Drömmen lever. Jag vågar egentligen inte börja hoppas, vet att det är dåraktigt att göra det och troligen bara kommer sluta i besvikelse och tårar, men jag hoppas ändå.
söndag 28 mars 2010
En enda poäng!
Poh, det gäller att ha nerver av stål om man ska palla med att heja på Roma! Lär dock vara fantastiskt bra övning inför avgörande curlingstenar, men gud... att komma hem, veta att Roma spelat en match mot för tillfället största rivalen (Lazio får ursäkta...), och att det vid seger bara skulle vara en poäng upp till serieledning, det är psykisk påfrestning på hög nivå. Å andra sidan är det värt det åtta dagar i veckan, när man går in på nätet och möts av texten "Luca Toni avgjorde på Olimpico". Eufori i dess renaste form.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vill inte heller hoppas på för mycket, men nu kan jag verkligen inte låta bli!
Skicka en kommentar