Hemma i Södertälje igen efter en vecka i Bohuslän. Vädret kunde ju helt klart varit lite bättre, visst ingen disaster, men ändå. Det är så bittert att vara ensam på en klippa med hela havet utanför sig, stilla och fint vatten, inga maneter, men inte kunna bada för att det är svinkallt i både luft och vatten. Regnet till trots tog jag en ganska lång promenad själv en kväll, och wow. Molnigt och disigt, men en fantastisk färg på himlen ut mot havet, som var lagom vilt, och HELT ensam! Modig, eller dumdristig som jag är, beslutade jag mig för att lämna den trygga gångstigen och gav mig ut på de ganska hala klipporna, allt för att komma LITE närmare havet. Det gick bra. Råkade visserligen klampa i en stor vattenpöl, men det var inte så extremt för att vara jag - universums klantigaste människa, typ. Det var dock värt det för utsikten. Först var jag lite bitter för att jag glömde kameran, men sen insåg jag att såna vyer SKA inte vara på foton - dom ska upplevas på riktigt.
Imorgon ska jag äntligen träffa Tove igen, och då blir det middag hos henne och sen HBP! Tredje gången nu, så värt det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh vad rätt du har. Det det framförallt var i Frankrike var vackert, och man försökte och försökte fota men det blev bara katastrof. Det ska inte vara på bild. Det ska upplevas.
Skicka en kommentar