Allvarligt talat, jag blir så otroligt trött på såna här tokerier som till största delen kommer från religiösa övertygelser. Abort är på intet sätt en okomplicerad fråga, jag kan till viss del förstå argumenten mot aborter även om jag anser att argumenten för är tyngre, men har man valt att bli läkare får man väl ändå acceptera det arbetet innebär. Abort är en lagstadgad rättighet och om en kvinna av egen fri vilja vill utföra en abort så är det läkarens förbannade plikt att utföra den. Annars är man på fel arbetsplats. Såsom det sägs i Debatt så funkar det inte om en kock i ett skolmatskök plötsligt bara tänker laga vegetarisk mat eftersom han själv är djurrättsaktivist, lika lite som det fungerar för en polis att vägra gripa folk som bryter mot narkotikalagstiftningen för att han själv anser att narkotika bör legaliseras. Alla har rätt till sina personliga åsikter, men klarar man inte av att hålla dem borta från jobbet, ja då bör man nog fundera på att byta jobb. Att genomföra en abort är troligen tillräckligt jobbigt utan att man ska behöva slussas runt bland olika läkare och i värsta fall även mottagningar för att vissa läkare anser att deras jobb inte går hand i hand med deras samvete. De fall där jag personligen kan tycka att det är okej att som läkare säga nej är ingrepp som inte tjänar något medicinskt syfte och där patienten inte själv väljer det, typ omskärelse av barn - i övrigt ska läkare utföra såna ingrepp som är lagliga samt nödvändiga och/eller sker av patientens egen vilja.
Vidare - var ska gränsen gå för vad som kan anses OK att falla in under samvete och moral? Hur ska det bedömas om en rasistisk läkare plötsligt vägrar att behandla svarta? Lite extremt exempel, jag vet, men en lagbestämmelse om samvetsklausuler kommer onekligen medföra vissa gränsdragningsproblem. Så nej tack, inga samvetsklausuler, utför era jobb för tusan!
