Solidaritet - när det passar oss

Ojoj vad den här bloggen plötsligt blir politisk nu, såhär några veckor efter valet. Egentligen inte så smart av mig då jag misstänker att jag kommer tappa hälften av de få läsare jag fortfarande har kvar. Av någon skum anledning är ju typ 75% av min bekantskapskrets vänster. Förstår inte hur det har blivit så. Förvisso röstar ju ungdomar i mycket större utsträckning än befolkningen i stort rödgrönt, varför det nu har blivit så.. nåväl, alla har vi varit unga och dumma. Vissa är det längre än andra. Eller så hänger det ihop med att det är väldigt lätt att stå och skrika om pengar till allt och alla när man själv inte är en av de där som jobbar heltid (och ibland mer därtill) och betalar 100 000 i inkomstskatt varje år.

Nej, nu ska jag sluta vara så nedvärderande. Det finns många trevliga vänstermänniskor och vissa saker går det ju inte att förneka att sossarna lyckades med under sina år vid makten. Tanken med det här inlägget var egentligen inte att spy galla över vänsterblocket i allmänhet utan bara över vänsterpartiet vad gäller deras inställning till Afghanistan.

Sverige ska inte vara ett krigförande land, so far so good, men det är inte det saken handlar om. Sveriges trupper är i Afghanistan för att upprätthålla något som kan likna en demokrati och för att försvara de människor, kvinnor i synnerhet, som annars snart kommer vara tillbaka i ett helt sjukt och omänskligt förtryck. Att man dras in i strider är olyckligt och något säkert alla önskar kunde undvikas, men så ser inte läget ut idag. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar - en del strider är tyvärr priset vi får betala för att hjälpa det afghanska folket till en bättre framtid. Det är vidare viktigt att komma ihåg att alla svenska soldater som befinner sig i Afghanistan är där helt frivilligt. Vänsterpartiet brukar vara duktiga på att stå och skrika om solidaritet med världens fattiga och död åt kapitalismen, men uppenbarligen sträcker sig inte den solidariteten längre än att USA och NATO-hatet är större. Tragiskt att se. Lars Ohly, feminist som han anser sig vara, borde tagga ner sitt USA-hat och ta strid för de afghanska kvinnorna istället för att propagera för bröstpumpar här hemma.

Och vad gäller vänsterpartiets smått fundamentalistiska kamp för "jämställdhet" så har jag på tok för mycket åsikter, men jag tror vi tar dem en annan dag.. om jag fortfarande har några läsare kvar då.