Fotbollen är död och ni har dödat den.

Jävla Spanien. Hatar spanjorer efter min vistelse i Oxford för två somrar sen, där dom ständigt var försenade och toppade insatsen med att vara en halvtimme sena, inte be om ursäkt, och sedan säga att de inte skulle med när de fick höra att utflykten inte var obligatorisk. Nej förlåt, jag hatar inte spanjorer, jag är inte rasist, men en hel del av dom går mig minst sagt på nerverna. Som Andrés Iniesta (detta trots att han spelar i Barca), som efter att ha lurat bort en motståndare inte springer efter bollen utan istället står kvar, inväntar lätt knuff, och sedan faller och gråter hjärtskärande. Fan, spanska landslaget har större likheter med misslyckade skådespelare än med seriösa fotbollsspelare.

Men man får se det positivt - jag kanske kan glädja vissa läsare genom att nu inte prata så mycket fotboll förrän Serie A drar igång igen. Efter jobbet imorgon ska jag iaf gå och se Sissela Kyles föreställning "Dina dagar är räknade", vilket låter positivt och bra. Ungefär som min sinnesstämning just nu. Haha ooh the irony.

I övrigt är det Quidditch-SM lördag och söndag, i Karlhäll. 16.00 på lördag spelar mitt lag The Flying Errors sin första match. Kom och heja!! Vi lovar inget skådespel á la Spanien, däremot vilja á la de Rossi. Varnar dessutom för rättmätiga psykbryt á la Totti. Mmm fy fan Totti alltså. Vet ni varför jag älskar honom så mycket, förutom alla vackra mål, klackar, geniala passningar och så vidare?

För att han är så jävla mänsklig.