Om tempot var lågt i Trettondagsafton så existerade det inte i Aniara. Drygt tre timmar inklusive paus och det enda värt att minnas är Helen Sjöholms sångnummer - men att hon kan sjunga, det visste vi ju faktiskt redan. På tok för många karaktärer, vilket gjorde att det inte kom fram något djup i någon av dem (jag kritiserade ju Körsbärsträdgården för samma sak, men herregud... djupet i de karaktärerna blev ändå Stilla havet jämfört med Aniara). Krångligt språk som kräver att man tänker till lite är ingenting jag normalt stör mig på, men herregud, man behöver väl ändå inte göra krånglet till ett självändamål? Jag är av uppfattningen att språk inte blir djupt och vackert bara för att man anstränger sig för att göra det svårförståeligt. Få personer i salongen kan ha orkat koncentrera sig tillräckligt för att hänga med i Sven Wollters segdragna monologer. Seriöst, det borde vara straffbelagt att missbruka en egentligen bra skådis på det sättet.
Nä, Stadsteatern blandar och ger helt klart. Gengångare, som jag såg i våras, var förvisso en fullträff, men om Aniara var det bästa Stadsteatern kunde få fram som jubileumsföreställning till 50-årsfirandet kan folket nere på Nybroplan hålla sig ganska lugna. Stadsteatern är inte ens nära.
3 kommentarer:
alltså har du läst Aniara? för språket ska ju vara så
körsbärsträdgården var vi och såg med skolan och den var f ö helt värdelös x)
Har läst delar av Aniara, vet att språket är så, men om man som teater idag har tänkt att dra en ganska bred publik bör man nog försöka modernisera det lite mer. Få besökare uppskattar Sven Wollter i tio minuter låna monologer. Det är inte underhållande, och eventuellt tänkvärda budskap går ju helt förlorat när man inte ens orkar försöka hänga med i vad han menar.
Förstår inte hur ni inte kunde gilla Körsbärsträdgården, fine koreografin kan helt klart diskuteras, och karaktärerna kunde ha fått ännu mer djup, men det finns ju hur mycket bra symbolik och möjliga budskap som helst.
hm låter lite som när jag såg I väntan på Godot. skulle inte förvåna mig om den är bra manusmässigt men pjäsen var hemsk.
dom lallar runt och dansar konstigt och den är äckligt heteronorm och inte heller särskilt trovärdiga karaktärer. fanns det ens någon handling. känslorna kändes inte äkta elelr var väldigt tvetydiga. han studenten var dessutom dålig skådis.
Skicka en kommentar