Sunset Boulevard

Naturligtvis komplett SJ-kaos (en gång på fyra försök senaste 1,5 åren har det funkat problemfritt att åka med dom..), fredagskväll i telefonkö till amatörernas kundtjänst, 90 mil i bil på två dagar, alltihop i en vecka jag var helt mentalt slutkörd efter, mitten av fucking oktober...

SÅ JÄVLA VÄRT DET!!

Sån sjuk uppvisning av Gunilla! A one woman show, briljans från första till sista tonen, som att se Totti skoja med Bari. En fullständigt magnifik karaktärsgestaltning! Vi visste ju att kvinnan kan sjunga, men det här var så mycket mer. En Dramatenskådis hade inte gjort karaktären mer rättvisa. Full pott.

Nu nickar hälften av bloggens läsare instämmande och den andra halvan suckar och tänker "jaja, men du är ju opartisk...not". Nä, ni har en poäng där. Kommer nog alltid älska allt Gunilla gör. Men pressens recensenter brukar iaf göra ett försök att vara neutrala. Såhär har det låtit senaste dagarna:

GT: "Gunilla Backman är fantastisk".

Expressen: "Gunilla Backman är en institution. Det blir aldrig fel".

GP: "Gunilla Backman är bedövande skicklig".

Och så vidare. Helt enorm enligt DN. En enda lång hyllning här. Underbart!

Själva musikalen då? Jovars, inte helt tokig. Man har ju sett värre! En ganska typisk Andrew Lloyd Webber-musikal, ett antal starka låtar som återkommer och så lite transportsträckor. Det bästa i själva storyn är de fascinerande karaktärerna, men tyvärr var vi ganska eniga om att det bara var Gunilla som verkligen lyckades få till djupet i karaktären. Jonas Eskilsson, som spelar den manliga huvudrollen, gör dock sin första stora roll så det kanske blir bättre med tiden. Scenografin och kostymerna var superproffsiga, och orkestern på 45 personer var riktigt maffig. Sisådär 3,5 av 5 skulle jag väl säga. Klart sevärd men ingen dunderhit, och Gunilla lyfter den enormt.