Lawyer's rather nice

Underbart misslyckande! Vill-ha-begäret har övervunnit förnuftet! Jag har tänkt köpa Sweeney Todd (filmen) ungefär sen den kom, men stått emot viljan med rationella argument såsom att jag redan sett den flera gånger, gått massor på Canal+ och så vidare. Nu gick det dock inte längre, min ekonomiska sida (som normalt är ganska dominerande, tack och lov) fick ge sig - mästerverket är hemklickat från cdon. Borde sälla sig till min lilla (faktiskt bokstavligt talat lilla...) filmsamling de närmsta dagarna. Wonderful.

De senaste dagarna har varit rätt lika varandra. Seminarium 10-12, därefter sisådär sex timmars resonerande med mig själv om att jag borde plugga. Suck, inte alls motiverad för tillfället. Hatar 6-poängskurserna, hinner inte alls komma in i ämnena och få djupare kunskaper (och det är ju först då det verkligen blir intressant!) innan det är dags för tenta. Både gårdagens och dagens seminarium var emellertid riktigt bra, så jag hoppas att den trenden fortsätter imorgon och på fredag.

Efter seminariet idag blev det för första gången (!) lunch på Lantis (största restaurangen på uni). Dock inget eget initiativ utan en mycket trevlig lunch med Emilia. Har även hunnit med en sväng till gymmet här hemma..ni ser, det är hur lätt som helst att undvika att plugga. Måste verkligen skärpa mig.

Protect me from what I want

Och där dog drömmen. Den var vacker så länge den varade, men nu vaknade jag visst upp och såg scuedetton flyga all världens väg (eller rättare sagt till Milano). Inter representerar inget annat än saker jag föraktar. Ni kan köpa hur många titlar ni vill, ni kan aldrig köpa kärlek. När era så kallade spelare - legosoldater är egentligen mer passande - firar en seger så jublar de inte för laget, för fansen, för staden, utan för sin egen framgång, sina egna ännu tjockare plånböcker (för egentligen, vad är miljoner människors lycka mot fem nya sportbilar och ännu fler snygga modeller som hänger efter en?) och ökade kändisstatus. Jag delar hellre Mexés äkta tårar än Sneijders falska lyckojubel.

Man borde såklart ha lärt sig att världen inte är rättvis, att det goda bara segrar fullt ut i böcker och på film, att det bara är dårar som hoppas. Jag trodde väl innerst inne inte på en scuedetto, men jag hoppades. Just nu skulle jag med glädja offra alla mina AB:n för en scuedetto. Jag vet att det inte är rationellt för fem öre, att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken att offra min egen karriär för ett fucking fotbollslag, och att jag med lite distans till det hela kommer inse hur patetisk tanken är. Dessvärre vet jag samtidigt att ytterligare fem, tio, femtio, AB:n aldrig kommer ge mig mer än en kortvarig lättnadskänsla innan pressen återigen är över mig.

Allting är ju egentligen helt rätt, livet går som på räls bortsett från Romas ändå inte helt oväntade nederlag, men ändå kan jag inte låta bli att undra ibland om jag inte är påväg helt åt helvete fel.

Hemska översättningar

Igår var det absolut ingenting sevärt på TV, så jag satt och checkade lite filmer på Voddler. Först såg jag Crash, som jag har tänkt se ungefär sen den kom (fem år sen...). Rätt bra, även om den var lite rörig. Nåväl, efter det var klockan sisådär kvart i tolv, och jag vet, då borde jag ha gått och lagt mig. Av ren nyfikenhet skulle jag bara bläddra lite i filmbiblioteket, och där var den plötsligt!! Conversations with other women! Stor lycka, men så fick jag syn på den svenska titeln; Bröllopsnatten. WTF!?!? Kan någon förklara för mig hur man lyckas få Conversations with other women till Bröllopsnatten? Är det jag som har missat någon vital del av engelsklektionerna under skoltiden eller är det bara en otroligt sjuk översättning? Ungefär lika illa som Snape på en spolad stång... Snälla, hittar ni ingen bra översättning (vilket jag kan förstå i det här fallet då titeln är mer symbolik än en spegling av filmens handling), så behåll då originaltiteln. Thank you very much!

Filmen var iaf rätt bra. Minst sagt annorlunda - framförallt är bilden delad på mitten så det blir som två rutor under hela filmen. Lite störande i början men man vande sig ganska snabbt. Dessutom händer det inte sådär supermycket, utan det är i stort sett samma personer, en man och en kvinna, genom hela filmen, som egentligen bara pratar. Det låter rätt trist och jag var lite skeptisk i början (ja, jag erkänner, jag ville mest se filmen för att Helena Bonham Carter spelar kvinnan och till på köpet är oförskämt snygg, och för att Aaron Eckhart är hur charmig som helst), men det var faktiskt en stor positiv överraskning!

För övrigt är det klart med sommarjobb nu, 7 juni börjar jag. Det blev Volkswagen Finans, vilket jag är jätteglad för. Har trivts kanon när jag jobbat extra där, supertrevliga människor och bra avstånd hemifrån. Dessutom alltid sjukt snygga bilar i entréhallen!!

En video säger mer..

än tusen ord för tillfället. Orden kommer kanske sen - nu, ett dygn senare, så bubblar det fortfarande bara av glädje. Om det bubblar lika mycket efter de sista fyra omgångarna så kan jag utlova ett utbrott värre än den där isländska vulkanens...

Scener ur ett äktenskap

(Detta inlägg tillägnas Charlotte!)

I tisdags var jag och såg Scener ur ett äktenskap på Dramaten (surprise surprise!). Skulle egentligen ha sett den i höstas, men då var den inställd p.g.a. sjukdom, så jag fick omboka biljetterna till januari. Tro det eller ej, men då var det återigen inställt. När jag närmade mig Nybroplan i tisdags stod det två brandbilar med sirenerna påslagna för fullt, och naturligtvis var min första tanke "japp, nu har någon satt eld på Dramaten, eftersom det uppenbarligen inte är meningen att jag ska få se den här pjäsen". Som tur var stod bilarna bara stilla p.g.a. det otroliga trafikkaos som för tillfället råder på Hamngatan till följd av att någon mindre begåvad människa kläckt idén att bygga om hela spårvagnslinjen på en gång. Nåväl, föreställningen fick jag se, så nu kommer det lite spontana reaktioner i punktform!

* Ingmar Bergman var ett geni. Jag har troligen sagt det förut, men det tål att upprepas. Troligen dryg som tusan, bevisligen helt omöjlig att leva med, sanslöst otrevlig, men fortfarande, ett geni.

* Jonas Karlsson är en fruktansvärt bra skådespelare - men det visste vi ju förut!

* Livia Millhagen är också en riktigt duktig skådespelare, och det visste jag faktiskt inte förut. Hon var förvisso med i Höstsonaten, men i en ganska liten roll, och det är svårt att synas när man har Marie Göranzon och Maria Bonnevie på scenen i betydligt större roller.

* För att vara en Bergman-pjäs var den överraskande rolig. Åtminstone inledningsvis var det riktigt mycket skratt och kändes närmast som en komedi, även om det ständigt fanns en underton som skrek problem. Ju längre in i pjäsen man kom desto mer allvarligt blev det, men även i de tyngsta scenerna fanns emellanåt glimten i ögat där. Generellt sett gillade jag det, även om jag på en del ställen tyckte att de kunde ha behållit allvaret till 100%.

* Fascinerande bild av kommunikationsproblem. Normalt är man ju van (iaf är jag det) vid att man har för svårt att prata med varandra - att det istället för lugna, sansade diskussioner snabbt blir skrik och personpåhopp. Här är det precis tvärtom. För lite gräl, för mycket iskyla. När mannen, Johan, en dag plötsligt kommer hem och säger att han förälskat sig i en annan kvinna och tänker resa med henne till Paris reagerar hustrun, Marianne, med att packa hans väska, ordna en macka och bara lugnt böna honom att skjuta upp resan ett litet tag. Ingen panik, inga galna utbrott när han vägrar. Okej, hejdå, tio år och två barn senare, där flög du. En reaktion som spontant kändes betydligt mer skrämmande, kanske just för att den är så svårförståelig, än om hon hade skrikit och i panik försökt fly livet.

* Underbar karaktärsutveckling. Johan går från den självsäkre, framgångsrike familjefadern till en förvirrad man som inte vet vad han vill, för att slutligen landa i en ömkansvärd, tragisk figur som i misslyckade försoningsförsök alltför uppenbart ångrar sina tidigare val. Marianne å andra sidan går från den svikna men ändå sansade kvinnan som önskar sin trolösa man tillbaka, till att ta full kontroll över situationen.

* En typisk Bergmanscen i slutet, där försoning mot alla odds kanske ändå är möjligt. Min trevliga, sentimentala sida älskar detta, medan min mörkare, tragediälskande sida (även känd som den del av mig som ville att Harry skulle dö i sista HP-boken...) ansåg att sista scenen mycket väl kunde ha strukits.

BETYG: 4/5! Helt klart i klass med Höstsonaten, mycket bra! Borde försöka komma över ett exemplar av tv-versionen med Liv Ullman och Erland Josephson...

Tabellen säger allt

Vacker syn.

1. Roma

2. Inter

3. Milan

6. Juventus

16. Lazio

Ser gärna att det ser ut precis så om fem omgångar också. Grazie Roma.

My team is TOTALLY AWESOME!!

Tydligen är många av de bästa curlingspelarna högutbildade och intelligenta. Jag hoppas verkligen att det stämmer, för isåfall har vårt lag så stört bra förutsättningar. Tove och Kajsa skrev högskoleprovet för första gången idag, och ser ut att ha landat på 1.9 respektive 1.8, vilket allmänt är stört bra och för att vara första gången helt fantastiskt! Grattis tjejer, ni styr ju för tusan!

Själv har jag aldrig gjort provet och kommer troligen inte göra det heller. För det första är jag för snål för att betala för att skriva ett i mitt fall helt meningslöst prov på en lördag, och för det andra vill jag inte ha mina illusioner om mig själv som smart krossade. Åtminstone inte mer än nödvändigt...

Har varit ledig nu några dagar sedan tentan i folkrätt, vilket har varit välbehövligt. Tycker inte alls om korta kurser. Oproportionerligt mycket att läsa in och psykiskt påfrestande med mycket tentor (särskilt då när man känner att man inte hunnit läsa så mycket som man hade velat...). Nåväl, nu är det i alla fall bara Europarätt och Rättsinformatik kvar, och sen har redan hela första året gått!

Inkompetensen personifierad

Nyss tvingades jag se Mona Sahlins föga charmerande tryne i en reklamannons på facebook. Traumatiskt, minst sagt. Slog mig då att det är bäst att passa på att njuta fram till valet, samt kanske börja planera en emigration till tja, Kanada kanske... (sugen på att säga Italien men eftersom Berlusconi faktiskt lyckas med konststycket att vara ännu hemskare än fru Sahlin så var det kanske ingen bra idé..även om Totti givetvis skulle väga upp en hel del!). Tänk er bara, Mona Sahlin bredvid Obama, Angela Merkel, Sarkozy, Brown... katastrof. Total katastrof. Det är ansiktet i en kudde och händerna för öronen varje gång Mona Sahlin öppnar munnen. Det finns en sak man kan beundra med henne, och det är hennes vilja. Hennes förmåga och självinsikt bör vi tala lägre om. Skrattretande att flera borgerliga ministrar tvingades avgå för att de inte betalat tv-licensen när vi på Monas meritlista, förutom samma brott, bland annat finner:

1. att hon 1993 struntade i att besikta bilen och att betala försäkringen.

2. att hon 1998 struntade i hela NITTIOÅTTA parkeringsböter. 98! Hur är det ens möjligt att felparkera så ofta!?

3. Toblerone, I say no more...jag gillar också Toblerone Mona, men inte fan går jag och köper det och tar ut tusentals kronor i kontanter från någon annans konto! Så mycket för den solidariteten...

4. att hon efter Tobleroneaffären lät skattebetalarna bekosta en semesterresa för hela familjen till Mauritius.

Man blir ju nästan lite avundsjuk...jag vill också kunna köpa massa choklad för andras pengar och efter att ha blivit avslöjad få åka på semester, betald av samma personer som jag just snott pengar ifrån!

Både fascinerande och skrämmande att landets största parti inte har ett bättre alternativ som statsministerkandidat. Om det bara vore de här små snedstegen Mona begått (vadå, glömma bort 98 räkningar kan väl hända vem som helst...), men gud...hennes sätt att debattera. Som om hon pratade med ett litet barn! Gud jag klarar inte av att se människan. Att hon dessutom vill ha med allas vår ärkekommunist tillika USA-hatare Lars Ohly och miljöfascisterna Piff och Puff i regeringen...nejnejnej.

Mer framgång

Lika stor lättnad varje gång man loggar in i fastreg för att kolla sitt tentaresultat och möts av AB. Det var på poängen den här gången, men ibland krävs det lite tur! Otroligt skönt eftersom jag verkligen kände att jag hade koll på statsrätten, men visste efteråt att jag hade missat att skriva med ett par saker. Nåväl, behöver ju inte vara bitter över det utan istället konstatera att jag pluggade precis lagom mycket, och att det visst funkade med ett drygt två veckor långt OS-uppehåll!

Helgen som gick har jag inte ens nämnt, tror den drunknade i lyckan efter Romas seger. Som vanligt när man umgås med musikalarna var den fullständigt underbar och smått obeskrivbar. Sommarnattens leende (på Stadsteatern) började lite trevande men blev bara bättre och bättre och nådde i andra akten fram till magnifik. Efter teatern styrdes stegen mot Ballbreaker, där vi hade råkat missa att jag egentligen var lite för ung för att komma in... dock verkar det som att min otroligt höga mentala ålder (ironi!) lyste igenom för vakten brydde sig inte om att kolla mitt leg. Tack för det. Till Lindas stora glädje var jag tyvärr rätt usel på bowling (ingen nyhet), men det gör mig ingenting - jag är ju bra på så mycket annat (till exempel på att vara ödmjuk)! Slutligen ett litet tips tillika memo to self... halv två en natt i mars är INTE det läget när man ska följa rådet om att inte ha ytterkläder på sig när man kör bil. Jag gjorde misstaget att ta av mig kappan och belönades med en förkylning. Hoppar inte direkt av lycka.