lördag 4 juli 2009

Och med åren blev du till en sagogestalt

Kom just hem efter en mysig kväll i Stockholm med Evelina och Valeria. Efter att ha kommit till Älvsjö och fått vända tillbaka till Rönninge för att hämta Valerias leg lyckades vi till slut ta oss in till stan, där vi gick och åt på Vapiano. Hysteriskt god pasta och perfekt sällskap, vad mer behövs för en lyckad kväll? Nada.

Tycker det är lite trist att folk sprids över hela landet, jag har fortfarande inte riktigt fattat att det är S06 no more. Dock är jag oerhört, oerhört lycklig över att Tove finns i närheten och med största sannolikhet kommer stanna kvar i Stockholm åtminstone de närmsta två åren. Och sen kommer förhoppninsvis några människor tillbaka till stan. Hoppas jag i alla fall.

Usch, jag är barnsligt rädd för att tappa människor. Jag har tappat tillräckligt många, är trött på att byta bekantskapskrets stup i kvarten. Det är jobbigt att minnas människor som skuggor och behöva tänka "shit, delade jag timmar, dagar, veckor med henne/honom? Vem är h*n nu?"

1 kommentar:

Tove sa...

jag vet exakt vad du menar. och jag känner likadant med dig christine. jag skrev en lång text om det. varför du är viktigare än alla andra.