Bokslut 2010

Med ungefär ett dygn till godo nådde jag årets mål på 50 lästa böcker/pjäser (exklusive kurslitteratur...), så det är väl på sin plats med ett litet bokslut!

Antal lästa böcker: 50 (alt. 51 om man som i Bibeln räknar Tjänstekvinnans son som två stycken, del 1 och 2.. eller 52 stycken om man räknar med Faust del 1, men jag tror jag låter den gå in under nästa år då jag är klar med del 2).

Varav pjäser/manus och dylikt: 11.

Antal lästa böcker som är del av livsmålet, att läsa alla böcker, pjäser etc. i "1001 böcker du måste läsa innan du dör" (aka Bibeln): 25 (eg. 26 eftersom den som nämnt räknar TS som två böcker). Klart godkänt! 110 av 1001 böcker är avklarade!

Bästa månad: Januari med 7 stycken varav 4 pjäser sett i antal böcker/pjäser, sett till totala antalet sidor är nog maj på 6 ganska saftiga böcker - Hypnotisören, Övertalning, Sofies värld, Försoning, Och solen har sin gång samt Germinal överlägsen. Bra läsmånad det där! Och så undrar jag varför kursen jag läste då gick åt skogen...

Sämsta månad: Februari och mars på 2 var. Förklaringen vad gäller februari stavas Vinter-OS, och vad gäller mars... kom igen, en månad innehållandes Tolstoys Anna Karenina kan väl ändå inte ses som dåligt, och det är väl inte så märkligt om man efter den drabbas av lite lätt baksmälla som kan få en att tycka att till och med En introduktion till förvaltningsrätten är riktigt lättsmält?

Årets bästa bok tillika årets klassiker: Efter moget övervägande och stort velande har jag kommit fram till att det är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som är årets största läsupplevelse!

Årets bästa pjäs: Nu pratar vi litteratur och inte Dramatenuppsättning, men Den girige regerar även här.

Årets besvikelse: Ett antal grekiska klassiker - Perserna, Agamemnon, Kung Oidipus. Alla antika pjäser har tyvärr inte behållit samma brännande aktualitet genom åren som Medea.

Årets positiva överraskning: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har toppat bästsäljarlistorna, och det brukar ju tyvärr inte vara ett tecken på någon högre litterär kvalitet då dessa listor allt som oftast toppas av Camilla Läckberg, Liza Marklund och co. Hundraåringen var dock både välskriven och framförallt grymt underhållande i all sin absurda dråplighet. Om ni inte redan läst så gör det!

Årets insikt: Strindberg må ha varit en arrogant, kvinnofientlig dryggubbe, men jag erkänner, han kunde skriva. Hemsöborna är extremt överskattad men Tjänstekvinnans son var en magnifik självbiografi, medan Fadren och Fröken Julie är dramatik i toppklass.

Årets svenska klassiker: Efter Nils Holgersson och Gösta Berlings saga var jag skeptisk till Sveriges största sagotant, allas vår Selma, men Kejsarn av Portugallien... där har ni ett mästerverk. Läs, läs, läs!

Årets Nobelpristagare: Läste Hertha Müllers Hjärtdjur i januari och Mario Vargas Llosas Staden och hundarna i december. Det här är med tanke på min finkulturella image ingenting jag säger högt vid köksbordet hemma, men... jag får ge min mamma rätt. Nobelpristagarna är till stor del halvt obegripliga.

Årets intressantaste: Ers majestäts olycklige Kurt, som är en skönlitterär bok byggd på ett enormt faktainsamlande om den på 50-talet mycket uppmärksammade Haijby-affären. Var jag inte republikan innan så är jag det definitivt nu.

Årets konstaterande: Dan Brown skriver fortfarande som en kratta, men hans jävla böcker, som blir mer och mer förutsägbara, går ju ändå inte att lägga ifrån sig!

Och slutligen, målet för nästa år... kurslitteraturen kommer inte bli lättare, jag kommer troligen inte arbeta mindre, men livet är inte oändligt - kan inte ligga på latsidan om livsmålet ska uppnås. Jag fixar 50 stycken nästa år också!