Parlo italiano

Buona sera! Mi chiamo Christine, e non parlo bene italiano. Sono svedese e sto molto bene.

Okej, och där var det slut på mina kunskaper i italienska. Som de flesta vet vid det här laget är min kärlek till Italien, och speciellt då till Roma och Totti, gränslös. Därför har jag i flera år velat lära mig världens vackraste språk, italienska. Men erbjuder StaR detta språk? Nä! Istället ska jag behöva läsa ytterliggare 100 poäng moderna språk, och den här gången TYSKA! Totalt värdelöst. Jag kan inte förstå varför skolan erbjuder tyska men inte italienska, så många fler är det faktiskt inte som pratar tyska jämfört med italienska. Men, i detta fall har jag ju liksom två alternativ. Antingen sitter jag och gråter över tyskan och lider för att det inte är italienska jag läser, eller så gör jag mitt bästa på tyskan och försöker lära mig så mycket italienska som möjligt vid sidan av. Eftersom jag tror att alternativ två kommer göra mig 1) Lyckligare och 2) Bättre på italienska har jag bestämt mig för att köra på detta alternativ. Tack vare mina omtänksamma föräldrar är jag utrustad med den finfina boken "Italienska för nybörjare". Jag har bläddrat igenom den lite, och min professionella bedömning är att jag efter att ha gjort hela den här boken, och verkligen lärt mig allt i den, kommer kunna ungefär lika mycket italienska som jag kunde spanska i slutet av nian. Det är iaf tillräckligt för att jag på hotell, restauranger och liknande i Italien kommer kunna klara mig på italienskan. Det är faktiskt inte helt fel.

Parallellt med detta ska jag även försöka lära mig spela piano/keyboard, då jag fick ett fint keyboard i present i måndags. Det är ju tur att jag är så oerhört begåvad både när det gäller språk och musik... eller i alla fall när det gäller språk.. eller...ja.

In loving memories...