Du är ändå nummer två i kön

Fascinerande hur man kan tro att man känt någon väldigt väl i vad som känns som ett halvt liv, och sen inse under loppet av ett par dagar att man egentligen inte vet ett jävla skit. Jag kanske misstar mig - faktum är att jag nog aldrig hoppats så mycket att jag ska ha gjort en felbedömning - men jag vågar inte hoppas på att vakna upp imorgon och inse att det bara var en mardröm. Jag hoppas att vi kan skratta åt det här tillsammans i framtiden, men just nu känner jag mig mest äcklad. Ingen människa i världen kan behandla mina vänner på det här sättet och tro att jag kommer stå bredvid oberörd.

Dagen har annars varit bra! Var på en föreläsning om e-förvaltning som åtminstone var mer konkret och intressantare än den i måndags, och sen lyckades jag faktiskt plöja sisådär 100 sidor under några timmar i biblioteket. Dagen fortsatte sedan men en underbart god middag på en grekisk restaurang på Folkungagatan tillsammans med delar av underbara musikalarna - Cissi, Anna, Fia, Emilia och Linda, innan det bar av till Stadsteatern och Ibsens Gengångare med Helena Bergström i huvudrollen. Jag gillar ju Ibsen och det var faktiskt en riktigt bra uppsättning som lämnade oss alla lite omtumlade efteråt. Riktigt stark pjäs. Helena Bergström bör för övrigt hålla sig till att göra starka roller i tunga draman på riktiga teatrar, istället för att göra trista, ganska meningslösa roller i Colin Nutleys filmer...