Don't ask, don't tell

Åh, det här gör mig så glad! Ett litet ljus i det totala mörker som USA, med Tea Party-rörelse, "död åt Wikileaks" och så vidare, har förvandlats till det senaste året. Att regeln överlevt såhär länge är bara genomsjukt, men bättre sent än aldrig. Pinsamt att ett land som ekonomiskt sett är så liberalt att varje litet knystande om allmän välfärd leder till ramaskri om kommunism kan vara så otroligt konservativt i andra frågor. Hoppas att Obama kan vända oppositionsvindarna under de kommande åren också - han har sina brister, glansen från 2008 har bleknat rejält, men tanken på Sarah Palin som president gör en ju riktigt orolig för världen.

Som ni alla (de kanske tre läsarna som är kvar...) märkt har det varit väldigt tyst, eller ja, stendött, här den senaste veckan. Jag har så sjukt mycket plugg jag borde göra att jag istället mest suttit och stirrat rakt fram och mått dåligt över hur mycket det är. För övrigt slog det mig att jag på nästan ett och ett halvt år har haft EN vecka riktig semester. En vecka, det är ju helt sjukt. I övrigt har jag antingen pluggat eller jobbat hela tiden, och det kommer inte direkt bli bättre framöver... är lite inne på att försöka klämma in en vecka, eller åtminstone en weekend, under våren och åka utomlands. Dock, för det fordras att jag vet schemat för vårens kurser, och det lär ju dröja. Seriöst alltså.. jag orkar inte. Den här dagen har jag varit närmast apatisk, och de stunder jag orkat säga något har det mest varit min mindre trevliga sida som kommit fram. Typ den sida som blir onormalt irriterad på min bror när han har fräckheten att anklaga Jonas Karlsson och Livia Millhagen för att "läsa repliker" i "Scener ur ett äktenskap". Borde naturligtvis agerat moget och diskuterat på ett vuxet sätt, istället för att argt påpeka att "om du seriöst tror att dom läser repliker så bevisar du bara att du inte kan NÅGONTING om skådespeleri!". Det var ju förvisso lite sant - lite töntigt är det faktiskt att lyssna på tre meningar och döma ut DRAMATENSKÅDESPELARE, när man själv som bäst spelat lite amatörteater - men okej, lite bristande argumentation från min sida, får jag nog erkänna.

På tal om Dramaten (detta otroligt sällsynta ämne i min blogg!) så har ju allas vår Börje Ahlstedt varit ute och haft diverse åsikter om sina kollegor. Så småningom ska jag definitivt läsa hans självbiografi (som han själv dock inte hade skriftlig förmåga nog att få ihop) om livet på Dramaten, tills dess roar jag mig med de kontroversiella stycken som media glatt slängt sig över. Örjan Ramberg ska ha misshandlat honom, Peter Stormare och Mikael Persbrandt är posörer, och Johan Rabeus ska tydligen vara fullständigt omöjlig att samarbeta med. Ja vad säger man.. finns det överhuvudtaget någon utom Börje själv som är en fullfjädrad skådespelare? Efter att han själv verkar ha drivit flera skådespelare att hoppa av "Darwins kapten" ska han själv lämna Dramaten under åtminstone 2011, och handen på hjärtat - jag tror faktiskt att Dramaten vinner mest på det. Jag har sett Börje i ett par föreställningar, och absolut, han är en bra skådis, om än inte så bra som han själv emellanåt försöker hävda. Dock, på samma sätt som en fotbollsspelare aldrig får bli större än klubben (Totti undantaget skriker ena delen av min hjärna, eller om det är hjärta, nu - men nej, inte ens han!) så tror jag inte på att låta någon skådespelare bli större än själva teatern.