Gladare har man varit

Hur i helvete kan man döma inkast till motståndarna för att en spelare kastar inkastet en meter för långt fram när matchklockan står på 87 minuter i en stormatch? Jag har ALDRIG sett tidigare att nåt sånt har hänt - normalt måste man fuska till sig 10 meter för att domaren ska bry sig och då får man kasta om inkastet. Men inte när man möter Juventus. Konstigt domslut, dålig markering, och poff, det var dom poängen, Grazie. Säga vad man vill, men det är fan bara Juventus som kan få sånt med sig, sen kan dom gnälla hur mycket som helst över att dom berövades på en straff mot Udinese. En gång fuskare, alltid fuskare.

Idag märkte vi även av att den usla balettdansösen Pavel Nedved är tillbaka i Serie A. Cicinho (som för övrigt stod för ett par ödesdigra misstag, skärpning!) nuddar tjecken lite lätt och genast är det döende svanen. Inte ens domaren tror att det går att göra en sån usel skådisinsats och dömer straff till Juve. Laget, som bara är näst populäraste i bilfabrik-staden Turin, är lika smutsiga som någonsin och genast känner man nästan för att sluta kalla Inters två senaste scuedettos för låtsas-scuedettos - för även om Pazza Inter är tråkiga, har noll italienare i startelvan och består av ett gäng pengakåta divor så är dom rätt underhållande på sitt sätt. Juventus, det är bara smuts, girighet och fusk. En tjuv ångrar inte att han stal, han ångrar att han åkte fast.

Men ingen anledning att sörja över spilld mjölk, hade vi satt våra lägen hade vi vunnit så allt är inte Tjuves fel, vi leder fortfarande Serie A och tack vare VÄRLDENS BÄSTA FOTBOLLSSPELARE fick vi ändå med oss en värdefull poäng. Nu väntar Viola på onsdag och det är SUPERVIKTIGT att vi vinner för att inte komma in i en dålig trend nu när vi har så mycket tuffa matcher framför oss. Unico grande amore.

Igår var jag i Stockholm på en konsert med Benny Andersson-musik, vilket var väldigt givande och underhållande. Fred Johansson sjöng lika bra som alltid, Anders Glenmark som jag aldrig varit något fan av var faktiskt rätt bra, och Helena Jonasson som jag aldrig hört tidigare var asgrym! Vilken röst! Rysningar! Josefin Nilsson framstår dock mer och mer som en gåta för mig, hur kan man vara så pass känd när man låter som jag vet inte vad så fort man kommer upp på något som liknar högre toner? Det var samma visa nu som i Chess, det låter hest och gnälligt och man blir bara sur!

Dagens engelska fanfic-word: Lethargic.

In loving memories...