Tänd eld på mörkret

Jag hatar verkligen tidiga morgnar. Jag mår seriöst psykiskt dåligt av dom. Idag var en sån dag. Kvart över fem. 5-fucking-15. Det är ju inte mänskligt någonstans. Becksvart och tyst i hela huset, och för en minut kände jag bara att "nej, jag skiter i det här, rättegångsspelet får klara sig utan mig, jag går i ide!". Naturligtvis masade jag mig upp, plikttrogen som jag är, men gud vad det tog emot. Det jobbigaste är att jag dessutom är supertrött hela dagen - om det bara var minutrarna efter att jag gått upp vore det väl en sak, men hela dagen blir verkligen förstörd. Runt nio, när jag redan hade varit på uni en stund, försökte Eric prata med mig. Tror ni jag märkte något? Nej. Inte förrän Julia sa "du, Eric försöker prata med dig!" vaknade jag ur min dvala och lyckades få fram något svar.

Jag har med andra ord gått och längtat efter sängen hela dagen, och nu tänker jag strax krypa ner i den, tillsammans med en av mina favorit-Shakespeare-pjäser; Trettondagsafton. Auf Wiedersehen.