No, you can't resist it

Okej, Mamma Mia då. Årets biohändelse, HBP får ursäkta. Såg den i fredags och ska nu försöka göra en objektiv bedömning (haha, troligt!)

Kan börja med det dåliga, så har vi det överstökat. Storyn är densamma som i scenversionen, och den är lite tunn, egentligen. Det funkar tack vare musiken, men det är inte direkt nåt djupt utan mer lite komiska situationer och en småtragisk kärlekshistoria. Vissa av skådisarna gör inte 100%-iga sånginsatser, framför allt Pierce Brosnan (Sam) borde gjort en bättre insats. Jag personligen tyckte inte heller om att både Knowing me, knowing you och One of Us försvann. Så, det var väl det som jag direkt kände var negativt.

Över till det positiva. Låt oss börja med den klarast lysande stjärnan. Seriöst folk...ni kan tycka storyn verkar töntig, tycka att ABBA är så långt ifrån er stil man kan komma etc, ni måste ändå se den här filmen. Ni får helt enkelt inte missa Meryl Streep (Donna). Jag är den första att erkänna att jag var skeptisk innan. Inte för hennes agerande, utan för sången. Jag har aldrig nekat till att Meryl är en duktig skådis, men det krävs mer än skådespelartalang för att sjunga låtar som the Winner takes it All och Mamma Mia, särskilt när dessa ska bära hela filmen. Meryl gör det inte bara bra, hon gör det på ett fullständigt briljant och självklart sätt. Alla andra skådisarna (och det är ju ändå inga dussinnamn) blir statister när Meryl är i bild. Let's face it, hon äger den här filmen. Hon kan agera. Hon kan sjunga. Hon är dessutom skitsnygg.

Om vi övergår till övriga skådespelare då så både ris och rosar jag. Colin Firth (Harry) är som gjord för den här typen av film och sjunger helt okej, medan Stellan Skarsgård (Bill) är bra i agerandet men lämnar en del övrigt att önska sångmässigt. Nu sjunger han ju dock inte så mycket så det spelar ingen större roll. Amanda Seyfried är jättebra som Sophie, fin röst och klart okej i agerandet. Christine Baranski gör en underbar Tanya, nästan i klass med Charlott Strandberg, och sjunger bra. Julie Walters har förvisso inte nån jätteröst, men är helt underbar i övrigt, en klockren Rosie.

Musiken bär hela filmen, och japp, musiken är tillräckligt bra för att klara av det. Det som gör Mamma Mia unik som musikal är att den inte har ett par bra nummer och sen utfyllnadssånger, utan det är hitlåt på hitlåt på hitlåt, och det blir aldrig tråkigt. Miljön, grekiska övärlden, är helt fantastisk.

Jag är supernöjd med filmatiseringen. Kunde inte blivit mycket bättre faktiskt, stolt över att musikalen till stor del är svensk. Björn och Benny är nationens stolthet.