"Harry, suffering like this proves you are still a man! This pain is part of being human -"
"THEN - I - DON'T - WANT - TO - BE - HUMAN!" Harry roared, and he seized the delicate silver instrument from the spindle-legged table beside him and flung it across the room; it shattered into a hundred tiny pieces against the wall. Several of the pictures let out yells of anger and fright, and the portrait of Armando Dippet said "Really!"
"I DON'T CARE!" Harry yelled at them, snatching up a lunascope and throwing it into the fireplace. "I'VE HAD ENOUGH, I'VE SEEN ENOUGH, I WANT OUT, I WANT IT TO END, I DON'T CARE ANYMORE -"
Har just läst ut tyska versionen av Order of the Phoenix, och ovanstående citat från den engelska utgåvan är ett av mina absoluta favoritcitat i serien. Älskar Harrys smärta - det finns något så otroligt barnsligt, naivt, men samtidigt fruktansvärt vackert i hans ord att han är trött på att vara mänsklig. Älskar för övrigt OotP just för att den är en så tydlig skiljelinje mellan barndom och vuxenlivet i serien. Visst, Harry var totally awesome redan i de fyra första böckerna, och det finns en del riktiga djupingcitat och sånt redan i PS, men Sirius död är verkligen startskottet för den mörka, råa verkligheten.Visserligen är Cedrics död i GoF otroligt rörande också (jag tror jag har sett filmen minst ett tjugotal gånger, och det finns inte en gång som jag INTE grinat när Harry kommer tillbaka till Hogwarts med Cedrics kropp), men Sirius är den första karaktären som dör som de flesta läsarna verkligen bryr sig om. Eller framförallt, den första karaktären som dör som Harry verkligen, verkligen bryr sig om. Uääh jag blir sentimental och sorgsen nu.
Dessutom var det efter OotP som jag verkligen blev en stor HP-nörd. Älskade böckerna redan innan, men efter den blev jag verkligen fanatisk. Och Harry har ju minst sagt påverkat mitt liv, så...puuh. If I could turn back time...
2 kommentarer:
Jag tycker Harry är patetisk och den där passagen bara stör mig :P
Du har rätt ang skiljelinjen och råheten som börjar, även om jag tycker att råheten kommer in redan i samband med kapitlet "Flesh, blood and bones" i bok fyra... dessutom är väl Harrys föräldrar de första som dör som Harry bryr sig om, men ja. Nej jag har svårt för femman han är så hormonstinn att det blir irriterande, som en tonårsstereotyp. Men från att de kommer till ministeriet kan man absolut inte lägga ifrån sig boken förrän man är klar och det är pure awesomeness...
Jo, fast Lily och James får man ju som läsare aldrig lära känna, i och med att mordet på dom inträffar innan första boken börjar, så jag räknade inte riktigt dom ^^
Skicka en kommentar