Otursförföljd idrottskvinna

Häromdagen insåg jag att shit, det är bara två månader, om ens det, tills curlingsäsongen drar igång! Vad hände med min försäsongsträning? Dags att ta tag i det! Sagt och gjort, trots regn begav jag mig glatt ner till löpspåret. Allt frid och fröjd (utom min kondition som är i ett tragiskt skick efter ett par veckors slöande), fram till sista långa nerförsbacken. Släpper på, mycket nöjd med dagens insats, när jag plötsligt känner en rejäl smärta i foten och finner mig själv hoppandes fram på ett ben. Upptäcker att en vass pinne på något sätt (gissar att den dragit nytta av lutningen i backen) trängt igenom hela den tjocka sulan och in i min fot. Ganska äcklad och haltandes tog jag mig bittert hem.

Tack och lov var pinnen för kort för att skapa så mycket mer än ett ganska ytligt sår, och skam den som ger sig! Jag tyckte ju dock inte att jag behövde utmana ödet ytterligare utan bestämde mig för att utnyttja gymmet på jobbet. Allt går finfint, löpningen känns bättre, har hela stället nästan för mig själv, fräscht omklädningsrum och exemplarisk dusch. Problemet kom när jag skulle ut. Jag hade helt missat att mitt passerkort tydligen inte funkar efter 18.00, och när tror ni jag kommer upp från gymmet? Jovisst, 18.05. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta över insikten att jag var inlåst, och hade halvt anfallit den tomma receptionsdisken i jakt på något nummer att ringa när jag upptäckte dagens räddare - en av receptionisterna aka säkerhetsansvariga som just var påväg ut. Hädanefter tror jag att jag ska ta mig ut i friheten så snabbt som möjligt...

Betraktelser från södra Sverige

1. Det finns många som pratar skånska i Skåne.

2. Kanske för att väga upp det så har många väääldigt fina bilar! Porsche, Audi och sånt. Gillar även att flertalet var köpta på Din Bil och Börjessons bil i Ängelholm, dessa fina VW-återförsäljare!

3. Även om det inte lät så i punkt 2 så älskar jag skånska!

4. Frysboxen för mjukglass i glasskiosken i Skanörs hamn är usel.

5. Cissis lägenhet har ett oförskämt bra läge.

(6. Södertäljes politiker är dumma i huvudet när de tror att de kan likna Södertäljes lilla, förvisso söta, slussområde med hela det hav som omger Helsingborg.)

7. Barnafödande har inte förstört Donnans sångröst. Puh.

8. SJ stod för årets bomb när alla tre tåg jag var tvungen att åka kom och gick i tid.

9. Det finns lika många äckliga, dryga, skrikande, öldrickande människor på tågen i Skåne som i Stockholm. Det hjälper inte att tågen går lika snabbt som bil och att man dessutom kan läsa på dom, endast min bil skyddar mig från dessa patrask! Borde vara minst 5 års fängelse och HÖGA böter på folk som är störande berusade på allmän plats.

10. Pågatågens säten är klädda i en hemsk, lila färg och är så låga att man slår hakan i det lilla bordet. I övrigt inte så mycket att klaga på. Stort plus för papperskorgarna, som gjorde att jag faktiskt kunde avnjuta en frukt på resan utan att behöva hålla i äckligt skrutt en halvtimme. Se och lär, SL!

Sammanfattningsvis - helgen var mycket bra! Såhär tre dar senare, men vaffan... jag jobbar. En timmes övertid idag, hahaha. Jag älskar mig själv... eller kanske snarare mitt jobb.

A1

En sån här fin bil står numera i entréhallen på jobbet - Audis nya modell, A1. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men den är hur läcker som helst. Vill ha. Synd att den kostar typ 220 000 kr, vilket är hyfsat mycket för en bil med väldigt litet baksäte och så. Men ändå. Det är en Audi och perfekt storlek för mig.. men nåväl, om jag väntar ett par år kommer folk börja sälja den begagnat, vilket såklart blir en mycket bättre affär eftersom bilen sjunker i värde med typ 50 000 så fort den rullar ut från affären.

SM-silver!

Det blev till slut en andraplats för mitt quidditchlag The Flying Errors i Quidditch-SM, som gick av stapeln i Järfälla nu i helgen. Vi inledde mot laget som inte bör nämnas vid namn, aka Dachau Death Eaters. En glass till den som hittar ett smaklösare namn. Förutsättningarna var inte direkt optimala - Tove stukade foten påväg till turneringen (säger ju att man inte ska åka kollektivt, springa för att hinna till tåget=enorm skaderisk), och själv fick jag en armbåge i ryggen efter ett par minuter. Länge sedan jag var med om något så läskigt - det fick rakt igenom och värkte i både rygg och bröst, fick knappt någon luft, kunde inte springa mer än ett par meter. Det gick över en stund efter matchen men hade nackont resten av dagen. Trots att vi bara hade en jagare som kunde springa (Kajsa) lyckades vi hålla siffrorna nere till 10-30. När kvicken släpptes fångade vår sökare den, men jag glömde visst att nämna att hela HP-fandomen i Sverige är mer korrupt än domarna i Serie A, så de hittade någon anledning att döma bort det. Förlust istället med 80-10 och humöret inte direkt på topp.

Som Romasupporter är man dock van vid orättvisor så vi tog nya tag under gårdagen! Först match mot Xtreme Wiggaz United, där vi spelade ut totalt och gick upp i 80-20 ledning innan deras sökare tog kvicken. Oturligt där, hade vi fångat kvicken hade vi på allvar kunnat ge DDE en riktig match trots förlusten mot dom. Eftersom kvicken var värd 50 poäng vann vi ändå matchen.

Den sista matchen mot Jämtland Jägermeisters blev också den bästa. Bra spel från båda lagen, men tack vare en fantastisk vaktare i David, två slagmän (Li och Rose-Ann) som knappt missade ett kast och skoningslös effektivitet framåt gick vi upp i en 80-30 ledning innan Miche till slut fick avsluta SM genom att fånga kvicken. Detta gav oss en, med tanke på domarnas uppenbara partiskhet, mycket hedrande andraplats!

Fotbollen är död och ni har dödat den.

Jävla Spanien. Hatar spanjorer efter min vistelse i Oxford för två somrar sen, där dom ständigt var försenade och toppade insatsen med att vara en halvtimme sena, inte be om ursäkt, och sedan säga att de inte skulle med när de fick höra att utflykten inte var obligatorisk. Nej förlåt, jag hatar inte spanjorer, jag är inte rasist, men en hel del av dom går mig minst sagt på nerverna. Som Andrés Iniesta (detta trots att han spelar i Barca), som efter att ha lurat bort en motståndare inte springer efter bollen utan istället står kvar, inväntar lätt knuff, och sedan faller och gråter hjärtskärande. Fan, spanska landslaget har större likheter med misslyckade skådespelare än med seriösa fotbollsspelare.

Men man får se det positivt - jag kanske kan glädja vissa läsare genom att nu inte prata så mycket fotboll förrän Serie A drar igång igen. Efter jobbet imorgon ska jag iaf gå och se Sissela Kyles föreställning "Dina dagar är räknade", vilket låter positivt och bra. Ungefär som min sinnesstämning just nu. Haha ooh the irony.

I övrigt är det Quidditch-SM lördag och söndag, i Karlhäll. 16.00 på lördag spelar mitt lag The Flying Errors sin första match. Kom och heja!! Vi lovar inget skådespel á la Spanien, däremot vilja á la de Rossi. Varnar dessutom för rättmätiga psykbryt á la Totti. Mmm fy fan Totti alltså. Vet ni varför jag älskar honom så mycket, förutom alla vackra mål, klackar, geniala passningar och så vidare?

För att han är så jävla mänsklig.

Back to work

Här har det varit dött ett tag, vilket berott på att jag haft sommarens enda semestervecka (den lediga veckan i slutet av augusti innan terminen börjar räknas inte riktigt...) och spenderat största delen av den på Gotland. Om jag nu bara skulle ha en vecka ledigt så blev det ju helt klart rätt vecka iaf, har varit helt underbart väder! Gotland visade sig från sin bästa sida - eller ja, det här var ju första besöket, men jag har svårt att tänka mig att det kunde blivit bättre! Varmt i luften, varmt i vattnet, inga alger, och dessutom hade inte den stora turistinvasionen börjat än.

Sen jag kom hem i fredags har jag såklart mest ägnat mig åt att titta på kvartsfinalerna i VM! Höjdpunkten var givetvis Tysklands totala mangling av Argentina (Maradona såg gråtfärdig ut redan efter tre minuter när 20-årige Thomas "Bollkallen" Müller nickade in sitt fjärde VM-mål...), men även den helt sjuka upplösningen av Uruguay-Ghana, där Ghana missar en straff på stopptid i förlängningen och Uruguay sedan, såklart, vinner straffsparkarna, var underbar att skåda. Nu vet jag att det är ett antal av mina läsare här som snabbt klickar sig vidare i cyber-rymden så fort jag börjar närma mig VM. Tycker detta är tråkigt, och tror faktiskt att ni missat hela poängen! VM handlar inte om ett antal män från olika hörn i världen som samlats för att springa efter en boll i 90 minuter. VM handlar om drömmar, om kärlek, om hopp och förtvivlan. Livet komprimerat till 90, eller ibland, 120 minuter plus stopptid och straffar. Se Asamoah Gyans straffspark i, tja, 122:a minuten mot Uruguay, som träffar ribbans överkant. En decimeter lägre och han hade för alltid varit hjälte i Afrika. 10 centimeter - så mycket kan det skilja mellan ljuvaste himmel och djupaste helvete.

Imorgon är det dock vardag igen, men det ska bli kul det också!