer hjälpa. Bara att inse, återigen fail. Får bli en ny omtenta.
Alltså vadfan... såhär skulle det ju inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar