Det finns bara två av er...

Ibland får man kämpa riktigt hårt för att förnuftet ska kunna besegra känslorna. Besvikelse, förnedran, känslan av att vara totalt grundlurad, skapar lätt känslor av något som åtminstone närmar sig rent hat. Det är i såna stunder man får påminna sig själv om allt vackert som trots allt finns - och att den äcklige lille förrädaren trots allt mest gjort bort sig själv. Ingen idé att slösa energi på en människa som spottar på de människor och den stad som byggt upp honom.

Vem fan är Aquilani? Ingen jag känner till i alla fall.