Internationell våldsanvändning aka väpnade konflikter...

Eller på ren svenska, krig, är vad jag haft föreläsning om idag! Betydligt intressantare än vissa andra av veckans föreläsningar, troligen för att det är väldigt lätt att relatera till. FN-stadgans våldsförbud var det som avhandlades, samt de undantag som finns - det vill säga i vilka lägen man får kriga. Vid en första anblick är reglerna ganska tydliga; i huvudsak i självförsvar, samt när FN's säkerhetsråd har gett sitt godkännande (finns några till men vi behöver inte gå in på dem nu).

Med bakgrund av detta är det, juridisk sett, ganska klart att USA's krig mot Irak 2003 var helt rättsstridigt. Solklart angreppskrig, inget självförsvar (till skillnad från Afghanistan två år tidigare, så man efter WTC-attackerna agerade i självförsvar). Moraliskt sett tycker jag dock att det är supersvårt att avgöra huruvida det var legitimt eller inte. Om vi bortser från dåliga bortförklaringar typ "vi tror att de har massförstörelsevapen!" och mer eller mindre konspiratoriska teorier om att USA bara ville åt oljan och bara ser till det faktum att Saddam Hussein hade förtryckt och mördat miljoner människor under 25 års tid - är det då okej för en annan stat att gå till väpnat angrepp?

Å ena sidan har vi ju det faktum att ytterst få människor stöder krig. Jag gör det generellt sett inte - våld föder bara mer våld och bidrar till förstörelse och lidande. Krig är inte bra, det är de flesta överens om. Å andra sidan.. är det okej att stå vid sidan om och se på när ett antal galningar i toppen avrättar och torterar sitt eget folk? Är det moralisk försvarbart att sitta här i vår trygga del av världen, där statens värsta brott mot en är att dra för mycket skatt eller betala ut för lite bidrag, och högfärdigt hävda att de där länderna minsann får klara sig själva? Jag ställer mig starkt frågande till det.