Ja, tänk om man själv vid 20 års ålder vore lika grym på någonting som Stefano Okaka är...
söndag 31 januari 2010
lördag 30 januari 2010
Inkompetenta journalister
På sistone har det ju i media förts en otroligt intensiv debatt om huruvida Stieg Larsson faktiskt skrev sina böcker själv. Bland annat har det påståtts att han var en undermålig skribent, och flera gamla kollegor och "vänner" är tydligen chockade över hur han lyckades få ihop böckerna. Nu tänkte jag inte fördjupa mig i denna debatt - jag har min uppfattning klar om Millenium-böckerna oavsett om de skrivits av Stieg Larsson, Kristina Lugn, någon random skåning eller av Shakespeare himself - däremot har jag OFTA en och annan åsikt om så kallade journalisters kompetens.
För det första kan man väl lugnt konstatera att de rätt ofta tycks sakna grundläggande kunskaper om hur man skriver en språkligt korrekt artikel. Lokaltidningen här i Södertälje har lyckats anställa ett flertal så kallade journalister som totalt saknar språklig begåvning (man får hoppas att de är billiga...), men även i DN har jag då och då stött på artiklar där exempelvis flera meningar på rad inletts med ordet "men". Katastrof.
När jag öppnade lokaltidningen i morse kände jag dock att gränsen definitivt hade passerats. Nu var det dock inte den språkliga nivån jag hade invändningar emot, utan 1) Nyhetsvärdet, samt 2) Vissa minst sagt klumpiga formuleringar. Artikeln rörde en irakisk man, bosatt i Södertälje, som tidigare varit "säkerhetspolis" under Saddam-regimen. Nu hade han emellertid fått flera utvisningsbeslut emot sig, vilket han grät ut över i tidningen. Till saken hörde också att Migrationsverket hade slarvat bort några av hans identitetshandlingar.
Först och främst - vad är nyhetsvärdet? Att en person som säkerligen bidragit till att orsaka enormt mycket lidande för irakierna inte får stanna i Sverige? Oj, jag sörjer verkligen! Jag vill ju absolut att mina skattepengar används till att skapa en fristad för förbrytare. Eller att en myndighet slarvat bort saker? Det är förvisso beklagansvärt och bör inte inträffa, men likväl har jag en känsla av att det händer så ofta att separata tidningar med enkelhet skulle kunna startas bara för att rapportera om sånt slarv (förutsatt att någon skulle orka läsa det, vilket jag betvivlar).
Sen måste jag rikta rejält mycket kritik mot journalisten i fråga, som antingen i hemlighet är Saddamälskare, eller, mer troligt, bara otroligt naiv och lider av total brist på kunskap inom ämnet hon skriver om. Flertalet gånger använde hon formuleringar som "För tio år sedan lekte livet för X", samt låter den intervjuade personen i fråga gråta ut ordentligt. "Min familj lever i misär, vi blir hotade, bla bla". Givetvis försvarar jag inte hot och våld, eftersom det bara föder mer hat, men HUR MÅNGA LIV har inte den här personen själv förstört? Hur många familjer levde inte i misär, hur många människor dog inte på grund av den regim som den här personen i fråga stödde? Någon förmildrande omständighet hade det kanske varit om X verkligen hade uttryckt ånger, eller förklarat att han blev tvingad in i jobbet som säkerhetspolis - men inget sådant. Bara en enda lång snyfthistoria. Jag äcklas.
För det första kan man väl lugnt konstatera att de rätt ofta tycks sakna grundläggande kunskaper om hur man skriver en språkligt korrekt artikel. Lokaltidningen här i Södertälje har lyckats anställa ett flertal så kallade journalister som totalt saknar språklig begåvning (man får hoppas att de är billiga...), men även i DN har jag då och då stött på artiklar där exempelvis flera meningar på rad inletts med ordet "men". Katastrof.
När jag öppnade lokaltidningen i morse kände jag dock att gränsen definitivt hade passerats. Nu var det dock inte den språkliga nivån jag hade invändningar emot, utan 1) Nyhetsvärdet, samt 2) Vissa minst sagt klumpiga formuleringar. Artikeln rörde en irakisk man, bosatt i Södertälje, som tidigare varit "säkerhetspolis" under Saddam-regimen. Nu hade han emellertid fått flera utvisningsbeslut emot sig, vilket han grät ut över i tidningen. Till saken hörde också att Migrationsverket hade slarvat bort några av hans identitetshandlingar.
Först och främst - vad är nyhetsvärdet? Att en person som säkerligen bidragit till att orsaka enormt mycket lidande för irakierna inte får stanna i Sverige? Oj, jag sörjer verkligen! Jag vill ju absolut att mina skattepengar används till att skapa en fristad för förbrytare. Eller att en myndighet slarvat bort saker? Det är förvisso beklagansvärt och bör inte inträffa, men likväl har jag en känsla av att det händer så ofta att separata tidningar med enkelhet skulle kunna startas bara för att rapportera om sånt slarv (förutsatt att någon skulle orka läsa det, vilket jag betvivlar).
Sen måste jag rikta rejält mycket kritik mot journalisten i fråga, som antingen i hemlighet är Saddamälskare, eller, mer troligt, bara otroligt naiv och lider av total brist på kunskap inom ämnet hon skriver om. Flertalet gånger använde hon formuleringar som "För tio år sedan lekte livet för X", samt låter den intervjuade personen i fråga gråta ut ordentligt. "Min familj lever i misär, vi blir hotade, bla bla". Givetvis försvarar jag inte hot och våld, eftersom det bara föder mer hat, men HUR MÅNGA LIV har inte den här personen själv förstört? Hur många familjer levde inte i misär, hur många människor dog inte på grund av den regim som den här personen i fråga stödde? Någon förmildrande omständighet hade det kanske varit om X verkligen hade uttryckt ånger, eller förklarat att han blev tvingad in i jobbet som säkerhetspolis - men inget sådant. Bara en enda lång snyfthistoria. Jag äcklas.
tisdag 26 januari 2010
Bästa kurslitteraturen!
Kurslitteratur är väl sällan det roligaste man läser under ett år, och när jag fick hem böckerna i statsrätt kan jag inte direkt påstå att jag hoppade av entusiasm. Emellertid smyger sig en del lustigheter in då och då, och min stora favorit återfinns i Statsrättens grunder:
"När man studerar nu gällande författning bör man vara medveten om de säregna svenska traditioner som kommit att prägla utformningen av RF. Under tiden 1921-1974 innehades regeringsmakten nästan oavbrutet av ett enda parti - socialdemokratiska arbetarpartiet - varför en socialdemokratisk ideologi naturligen kom till uttryck i statsrätten. Detta innebar bl.a. en viss skepsis mot fri-och rättigheter, domstolskontroll och lagprövning."
SÅ RÄTT! "En viss skepsis mot fri- och rättigheter", jag höll på att dö när jag läste det första gången! Vänsterspöket lever!
"När man studerar nu gällande författning bör man vara medveten om de säregna svenska traditioner som kommit att prägla utformningen av RF. Under tiden 1921-1974 innehades regeringsmakten nästan oavbrutet av ett enda parti - socialdemokratiska arbetarpartiet - varför en socialdemokratisk ideologi naturligen kom till uttryck i statsrätten. Detta innebar bl.a. en viss skepsis mot fri-och rättigheter, domstolskontroll och lagprövning."
SÅ RÄTT! "En viss skepsis mot fri- och rättigheter", jag höll på att dö när jag läste det första gången! Vänsterspöket lever!
söndag 24 januari 2010
Hur ofta händer det...
1. Att Roma får en straff på bortaplan mot Juventus?
2. Att det är Taddei som fixar den?
3. Att Marco Cassetti står för en galen tackling, som förvisso träffar bollen, och inte får en straff emot sig borta mot Juventus?
4. Att Super-Buffon hamnar på mellanhand och drar på sig en frilägesutvisning?
5. Att Pizarro, mini-Pizarro på 172 cm, står för en kalastackling och vinner tillbaka boll på mittplan, på bästa de Rossi-manér?
6. Att samme man därefter slår ett fulländat inlägg som träffar John Arne Riises panna?
7. Att Riise, som förvisso måste besitta ett av världens hårdaste skott, men inte direkt är känd som nickspecialist, lyckas nicka in bollen i mål?
8. Att punkterna 5-7 sker i 92:a minuten borta mot Juventus?
9. Att Roma VINNER BORTA MOT JUVENTUS!?
Plötsligt händer det. Igår hände det. Grazie Roma.
2. Att det är Taddei som fixar den?
3. Att Marco Cassetti står för en galen tackling, som förvisso träffar bollen, och inte får en straff emot sig borta mot Juventus?
4. Att Super-Buffon hamnar på mellanhand och drar på sig en frilägesutvisning?
5. Att Pizarro, mini-Pizarro på 172 cm, står för en kalastackling och vinner tillbaka boll på mittplan, på bästa de Rossi-manér?
6. Att samme man därefter slår ett fulländat inlägg som träffar John Arne Riises panna?
7. Att Riise, som förvisso måste besitta ett av världens hårdaste skott, men inte direkt är känd som nickspecialist, lyckas nicka in bollen i mål?
8. Att punkterna 5-7 sker i 92:a minuten borta mot Juventus?
9. Att Roma VINNER BORTA MOT JUVENTUS!?
Plötsligt händer det. Igår hände det. Grazie Roma.
fredag 22 januari 2010
Maximal otur
Idag skulle jag ha gått på Dramaten och sett Scener ur ett äktenskap, eftersom den blev inställd när jag skulle se den i höstas. Vid två ringer dom och säger att även kvällens föreställning är inställd, återigen på grund av sjukdom. Tre gånger hade dom behövt ställa in, och av dom skulle jag ha gått två gånger. Vad är oddsen? Någon ville uppenbarligen inte att jag skulle få se Scener ur ett äktenskap. Gör mig lite ledsen!
Dagens bra sak var dock att jag äntligen fick jobba igen. Såhär efter jul, och med nya kurser (dyr litteratur!) är det otroligt välkommet med ett extra bidrag till kassan. Med lite tur blir det kanske några timmar nästa vecka också. Håller tummarna!
Dagens bra sak var dock att jag äntligen fick jobba igen. Såhär efter jul, och med nya kurser (dyr litteratur!) är det otroligt välkommet med ett extra bidrag till kassan. Med lite tur blir det kanske några timmar nästa vecka också. Håller tummarna!
onsdag 20 januari 2010
Kreativt skrivande
Sen jag gick ut gymnasiet har jag i stort sett inte skrivit någonting, bortsett från några PM och ett rättsfallskoncentrat inom ramen för utbildningen. Inspirationen har nästan alltid saknats, och de få gånger den funnits har min stundtals rätt bedrövliga självdisciplin effektivt satt stopp för alla planer på att skriva. Inatt fick jag dock ett ryck, och tänkte att jag skulle testa att skriva - utan tanke, utan mål, bara låta orden flöda och se var jag landade.
Det visade sig dock vara betydligt svårare än vad jag tänkt. Inte för att orden totalt saknades, utan för att jag kom på mig själv med att undermedvetet försöka följa någon slags mall. "Okej, novell, inledning, bra - men vänta nu, vad ska jag ha för vändpunkt? Tvisten på slutet?"
Jag upptäckte att jag, fast jag bestämt innan att jag skulle skita i röd tråd, struktur, handling och så vidare, var helt fast i skolans tänk. Grundliga instruktioner. Såhär ska det vara. Bestämd mall. På ett sätt har jag full förståelse för att det är tvunget att vara på det viset. Om alla elever kunde skriva precis vad och hur de ville, skulle bedömningen därefter också vara direkt utlämnad till varje enskild lärares smak och godtyckliga omdöme - och det är naturligtvis både orättvist och inte direkt önskvärt. Vidare finns det naturligtvis en poäng med att kunna hantera olika typer av texter, om inte annat för att klara av arbetslivet. Om man ska skriva en omfattande saklig utredning är det inte direkt önskvärt att den tar formen av ett diktverk (även om resultat otvivelaktigt skulle bli mycket intressant!).
Däremot tror jag att det ofta hämmar den kreativa utvecklingen med alltför mycket detaljstyrning. Jag minns exempelvis en uppgift i Svenska A, där vi skulle skriva noveller. Just avgränsningen noveller har jag ingenting emot, däremot vissa av de vidare instruktionerna som, minst sagt, var detaljerade. Givetvis fanns de vanliga reglerna där - språklig korrekthet, röd tråd och så vidare. Inget fel med det. Det var dock inte slut där - utan formen för novellen var solklar. 1. A säger något till B. 2. B svarar. 3. Miljöbeskrivning. 4. B säger något till A. 5. Vändpunkt. Och så vidare. Och den biten ställer jag mig starkt frågande till. Jag antar att poängen var att se hur olika berättelser det kunde bli utifrån strikta mallar, och det är väl på ett sätt ett fint syfte. För de som har svårt att skriva kan det säkert vara en stor hjälp också. Däremot vet jag att det hämmade mig, och att jag inte fick ut en hälften så bra novell som jag hade fått med friare tyglar.
Min poäng med det här är alltså att skolan i vissa lägen helt klart kan bli bättre på att uppmuntra elevers olika stilar, och få dem att utnyttja sina styrkor, istället för att i alla lägen få dem att utveckla sina svagheter. Utveckling är kanon, och vissa grundläggande kunskaper krävs givetvis. Däremot ser jag inte meningen med att få alla att kunna allt - för det kommer aldrig att lyckas i alla fall. Jag ser inte anledningen till att slåss mot väderkvarnar när man istället kan hjälpa elever att bygga upp självförtroendet och uppmuntra dem till att göra det de är bra på.
Herta Müller, den senaste Nobelpristagaren i litteratur, har ett väldigt speciellt språk. Nu kanske en del saker är översättarens fel - mina kunskaper i tyska är dessvärre inte tillräckligt bra för att jag ska klara av Müllers böcker på orginalspråket - men ofta skriver hon på ett sätt som inte alltid skulle betecknas som grammatiskt korrekt. När jag läste Hjärtdjur, kom jag ständigt på mig själv med att fundera över om denna så hyllade författare hade nått högsta betyget enligt den svenska skolans modell... en ganska nervkittlande tanke; Nobelpristagare i litteratur, och VG...
Det visade sig dock vara betydligt svårare än vad jag tänkt. Inte för att orden totalt saknades, utan för att jag kom på mig själv med att undermedvetet försöka följa någon slags mall. "Okej, novell, inledning, bra - men vänta nu, vad ska jag ha för vändpunkt? Tvisten på slutet?"
Jag upptäckte att jag, fast jag bestämt innan att jag skulle skita i röd tråd, struktur, handling och så vidare, var helt fast i skolans tänk. Grundliga instruktioner. Såhär ska det vara. Bestämd mall. På ett sätt har jag full förståelse för att det är tvunget att vara på det viset. Om alla elever kunde skriva precis vad och hur de ville, skulle bedömningen därefter också vara direkt utlämnad till varje enskild lärares smak och godtyckliga omdöme - och det är naturligtvis både orättvist och inte direkt önskvärt. Vidare finns det naturligtvis en poäng med att kunna hantera olika typer av texter, om inte annat för att klara av arbetslivet. Om man ska skriva en omfattande saklig utredning är det inte direkt önskvärt att den tar formen av ett diktverk (även om resultat otvivelaktigt skulle bli mycket intressant!).
Däremot tror jag att det ofta hämmar den kreativa utvecklingen med alltför mycket detaljstyrning. Jag minns exempelvis en uppgift i Svenska A, där vi skulle skriva noveller. Just avgränsningen noveller har jag ingenting emot, däremot vissa av de vidare instruktionerna som, minst sagt, var detaljerade. Givetvis fanns de vanliga reglerna där - språklig korrekthet, röd tråd och så vidare. Inget fel med det. Det var dock inte slut där - utan formen för novellen var solklar. 1. A säger något till B. 2. B svarar. 3. Miljöbeskrivning. 4. B säger något till A. 5. Vändpunkt. Och så vidare. Och den biten ställer jag mig starkt frågande till. Jag antar att poängen var att se hur olika berättelser det kunde bli utifrån strikta mallar, och det är väl på ett sätt ett fint syfte. För de som har svårt att skriva kan det säkert vara en stor hjälp också. Däremot vet jag att det hämmade mig, och att jag inte fick ut en hälften så bra novell som jag hade fått med friare tyglar.
Min poäng med det här är alltså att skolan i vissa lägen helt klart kan bli bättre på att uppmuntra elevers olika stilar, och få dem att utnyttja sina styrkor, istället för att i alla lägen få dem att utveckla sina svagheter. Utveckling är kanon, och vissa grundläggande kunskaper krävs givetvis. Däremot ser jag inte meningen med att få alla att kunna allt - för det kommer aldrig att lyckas i alla fall. Jag ser inte anledningen till att slåss mot väderkvarnar när man istället kan hjälpa elever att bygga upp självförtroendet och uppmuntra dem till att göra det de är bra på.
Herta Müller, den senaste Nobelpristagaren i litteratur, har ett väldigt speciellt språk. Nu kanske en del saker är översättarens fel - mina kunskaper i tyska är dessvärre inte tillräckligt bra för att jag ska klara av Müllers böcker på orginalspråket - men ofta skriver hon på ett sätt som inte alltid skulle betecknas som grammatiskt korrekt. När jag läste Hjärtdjur, kom jag ständigt på mig själv med att fundera över om denna så hyllade författare hade nått högsta betyget enligt den svenska skolans modell... en ganska nervkittlande tanke; Nobelpristagare i litteratur, och VG...
söndag 17 januari 2010
Höstsonaten
Jag har aldrig trott att jag skulle kunna gilla Ingmar Bergman. Karln har ju framstått som helt ofattbart dryg och egocentrisk, med massa konstiga, djupa filmer, som ingen människa egentligen förstår. Emellertid har jag insett att jag ju byggt den uppfattningen på vad andra skrivit och tyckt, samt på vad jag tyckte om Fanny och Alexander när jag var ungefär 12 år. Därför blev jag snabbt rätt sugen på Höstsonaten när jag såg att den skulle sättas upp på Dramaten - kombinationen Marie Göranzon, åtminstone fin titel på pjäsen, och Dramaten kunde ju omöjligt slå fel!
...
Det gjorde det inte heller. Trots att jag hade rätt höga förväntningar - hade sett filmen innan, med två utomjordiskt bra prestationer av Ingrid Bergman och Liv Ullman - så blev jag allt annat än besviken. Marie Göranzon var perfekt. Maria Bonnevie lyckades kanske inte riktigt få ut all ångest lika bra som Liv Ullman, men det säger troligen mer om Liv än om Maria. Häftig scenografi. Och faktiskt, Ingmar Bergman kanske inte var så tokig ändå. Troligen en skitstövel, men en fullständigt genialisk sådan. Det är bara att lyfta på hatten.
Bergmanvandringen fortsätter på fredag då jag ska på Scener ur ett äktenskap, återigen på Dramaten. Jag tycker snart att jag borde få en egen loge på Dramaten, faktiskt...
...
Det gjorde det inte heller. Trots att jag hade rätt höga förväntningar - hade sett filmen innan, med två utomjordiskt bra prestationer av Ingrid Bergman och Liv Ullman - så blev jag allt annat än besviken. Marie Göranzon var perfekt. Maria Bonnevie lyckades kanske inte riktigt få ut all ångest lika bra som Liv Ullman, men det säger troligen mer om Liv än om Maria. Häftig scenografi. Och faktiskt, Ingmar Bergman kanske inte var så tokig ändå. Troligen en skitstövel, men en fullständigt genialisk sådan. Det är bara att lyfta på hatten.
Bergmanvandringen fortsätter på fredag då jag ska på Scener ur ett äktenskap, återigen på Dramaten. Jag tycker snart att jag borde få en egen loge på Dramaten, faktiskt...
torsdag 14 januari 2010
På rätt sida helvetet
Äntligen är mardrömsveckan med två stora tentor över! Hade arbetsrätt i måndags och familjerätt idag. Trots att jag inte alls pluggat tillräckligt (memo to self: nästa jul funkar det INTE att slappa över jul och nyår och tro att det ska gå att banka in allt sista tre dagarna!), speciellt inte på familjerätten, tror jag det har gått okej. På arbetsrätten vet jag att det är några saker jag inte gjort helt rätt på, men förhoppningsvis ger inte det alltför mycket poängavdrag. På det stora hela tror jag att jag uppfattat frågorna korrekt och iaf rört mig i rätt lagrum och resonerat på ett godkänt sätt. Skönt att ha arbetsrätten gjord iaf, för den var min själ inte rolig. Död åt kollektivavtal, död åt facket! Återinskaffa arbetsgivarens rätt att fritt avskeda folk, så vi slipper jobbiga turordningslistor!!
(...jag hoppas att ingen tog det där sista seriöst nu. Ni behöver inte skriva arga inlägg över vilket borgarsvin jag är som tycker att stackars arbetstagare ska kunna förlora jobben hursomhelst, eftersom jag tycker det är helt rätt att arbetsgivaren inte kan säga upp folk hursomhelst utan saklig grund. Bristerna i den negativa föreningsrätten går det dock att ha en del synpunkter på...)
Nu lägger jag iaf Civilrätt 1 bakom mig, för någon omtenta tror jag inte att jag ska behöva göra. På måndag börjar statsrätten, även den liksom C1:an 12 hp, och den ser jag faktiskt framemot!
(...jag hoppas att ingen tog det där sista seriöst nu. Ni behöver inte skriva arga inlägg över vilket borgarsvin jag är som tycker att stackars arbetstagare ska kunna förlora jobben hursomhelst, eftersom jag tycker det är helt rätt att arbetsgivaren inte kan säga upp folk hursomhelst utan saklig grund. Bristerna i den negativa föreningsrätten går det dock att ha en del synpunkter på...)
Nu lägger jag iaf Civilrätt 1 bakom mig, för någon omtenta tror jag inte att jag ska behöva göra. På måndag börjar statsrätten, även den liksom C1:an 12 hp, och den ser jag faktiskt framemot!
söndag 10 januari 2010
Bokslut 2009
I början av 2009 satte jag upp som mål att under året läsa 50 böcker/pjäser, exklusive kurslitteratur. Resultatet stannade på....tadaaa...52!! Så nu är det väl lägligt med lite statistik, eller med andra, fina ekonomiska ord, ett litet bokslut!
Antal böcker: 48
Antal pjäser: 4
Bästa månad: Januari, juli och december - samtliga sju böcker/pjäser (okej hädanefter säger jag bara böcker även om det inkluderar pjäser...).
Sämsta månad: Maj, september och november, två stycken. I maj ligger förklaringen i att den ena boken var på tyska och att det såklart var slutspurten på gymnasiet. September och november kan ha något att göra med stor tenta och körkortsteori...
Antal språk: Tre - svenska, engelska och tyska.
Tre bästa böcker: Jane Eyre, Candide och den tredje...går helt enkelt inte att välja mellan Dvärgen och Pickwickklubben, men att inte välja innebär ju fyra böcker och därmed fusk så...Pickwickklubben. Vore skamligt att älska Dickens och inte ha med honom på listan!
Bästa pjäs: Ett dockhem.
Lästa Nobelpristagare: Rudyard Kipling (Djungelboken), Pär Lagerkvist (Dvärgen) och Albert Camus (Pesten).
Positiva överraskningar: Guernseys litteratur-och potatispajsskalssällskap. Jag läste den mest för att titeln var helt störd, och för att jag ville lätta upp lite efter att ha läst Lagerlöf, Orwell, Shakespeare och Wilde. Till min förvåning var den inte bara rolig utan dessutom välskriven och rörande. Montecore kvalificerar sig också - jag var måttligt imponerad av Khemiris debut Ett öga rött och suckade inledningsvis en hel del över projektet Khemiri i slutet av Svenska B. Litteraturnörd, smått insnöad på det klassiska som jag är, tyckte jag såklart att det var otroligt onödigt att läsa en halvtaskig ny svensk författare när det fanns genier som Vilhelm Moberg kvar att studera. Även om Montecore väl inte direkt var i klass med Utvandrarna så ändrade jag definitivt åsikt om Khemiris språkliga begåvning!
Negativa överraskning: Pesten av Albert Camus var allvarligt talat ingen höjdare. Relativt enformig och på en Nobelpristagare ställer man såklart extra höga krav. Samma besvikelse kände jag efter att ha läst Emily Brontës Svindlande höjder. Efter att ha läst systern Charlottes fullständiga bedårande Jane Eyre var förväntningarna högt ställda. De var inte ens nära att infrias. Det började visserligen helt okej, men sen utvecklades det bara till ett enda stort kärleksdravel med ett avslut värdigt en novell av en trettonåring, publicerat i något med samma substans som Veckorevyn. Svindlande höjder var tydligen ingen större succé när den först publicerades i mitten av 1800-talet, och jag förstår verkligen varför...
Slutligen lite mål inför 2010!
Antal böcker: 50. Tycker själv att det är relativt vågat eftersom jag klarade det 2009 genom en stark spurt i december, och kurslitteraturen innehåller betydligt fler sidor än under gymnasiet. Med en stark sommar och lite vilja bör det dock gå att klara av även i år!
Lästa Nobelpristagare: Herta Müller ligger redan på nattduksbordet, det svenska bidraget får nog bli Verner von Heidenstam, och sen känner jag för något av Samuel Beckett.
Antal språk: Jag lär mig inga nya språk numera, och tyvärr tror jag inte 2010 kommer innehålla tillräckligt med tid för någon italienska, som jag ju vill lära mig. Därför satsar jag på en tangering av 2009 - svenska och engelska är givetvis inga problem, och något på tyska ska väl gå att klara av!
Procent av mitt livsmål: För dom som inte vet om det är ju mitt livsmål att läsa alla böcker i "1001böcker du måste läsa innan du dör". Årets mål får bli att kliva över 100..jag tror jag ligger runt 80 just nu, så 20 stycken under 2010 borde ju kunna klaras av! Det ger en procentsats på knappa 2%.
Jag tror det blir ett bra bokår det här!
Antal böcker: 48
Antal pjäser: 4
Bästa månad: Januari, juli och december - samtliga sju böcker/pjäser (okej hädanefter säger jag bara böcker även om det inkluderar pjäser...).
Sämsta månad: Maj, september och november, två stycken. I maj ligger förklaringen i att den ena boken var på tyska och att det såklart var slutspurten på gymnasiet. September och november kan ha något att göra med stor tenta och körkortsteori...
Antal språk: Tre - svenska, engelska och tyska.
Tre bästa böcker: Jane Eyre, Candide och den tredje...går helt enkelt inte att välja mellan Dvärgen och Pickwickklubben, men att inte välja innebär ju fyra böcker och därmed fusk så...Pickwickklubben. Vore skamligt att älska Dickens och inte ha med honom på listan!
Bästa pjäs: Ett dockhem.
Lästa Nobelpristagare: Rudyard Kipling (Djungelboken), Pär Lagerkvist (Dvärgen) och Albert Camus (Pesten).
Positiva överraskningar: Guernseys litteratur-och potatispajsskalssällskap. Jag läste den mest för att titeln var helt störd, och för att jag ville lätta upp lite efter att ha läst Lagerlöf, Orwell, Shakespeare och Wilde. Till min förvåning var den inte bara rolig utan dessutom välskriven och rörande. Montecore kvalificerar sig också - jag var måttligt imponerad av Khemiris debut Ett öga rött och suckade inledningsvis en hel del över projektet Khemiri i slutet av Svenska B. Litteraturnörd, smått insnöad på det klassiska som jag är, tyckte jag såklart att det var otroligt onödigt att läsa en halvtaskig ny svensk författare när det fanns genier som Vilhelm Moberg kvar att studera. Även om Montecore väl inte direkt var i klass med Utvandrarna så ändrade jag definitivt åsikt om Khemiris språkliga begåvning!
Negativa överraskning: Pesten av Albert Camus var allvarligt talat ingen höjdare. Relativt enformig och på en Nobelpristagare ställer man såklart extra höga krav. Samma besvikelse kände jag efter att ha läst Emily Brontës Svindlande höjder. Efter att ha läst systern Charlottes fullständiga bedårande Jane Eyre var förväntningarna högt ställda. De var inte ens nära att infrias. Det började visserligen helt okej, men sen utvecklades det bara till ett enda stort kärleksdravel med ett avslut värdigt en novell av en trettonåring, publicerat i något med samma substans som Veckorevyn. Svindlande höjder var tydligen ingen större succé när den först publicerades i mitten av 1800-talet, och jag förstår verkligen varför...
Slutligen lite mål inför 2010!
Antal böcker: 50. Tycker själv att det är relativt vågat eftersom jag klarade det 2009 genom en stark spurt i december, och kurslitteraturen innehåller betydligt fler sidor än under gymnasiet. Med en stark sommar och lite vilja bör det dock gå att klara av även i år!
Lästa Nobelpristagare: Herta Müller ligger redan på nattduksbordet, det svenska bidraget får nog bli Verner von Heidenstam, och sen känner jag för något av Samuel Beckett.
Antal språk: Jag lär mig inga nya språk numera, och tyvärr tror jag inte 2010 kommer innehålla tillräckligt med tid för någon italienska, som jag ju vill lära mig. Därför satsar jag på en tangering av 2009 - svenska och engelska är givetvis inga problem, och något på tyska ska väl gå att klara av!
Procent av mitt livsmål: För dom som inte vet om det är ju mitt livsmål att läsa alla böcker i "1001böcker du måste läsa innan du dör". Årets mål får bli att kliva över 100..jag tror jag ligger runt 80 just nu, så 20 stycken under 2010 borde ju kunna klaras av! Det ger en procentsats på knappa 2%.
Jag tror det blir ett bra bokår det här!
tisdag 5 januari 2010
Satans klantskallar
JVM-förlusten i semin sved minst sagt hårt! Aldrig kul när ens lag åker ur en turnering, men ännu mer bittert när man vet hur bra dom faktiskt kan spela. USA gjorde en bra match, inget snack om den saken, men man kan ju lugnt säga att dom hade marginalerna, och ett par herrar i randiga skjortor, på sin sida. Sånt gillas inte! Menmen, det är bara att ta nya tag! Snart är det ju vinter-OS och då har Tre Kronor ett guld att försvara! Sannolikheten för att dom lyckas med det är väl inte direkt enorm, men hoppat är som bekant det sista som överger en.
Ett annat lag som har ett guld att försvara är som bekant Italiens fotbollslandslag! Fyra år går ibland på tok för snabbt - det känns verkligen inte som 3,5 år sen Totti satte den där straffen i krysset, Luca Toni gjorde processen kort med Ukraina, Fabio Grosso gjorde ett fantastiskt mål på övertid mot Tyskland, och laget makalöst nog lyckades sätta samtliga fem straffar i finalen mot Frankrike. Jag har njutit av varenda minut som Italien varit världsmästare, och än finns några kvar att avnjuta. Ingen tror väl på allvar att laget ska försvara titeln - och det är väl det som talar mest för dom...
Hur som helst, 2010 blir om inte annat så iaf ett underbart sportår!
Ett annat lag som har ett guld att försvara är som bekant Italiens fotbollslandslag! Fyra år går ibland på tok för snabbt - det känns verkligen inte som 3,5 år sen Totti satte den där straffen i krysset, Luca Toni gjorde processen kort med Ukraina, Fabio Grosso gjorde ett fantastiskt mål på övertid mot Tyskland, och laget makalöst nog lyckades sätta samtliga fem straffar i finalen mot Frankrike. Jag har njutit av varenda minut som Italien varit världsmästare, och än finns några kvar att avnjuta. Ingen tror väl på allvar att laget ska försvara titeln - och det är väl det som talar mest för dom...
Hur som helst, 2010 blir om inte annat så iaf ett underbart sportår!
söndag 3 januari 2010
Årets första inlägg
Ojoj, ett helt decennie sen jag skrev sist! Inte klokt... och det skämtet hörde vi inte alls X antal gånger under nyårsafton, tack Tove! Nyårsdagarna blev precis så underbara som jag hade hoppats på, och här följer en kort resumé av de senaste dagarna.
Nyårsafton
14.00 - min mamma säger att jag måste börja med maten eftersom mina gäster (Tove och Kajsa) snart kommer. Jag fnyser hånfullt och påpekar att det är drygt 2,5 timme kvar.
14.30 - jag påbörjar matlagningen.
15.30 - jag tittar på klockan och inser oroligt att det kan bli tight att hinna packa, göra klart maten och bädda sängen.
16.30 - Tove ringer och frågar vilken buss hon ska ta samtidigt som jag försöker göra ungefär fem saker samtidigt.
16.45 - Tove och Kajsa anländer. Huvudrätten var faktiskt så klar den kunde bli, förrätten däremot...ehem...
17.15 - förrätten är faktiskt klar att serveras, och visar sig vara ätbar!
18.15 - varmrätten intas, och även den går ner. Haha, jag är ett matlagningsgeni!
19.15 - dags för efterrätten, gjord av Tove och Kajsa, även känd som "blåbärssylten". Skitsnack tyckte jag, även om det inte hade skadat att komma ihåg potatismjölet så var smaken utsökt.
19.45 - Grevinnan och betjänten. Så dålig, men samtidigt så bra!
20.00 - HOCKEEY! Sverige-Finland i JVM. En bedrövlig period av Sverige, men där jag ungefär tio gånger skrattade och sa "lugnt lugnt, vi har Kung Jacob!". Mycket riktigt, när perioden är slut står det 1-0 - till Sverige.
20.50 - promenad till Östertälje station. Trots att Tove lyckades halka och sätta sig på marken hade vi en finfin marginal på fyra minuter.
21.30 - Tove kämpar febrilt för att komma på något att skriva i de kvarstående tre sidorna i sin dagbok. Det slutade, tror vi, väl!
22.10 - ankomst till Skansen, där Cissi, Anna och Fia mötte uppe. Till ingens förvåning var Emma och Annika försenade - något som skulle hända fler gånger följande dag...
Strax innan 23 - Tove halkar för andra gången. Hur man lyckas ramla när man står still vet jag fortfarande inte, men många skratt gav det ju iaf upphov till...
Strax efter 23 - Emma och Annika anländer slutligen och det är dags för glöggen!
23.15 - programmet börjar. Jag och Tove förfasas gemensamt över en inte vidare lyckad sistaton från Lisa Nilsson...
23.55 - JAN MALMSJÖ KLIVER IN PÅ SCENEN! Ring, klocka, ring!
Nyårsdagen
00.01 - Fyrverkerier, cider/champagne och allmänt jubel!
00.30 - Snöfotboll. Jag har fortfarande en bula på fotknölen efter en, egentligen, ganska lyckad mottagning på en rätt hård passning från Tove...isbollar är inte mina bästa vänner direkt.
00.50 - Några, jag nämner inga namn här, får för sig att det är mycket roligare att ta en omväg ut från Skansen istället för att gå den korta vägen...
01.30, cirka, tåg till Mörby centrum, och därefter buss...som åkte...och åkte...och åkte....
02.45 - äntligen slutstation! En kort promenad hem till Anna och Fia? Nejdå, utan en ensam kille som satt kvar på bussen visade sig vara okontaktbar. Cissi praktiserade på ett utmärkt sätt sina fem-sjättedelar-sjuksköterska-skills, medan Anna på ett hjälteaktigt sätt ringde polisen!
03.15 - äntligen ett varmt hem!
03.30 - nattmacka och sista halvtimmen av flickan som lekte med elden.
04.30 - efter lite pratande gör lag C ett första försök att sova.
04.40 - Cissi blir arg på den tickande väggklockan och slänger in den på toaletten.
04.45 - försök två att sova. Bättre resultat.
09.30 - klockan ringer. Jag minns detta mest som en dvala, men jag tror att Cissi stängde av den, och någon, borde ha varit Anna, säger att vi kanske ska sova en stund till. Sagt och gjort...
10.30, 11.00, nånstans där - Går upp, intar frukost, klär på oss...mycket..
12.30 - Fia parkerar bilen på Hagaparkens parkering. "EasyPark", jojo...tar inga småmynt, tar inga kort förutom nåt jäkla Dinners-klubb. Inte Visa, inte MasterCard. WTF!? Lyckas till slut lösa det genom någon skum sms-biljett...
12.45 - tefatsåkning! Första heatet vinner jag stort, resten behöver vi inte tala om...
13.15 - snöfotboll! Lag C lyckas, med lite hjälp av Guds hand, ta en 2-1-seger mot Anna och Fia.
13.30 - Annika och Emma anländer, bara en timme försenade.. mer pulkaåkning, där Anna till slut, mycket rättvist, står som segrare.
15.00 - Varm choklad, lussebullar och Snobben hemma hos Annika.
17.00 - tiden vi borde varit hos Linda...
18.15 - den faktiska tiden vi var hos Linda! :)
18.30 - vi intar en utsökt middag.
19.00 - jag lyckas gå in i en lampa..ehum, säger bara såhär...TUR att jag inte dricker mer än cider och någon drink på kryssningar...skulle vara total katastrof, med tanke på hur klumpig jag är utan alkohol i blodet...
20.00 - Buzz. Lag C, förstärkt av Anna, har en fin ledning, men halkar ner på jumboplats efter fjantgrenen "vad föreställer bilden?". I finalen blir det dock ren kunskap och då är det inget snack om saken. Storseger. Noterbart dock att lag Oävs pluggande sedan The Helg verkar ha gett vissa resultat!
21.00 - på något underligt sätt blir det Apbuzz, trots önskemål om Singstar. Jag tror inte jag vill prata så mycket mer om apbuzz...
22.00 - Singstar yeaah! På ett mycket systerligt sätt delades det på poängen - 7-7.
23.30 - inser med fasa vad klockan är.
23.40 - tar farväl :(
Nåväl, nu är det faktiskt bara två veckor tills vi träffas igen! Då blir det bland annat Höstsonaten på Dramaten med Cissi (av någon anledning bangade resten...märker att vi har lite att jobba på vad gäller finkulturen!). Synd bara att två seminarier och två tentor ska klaras av innan dess, men å andra sida - otroligt fin belöning efter andra tentan ju!
Nyårsafton
14.00 - min mamma säger att jag måste börja med maten eftersom mina gäster (Tove och Kajsa) snart kommer. Jag fnyser hånfullt och påpekar att det är drygt 2,5 timme kvar.
14.30 - jag påbörjar matlagningen.
15.30 - jag tittar på klockan och inser oroligt att det kan bli tight att hinna packa, göra klart maten och bädda sängen.
16.30 - Tove ringer och frågar vilken buss hon ska ta samtidigt som jag försöker göra ungefär fem saker samtidigt.
16.45 - Tove och Kajsa anländer. Huvudrätten var faktiskt så klar den kunde bli, förrätten däremot...ehem...
17.15 - förrätten är faktiskt klar att serveras, och visar sig vara ätbar!
18.15 - varmrätten intas, och även den går ner. Haha, jag är ett matlagningsgeni!
19.15 - dags för efterrätten, gjord av Tove och Kajsa, även känd som "blåbärssylten". Skitsnack tyckte jag, även om det inte hade skadat att komma ihåg potatismjölet så var smaken utsökt.
19.45 - Grevinnan och betjänten. Så dålig, men samtidigt så bra!
20.00 - HOCKEEY! Sverige-Finland i JVM. En bedrövlig period av Sverige, men där jag ungefär tio gånger skrattade och sa "lugnt lugnt, vi har Kung Jacob!". Mycket riktigt, när perioden är slut står det 1-0 - till Sverige.
20.50 - promenad till Östertälje station. Trots att Tove lyckades halka och sätta sig på marken hade vi en finfin marginal på fyra minuter.
21.30 - Tove kämpar febrilt för att komma på något att skriva i de kvarstående tre sidorna i sin dagbok. Det slutade, tror vi, väl!
22.10 - ankomst till Skansen, där Cissi, Anna och Fia mötte uppe. Till ingens förvåning var Emma och Annika försenade - något som skulle hända fler gånger följande dag...
Strax innan 23 - Tove halkar för andra gången. Hur man lyckas ramla när man står still vet jag fortfarande inte, men många skratt gav det ju iaf upphov till...
Strax efter 23 - Emma och Annika anländer slutligen och det är dags för glöggen!
23.15 - programmet börjar. Jag och Tove förfasas gemensamt över en inte vidare lyckad sistaton från Lisa Nilsson...
23.55 - JAN MALMSJÖ KLIVER IN PÅ SCENEN! Ring, klocka, ring!
Nyårsdagen
00.01 - Fyrverkerier, cider/champagne och allmänt jubel!
00.30 - Snöfotboll. Jag har fortfarande en bula på fotknölen efter en, egentligen, ganska lyckad mottagning på en rätt hård passning från Tove...isbollar är inte mina bästa vänner direkt.
00.50 - Några, jag nämner inga namn här, får för sig att det är mycket roligare att ta en omväg ut från Skansen istället för att gå den korta vägen...
01.30, cirka, tåg till Mörby centrum, och därefter buss...som åkte...och åkte...och åkte....
02.45 - äntligen slutstation! En kort promenad hem till Anna och Fia? Nejdå, utan en ensam kille som satt kvar på bussen visade sig vara okontaktbar. Cissi praktiserade på ett utmärkt sätt sina fem-sjättedelar-sjuksköterska-skills, medan Anna på ett hjälteaktigt sätt ringde polisen!
03.15 - äntligen ett varmt hem!
03.30 - nattmacka och sista halvtimmen av flickan som lekte med elden.
04.30 - efter lite pratande gör lag C ett första försök att sova.
04.40 - Cissi blir arg på den tickande väggklockan och slänger in den på toaletten.
04.45 - försök två att sova. Bättre resultat.
09.30 - klockan ringer. Jag minns detta mest som en dvala, men jag tror att Cissi stängde av den, och någon, borde ha varit Anna, säger att vi kanske ska sova en stund till. Sagt och gjort...
10.30, 11.00, nånstans där - Går upp, intar frukost, klär på oss...mycket..
12.30 - Fia parkerar bilen på Hagaparkens parkering. "EasyPark", jojo...tar inga småmynt, tar inga kort förutom nåt jäkla Dinners-klubb. Inte Visa, inte MasterCard. WTF!? Lyckas till slut lösa det genom någon skum sms-biljett...
12.45 - tefatsåkning! Första heatet vinner jag stort, resten behöver vi inte tala om...
13.15 - snöfotboll! Lag C lyckas, med lite hjälp av Guds hand, ta en 2-1-seger mot Anna och Fia.
13.30 - Annika och Emma anländer, bara en timme försenade.. mer pulkaåkning, där Anna till slut, mycket rättvist, står som segrare.
15.00 - Varm choklad, lussebullar och Snobben hemma hos Annika.
17.00 - tiden vi borde varit hos Linda...
18.15 - den faktiska tiden vi var hos Linda! :)
18.30 - vi intar en utsökt middag.
19.00 - jag lyckas gå in i en lampa..ehum, säger bara såhär...TUR att jag inte dricker mer än cider och någon drink på kryssningar...skulle vara total katastrof, med tanke på hur klumpig jag är utan alkohol i blodet...
20.00 - Buzz. Lag C, förstärkt av Anna, har en fin ledning, men halkar ner på jumboplats efter fjantgrenen "vad föreställer bilden?". I finalen blir det dock ren kunskap och då är det inget snack om saken. Storseger. Noterbart dock att lag Oävs pluggande sedan The Helg verkar ha gett vissa resultat!
21.00 - på något underligt sätt blir det Apbuzz, trots önskemål om Singstar. Jag tror inte jag vill prata så mycket mer om apbuzz...
22.00 - Singstar yeaah! På ett mycket systerligt sätt delades det på poängen - 7-7.
23.30 - inser med fasa vad klockan är.
23.40 - tar farväl :(
Nåväl, nu är det faktiskt bara två veckor tills vi träffas igen! Då blir det bland annat Höstsonaten på Dramaten med Cissi (av någon anledning bangade resten...märker att vi har lite att jobba på vad gäller finkulturen!). Synd bara att två seminarier och två tentor ska klaras av innan dess, men å andra sida - otroligt fin belöning efter andra tentan ju!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)