Samtidigt som det ska bli helt underbart att äntligen ta studenten är det lite småsorgligt också. Kommer som sagt sakna klassen och skolan rätt mycket. Svårt att greppa att jag aldrig mer kommer sitta och halvsova under Lars Mohlins genomgångar på måndagmorgonen, komma in i ett klassrum efter en av Brittas lektioner och undra vad i helvete hennes klass haft för sig (alltid kokhett och luktar skit), aldrig mer skratta åt Åströms barnsliga förtjusning när han ska visa den femtielfte filmen i ordningen. Aldrig mer sucka åt att S06 återigen misslyckats med att få halva klassen att närvara, aldrig mer tvinga i sig halvtaskig skolmat. Poooh. Svårt att förstå.
StaR no more.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar