Back to work

Här har det varit dött ett tag, vilket berott på att jag haft sommarens enda semestervecka (den lediga veckan i slutet av augusti innan terminen börjar räknas inte riktigt...) och spenderat största delen av den på Gotland. Om jag nu bara skulle ha en vecka ledigt så blev det ju helt klart rätt vecka iaf, har varit helt underbart väder! Gotland visade sig från sin bästa sida - eller ja, det här var ju första besöket, men jag har svårt att tänka mig att det kunde blivit bättre! Varmt i luften, varmt i vattnet, inga alger, och dessutom hade inte den stora turistinvasionen börjat än.

Sen jag kom hem i fredags har jag såklart mest ägnat mig åt att titta på kvartsfinalerna i VM! Höjdpunkten var givetvis Tysklands totala mangling av Argentina (Maradona såg gråtfärdig ut redan efter tre minuter när 20-årige Thomas "Bollkallen" Müller nickade in sitt fjärde VM-mål...), men även den helt sjuka upplösningen av Uruguay-Ghana, där Ghana missar en straff på stopptid i förlängningen och Uruguay sedan, såklart, vinner straffsparkarna, var underbar att skåda. Nu vet jag att det är ett antal av mina läsare här som snabbt klickar sig vidare i cyber-rymden så fort jag börjar närma mig VM. Tycker detta är tråkigt, och tror faktiskt att ni missat hela poängen! VM handlar inte om ett antal män från olika hörn i världen som samlats för att springa efter en boll i 90 minuter. VM handlar om drömmar, om kärlek, om hopp och förtvivlan. Livet komprimerat till 90, eller ibland, 120 minuter plus stopptid och straffar. Se Asamoah Gyans straffspark i, tja, 122:a minuten mot Uruguay, som träffar ribbans överkant. En decimeter lägre och han hade för alltid varit hjälte i Afrika. 10 centimeter - så mycket kan det skilja mellan ljuvaste himmel och djupaste helvete.

Imorgon är det dock vardag igen, men det ska bli kul det också!