Viva Copa America, sommaren är räddad!

Just när man insett att det faktiskt är över två jäkla månader tills italienska ligan startar igen så kommer räddningen, som en gudasänd gåva: Copa America. Visst saknas de allra bästa spelarna, men det är ändå ett par spelare som man känner igen från toppligorna och från tidigare VM-slutspel. Klassen på spelet är av förklarliga skäl inte i VM eller CL-klass, men det är ungefär hundra gånger bättre än Allsvenskan. Kanske kan man rentav få se några av de kommande toppspelarna. Det duger helt klart som nattunderhållning i alla fall. Sitter och väntar på Brasilien-Mexico och vet att bl.a Rafael Marquez kommer spela. Förhoppningsvis får jag också se ett par Roma-spelare i form av Doni och Juan på plan.

Har upptäckt att såvida man har paraply eller ordentlig regnjacka är det ganska skönt att vara ute och promenera när det regnar... lättare att tänka liksom. Och orkar man inte det finns alltid mp3:n till hands.

Att skriva av noter för hand är jobbigt, tråkigt och tar en jäkla tid. Dessutom är mina grovt förenklade, nerklottrade versioner obegripliga för någon annan än mig själv, och jag fruktar att de snart kommer vara omöjliga att tyda även för mig. Men vad gör man inte för att spara 200-300 kronor?

Appropå min boklista har jg nu läst ut Pride and Prejudice, Människa utan hund samt High Fidelity. Har just påbörjat del ett av Samhällets Olycksbarn. Den är... hum... stark. Svårt att beskriva men Victor Hugo skriver på ett sätt som väcker känslor. Man känner med karaktärerna, förstår deras känslor. Jag måste nog ta mig till London och se musikalen trots allt.

Tiden går
Och den läker sår
Sjung en ny sång, Chiquitita

(Och jag älskar den här sången, trots, eller för, att den gör mig både nedstämd och samtidigt får mig att garva)