Jag är så jävla duktig!

Wotcher!

Ja visst är jag det. Superduktig. Jag har skrivit spanskatexten trots att jag inte behövde skriva den förrän i helgen, och jag går till skolan trots att jag är sjuk, och jag läser alla kapitel i spanskaboken noggrant trots att det finns utförliga chapter summaries på nätet. Samtidigt är jag sämst för jag försummar både LUF och Termos, och Merlin vet hur dåligt samvete det ger mig. Jag är duktig ändå för jag har i alla fall försökt, och jag var bara för svag eller för plikttrogen för att säga stop och enough. Jag skriver bra på alla prov och gör inlämningsarbetena i tid, för jag är så jävla duktig.

Men ibland är det jobbigt att vara duktig. När man vet att man kommer dissa sina vänner och det som betytt mest i hela ens uppväxt för ett par lektioner i företagsekonomi och naturkunskap är det jobbigt att vara så jävla duktig. När man får ångest och dåligt samvete över tanken på ogiltlig frånvaro är det inte längre någon fördel att vara duktig.

Förlåt Li, Förlåt Hanna, Förlåt alla Underbara människor som kommer vara där och tycker att jag också ska vara det. Jag vill, jag vill, jag vill, men invävda vanor är svåra att bryta även när man vet att man egentligen borde. Ät kladdkaka, prata och njut för min räkning också.

In loving memories...