Inkompetenta journalister

På sistone har det ju i media förts en otroligt intensiv debatt om huruvida Stieg Larsson faktiskt skrev sina böcker själv. Bland annat har det påståtts att han var en undermålig skribent, och flera gamla kollegor och "vänner" är tydligen chockade över hur han lyckades få ihop böckerna. Nu tänkte jag inte fördjupa mig i denna debatt - jag har min uppfattning klar om Millenium-böckerna oavsett om de skrivits av Stieg Larsson, Kristina Lugn, någon random skåning eller av Shakespeare himself - däremot har jag OFTA en och annan åsikt om så kallade journalisters kompetens.

För det första kan man väl lugnt konstatera att de rätt ofta tycks sakna grundläggande kunskaper om hur man skriver en språkligt korrekt artikel. Lokaltidningen här i Södertälje har lyckats anställa ett flertal så kallade journalister som totalt saknar språklig begåvning (man får hoppas att de är billiga...), men även i DN har jag då och då stött på artiklar där exempelvis flera meningar på rad inletts med ordet "men". Katastrof.

När jag öppnade lokaltidningen i morse kände jag dock att gränsen definitivt hade passerats. Nu var det dock inte den språkliga nivån jag hade invändningar emot, utan 1) Nyhetsvärdet, samt 2) Vissa minst sagt klumpiga formuleringar. Artikeln rörde en irakisk man, bosatt i Södertälje, som tidigare varit "säkerhetspolis" under Saddam-regimen. Nu hade han emellertid fått flera utvisningsbeslut emot sig, vilket han grät ut över i tidningen. Till saken hörde också att Migrationsverket hade slarvat bort några av hans identitetshandlingar.

Först och främst - vad är nyhetsvärdet? Att en person som säkerligen bidragit till att orsaka enormt mycket lidande för irakierna inte får stanna i Sverige? Oj, jag sörjer verkligen! Jag vill ju absolut att mina skattepengar används till att skapa en fristad för förbrytare. Eller att en myndighet slarvat bort saker? Det är förvisso beklagansvärt och bör inte inträffa, men likväl har jag en känsla av att det händer så ofta att separata tidningar med enkelhet skulle kunna startas bara för att rapportera om sånt slarv (förutsatt att någon skulle orka läsa det, vilket jag betvivlar).

Sen måste jag rikta rejält mycket kritik mot journalisten i fråga, som antingen i hemlighet är Saddamälskare, eller, mer troligt, bara otroligt naiv och lider av total brist på kunskap inom ämnet hon skriver om. Flertalet gånger använde hon formuleringar som "För tio år sedan lekte livet för X", samt låter den intervjuade personen i fråga gråta ut ordentligt. "Min familj lever i misär, vi blir hotade, bla bla". Givetvis försvarar jag inte hot och våld, eftersom det bara föder mer hat, men HUR MÅNGA LIV har inte den här personen själv förstört? Hur många familjer levde inte i misär, hur många människor dog inte på grund av den regim som den här personen i fråga stödde? Någon förmildrande omständighet hade det kanske varit om X verkligen hade uttryckt ånger, eller förklarat att han blev tvingad in i jobbet som säkerhetspolis - men inget sådant. Bara en enda lång snyfthistoria. Jag äcklas.