Livet i 80 km/h

Jag börjar tvivla lite på om appen jag använder när jag springer verkligen är helt pålitlig. Idag påstod den att maxhastigheten var drygt 80 km/h. Mig veterligen är människan kapabel att springa max 40 km/h, och då lär vi väl tala toppsprinters á la Usain Bolt. Hurra, jag är ett fysiskt fenomen!

Annars känns det som att dagarna faktiskt rusar fram just nu. Tentan i torsdags kändes sådär (vissa delar ganska bra och andra lite.. mindre bra...) men det är ändå mest skönt att vara av med skitämnet. Fastighetsrätten var väl minst sagt inte my cup of tea.

Gårdagen bjöd på Romeo och Julia på Dramaten. En gedigen uppsättning med överlag bra skådespelarinsatser. Plus för en traditionell tolkning! Dock tyckte jag inte att vissa scener blev så starka som de kunnat vara. Nu bär det strax av inåt stan för middag och Dramatenpremiären av Doktor Glas!

Ännu en såndär underbar lista som alla älskar...

Det är inte klokt vad mycket olika tidsfördriv man kan hitta på när man egentligen borde plugga. Nu har jag iaf gjort en hel tenta med okej resultat så jag tar ett litet break och fyller i en sånhär rolig favoritlista som alla älskar.

Mat: Finns ju otroligt mycket som är på tok för gott, och till stor del beror det ju alltid på hur det tillagas, men... helstekt fläskfilé men hasselbackspotatis och en välkryddad sås till det slår ju det mesta. Jag är allmänt ganska förtjust i såser men försöker att hålla ner lite på ransonen. Ska man ändå frossa i kalorier finns det ju annat som är ännu godare än mat...

Dryck: Beror naturligtvis till stor del på sammanhanget, men jag kan ju inte helgardera mig på varenda fråga så jag säger nog vatten. Läsk går ju nästan alltid ner, men det är aldrig godare än vad vatten är efter en ordentlig löprunda.

Stad: Ändrar enväldigt frågan till städer. Går ej att välja mellan Rom och London. Rom för Roma, Totti, klimatet, historian, maten, Roma och Totti. London för ja, egentligen allt utom maten (det är bara till att leta upp en italiensk restaurang om man ska ha något vettigt i sig...). Älskar alla parker som gör att staden inte alls känns trång trots alla miljoner människor. Dessutom finns det ju rätt schysst kultur och en hel del trevliga sevärdheter...

Artist: Alltså ja, Gunilla Backman har fortfarande Sveriges bästa röst, men mina favoriter är nog ändå Within Temptation. Rätt otippat när jag först började lyssna på dem för goth, metal, hårdrock osv är väl egentligen inte min stil men jäklar vad bra de är. Sharon den Adels röst går ju inte direkt av för hackor heller...

Låt: Hahah EN? Ehum.. går mycket i perioder såklart men Stand my ground är en återkommande favorit.

Klädesplagg: Vad som helst som INTE kommer från H&M... Har nog ingen direkt favorit här.

Skor: Curlingskorna! Haha skämt åsido.. har ingen solklar favorit här heller men jag håller med Hanna om att ballerinaskor är ganska trevligt! Jag gillar egentligen skor med ordentlig klack eftersom det gör mig längre men jag är ju dessvärre inget balansfenomen, så det ser ju tyvärr smått parodiskt ut när jag ska vingla fram på Stockholms gator.

Stilikon: Stil? Jag? Nej. Även om jag ser någon vars stil jag skulle vilja härma så har jag varken ekonomi, tid, intresse eller mått för det.

Bok: Ingen skulle tro mig i alla fall om jag sa något annat än Harry Potter, så jag säger det.

TV-serie: Har aldrig följt speciellt mycket TV-serier. När jag var ung tittade folk på Förhäxad och sånt, men jag hade inte de kanalerna så jag missade allt det där. Just nu håller jag dock på att titta igenom The Tudors som gick för några år sedan, och den tycker jag faktiskt är rätt bra även om mitt hjärta brister lite vid varje historisk felaktighet. Annars kan jag meddela att det är minst lika beroendeframkallande att följa Roma som det säkert var för folk att följa Rederiet på 90-talet... saker blir hela tiden galnare och galnare men man kan liksom inte släppa taget.

Film: Sista frågan och då får man svara flera igen! Mamma Mia för att den är rolig, har underbar musik, flera av mina favoritskådisar (Meryl Streep och Colin Firth) och fantastiska bilder som får mig att vilja kasta mig på första bästa flyg till Grekland... Gladiator för att det helt enkelt är en stört bra film, ingen motivering krävs. Sweeney Todd för att den är galet snyggt gjord och får varje skådespelare att prestera på topp. Totally awesome.

Nya utmaningar

Det är superbra att Julia är så ambitiös och duktig med träningen, och framför allt bra att hon bloggar om det. Då slipper ju jag anstränga mig och kan lugnt kopiera alla bra idéer hon sprutar ur sig! Som att följa det här programmet till exempel. Efter sex veckor ska man tydligen klara av 100 armhävningar. Jag är ju något skeptisk, minst sagt, men eftersom jag inte tycker att man kan dissa något man inte testat så har jag bestämt mig för att göra ett försök. Även om man inte klarar 100 stycken så vore ju 50 ganska bra det också. Efter att ha klarat fjuttiga, pinsamma åtta stycken när jag gjorde introtestet var det ju dessutom bara att köra igång - seriöst, åtta. Det är knappt så att jag vågade skriva det alltså.

Så nu har jag precis klarat av dag två av vecka ett, och inbillning eller ej, jag tycker redan att jag känner mig starkare! Underbar känsla, som har byggts upp då jag dessutom lördag-måndag sprungit nästan 15 kilometer. Tre stycken femkilometare i rad - ketchupeffekt efter att ha gnällt efter två kilometer hela livet. Logiskt nog har jag nu också rätt ont i höften (överansträngd antar jag) och har tagit två vilodagar, men ändå - det går framåt! Önskar bara att jag hade samma energi och inspiration i förhållande till nästa veckas tenta också... blev ju inte direkt mer taggad av att se svarsmallen från den ordinarie tentan och återigen upptäcka att jag med största sannolikhet hade fått högsta betyg om jag hade skrivit den... gah. Nåväl, det är bara att uppbåda all energi sista veckan och repetera in allt igen.

Det får gärna bli sommar nu...

Barmarksträning

Sen i onsdags är säsongens curlingträningar slut, vilket tillsammans med det faktum att mitt gymkort gick ut för en vecka sen innebär att det är dags för barmarksträning! Jag tjuvstartade med ett par 3 km-rundor förra helgen och idag tyckte jag att det var dags för livets första femkilometare! Jag vet, tragiskt att jag vid tjugo års ålder aldrig sprungit så långt men jag 1) Har alltid hatat att springa och 2) Alltid varit på tok för tung för att orka mer än ett par kilometer. Nu blev förvisso dagens runda "bara" 4,93 km men jag tycker det räknas ändå.

Tack vare en fantastisk liten mobilapp som heter My tracks och som jag fann via min kompis Julias träningsblogg kunde jag mäta såväl sträcka som tid och medelhastighet. Tiden blev 29:10 vilket gav en medelhastighet på 10,14 km/h. Jag är ändå rätt nöjd med det - på löpbandet brukar jag springa mellan 10,5 och 11,5 km/h och tre kilometer, och med tanke på att Södertälje är en otroligt backig stad där jag såklart bor nästan så högt som möjligt så tycker jag inte att jag behöver skämmas över hastigheten. Jag är trots allt fortfarande ganska ovan vid att springa långt och har väl inte direkt något exemplariskt löpsteg. Dessutom borde jag införskaffa ordentliga löparskor.

Fredagsmys

Den här dagen inleddes... tidigt. Till och med sett med Lindas ögon, vågar jag nog påstå. 05.00 tyckte min hund att det var dags att gå upp, vilket hon tydligt markerade genom att stå och skälla vid dörren. Eftersom jag i alla fall skulle gå upp runt halv sex på grund av tidig föreläsning (vilket pucko lägger en föreläsning om förmögenhetsbrott klockan åtta en fredagmorgon??) tänkte jag att jag för en gångs skull kunde låta henne bestämma och masade mig upp. Vad tror ni händer då? Jovisst, hunden hoppar upp i sängen, lägger sig på min kudde och har inga som helst planer på att gå ut. Bah! Otacksamma, söta lilla grej.

Föreläsningen var tack och lov ganska givande. Kanske inga aha-upplevelser men ändå en bra genomgång som förhoppningsvis bidrar till att man kan nöja sig med att läsa de delarna av litteraturen två gånger. Eftermiddagen spenderades till största delen på Café Mineur i Gamla stan med Jakob, som sedan drygt två månader också pluggar juridik. Supertrevligt som alltid och varje gång vi ses och pratar gamla S06-minnen känner jag faktiskt en viss saknad.

Resten av dagen har jag tänkt spendera med nedanstående bok, som i brist på bra TV-program får utgöra fredagsmyset. Den handlar om Maria Stuart, även känd som Mary Queen of Scots, som var drottning av Skottland och gjorde anspråk på den engelska tronen under Elizabeth I regeringstid under andra halvan av 1500-talet. Jag älskar Philippa Gregorys böcker om England under Tudortiden! Det kanske inte är tidernas bästa litterära verk, men det är underhållande, lättsmält och ändå tillräckligt historiskt korrekt för att vara acceptabelt.