Let go, there´s nothing else to do

Imorgon kommer jag att se en Harry Potter-film för allra sista gången. Inget mer av Daniel Radcliffes utbrott, Emma Watsons höjda ögonbryn, Rupert Grints förvirrade ansiktsuttryck eller Alan Rickmans viskande röst. Om ungefär 27 timmar är det över.

Ja, jag kommer gråta. Ja, det här är mer än en påhittad berättelse för mig. Filmerna kan förvisso inte jämföras med böckerna, men det är någonting som påminner mig om så oerhört mycket. Det är historien om min barndom, om allt det jag är och allt det jag borde vara. Det är ingenting jag kan förklara i ord - en gång i tiden närde jag en illusion om att jag kunde skriva, att jag var bra på att formulera mig, men den är borta.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mitt liv. Ena stunden är jag helt inne på att flytta till Stockholm och bara köra järnet på juridiken, för att minuten senare bara vilja fly och tänka att jag borde ta första bästa plan till London. Ibland har jag sådan längtan bort från den här stan att jag tror jag ska kvävas, för att sedan tycka att den ändå är ganska uthärdlig.

Den här bloggen har varit ganska tyst under en längre tid, och jag tror att den får förbli det. Åtminstone för ett tag. Kanske upptäcker jag efter några dagar att jag har massa mer att säga, och kanske blir det här det sista inlägget. Jag skulle dock inte tro det för emellanåt är jag en pinsamt sentimental människa.

I'll never let go.

Accio that box of tissue

OMG så taggad och ändå så.. icke. Vill inte att det ska ta slut.

Sommar och sol...

Terminen är över men med en ganska bitter smak. Var tvungen att blanka 18 hp straffrätt, vilket minst sagt känns sådär. Var supertaggad imorse och helt inställd på att skriva en bra tenta och inte ha något över sommaren, och vad händer? Det kommer jävla skituppgifter på hur många poäng som helst. Jag var på intet sätt lost och hade säkert kunnat skrapa ihop ett Ba men problemet med mig är ju det att... good is not good enough. Jag vill ha högsta betyget, även om jag bevisligen 1) inte är tillräckligt smart för det eller 2) är för lat för det (troligast).

Ja, så medan andra solar, badar, äter gott, läser massa bra böcker och så vidare ska jag som ambitiös men stundtals lite väl lat människa ägna de kommande tre månaderna åt att jobba på dagarna och behålla och i bästa fall utvidga mina kunskaper i straffrätt under kvällarna. Men ingen anledning att deppa ihop, i september har jag ju en fantastiskt rolig kurs i processrätt att se framemot!

(Varför gav jag mig in på det här? Va? Hur dum är jag på en skala? Så mycket smartare det hade varit att läsa ekonomi. Ung och dum, och snart är jag inte ens ung längre. Fan.)

The end of an era

Rosella Sensi må ha sina brister och ha gjort en del misstag (att försöka flörta in sig med Romafansens största hatobjekt efter Lazio, det vill säga de rika, smutsiga klubbarna i norr, var kanske inte det mest begåvade...) men att hon har hjärta för Roma har ändå inte gått att betvivla. Jag kommer uppriktigt sakna att se henne sitta och sjunga med i Roma Roma Roma inför varje hemmamatch. Nu tar amerikanerna över det sjunkande skeppet (Marshallhjälpen är här, typ) och med det kommer förhoppningsvis några nya klasspelare och lite titlar. Jag hoppas bara att det kommer vara värt det. Utan hjärta och själ att fylla pokalerna med är de snabbt glömda.

Totti, underbara, älskade, bästa Francesco Totti. Vem behöver en gud när du finns? C'è solo un capitano!

Mon histoire

Okejdå, erkänner väl för en gångs skull att franska kan vara ganska vackert. Å andra sidan är det mesta relaterat till Les Misérables fint.

Livet rullar på, varit 110% busy på sistone. Det har varit vårfest med jobbet, möhippa för Anna och Fia som gifter sig i augusti, jobb, träning och diverse seminarier. Terminens sista tenta närmar sig och eftersom jag helst inte vill blanka ytterligare en gång försöker jag plugga så mycket som möjligt, så ja... vänj er vid tystnaden, så är jag förhoppningsvis på banan igen i juni! Tills dess kan ni uppehålla er med den fantastiska boken Howards End av E M Forster. Briljant!

Jag vs. civilrätt 4-0

Då var alla grundkurser i civilrätt definitivt avslutade! Fick resultatet på fastighetsrättstentan idag och trots min stundtals ganska starka motvilja till ämnet i fråga var det poängmässigt en av de bästa tentor jag skrivit. Känns enormt skönt att ha med sig högsta betyg i alla fyra kurserna, eftersom de måste räknas med när man söker eventuell tingsmeritering och dessutom innehåller mycket central juridik (arbetsrätt, familjerätt, avtalsrätt, fordringsrätt, sakrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, fastighetsrätt osv.). Idag har jag mest njutit av resultatet och imorgon jobbar jag, men på lördag får det bli fullt fokus på straffrätten!

Annars har jag tyvärr varit ganska trött på sistone vilket avspeglat sig i allmänt låg pluggmotivation (trots att jag egentligen tycker att straffrätten är bland det intressantaste hittills) och lett till att jag inte haft någon kraft att vara social och träffa människor, vilket får mig att känna mig ganska hemsk. Förhoppningsvis blir det lite bättre framöver, om inte förr så åtminstone efter den 1 juni, då det förvisso inte är ledigt (ska jobba hela sommaren utom vecka 25) men åtminstone inte är ständig stress över kommande tentor.

ALEANDRO, ALEANDROOOO

Såhär lät det hemma i soffan strax efter halv elva igår!

Livet i 80 km/h

Jag börjar tvivla lite på om appen jag använder när jag springer verkligen är helt pålitlig. Idag påstod den att maxhastigheten var drygt 80 km/h. Mig veterligen är människan kapabel att springa max 40 km/h, och då lär vi väl tala toppsprinters á la Usain Bolt. Hurra, jag är ett fysiskt fenomen!

Annars känns det som att dagarna faktiskt rusar fram just nu. Tentan i torsdags kändes sådär (vissa delar ganska bra och andra lite.. mindre bra...) men det är ändå mest skönt att vara av med skitämnet. Fastighetsrätten var väl minst sagt inte my cup of tea.

Gårdagen bjöd på Romeo och Julia på Dramaten. En gedigen uppsättning med överlag bra skådespelarinsatser. Plus för en traditionell tolkning! Dock tyckte jag inte att vissa scener blev så starka som de kunnat vara. Nu bär det strax av inåt stan för middag och Dramatenpremiären av Doktor Glas!

Ännu en såndär underbar lista som alla älskar...

Det är inte klokt vad mycket olika tidsfördriv man kan hitta på när man egentligen borde plugga. Nu har jag iaf gjort en hel tenta med okej resultat så jag tar ett litet break och fyller i en sånhär rolig favoritlista som alla älskar.

Mat: Finns ju otroligt mycket som är på tok för gott, och till stor del beror det ju alltid på hur det tillagas, men... helstekt fläskfilé men hasselbackspotatis och en välkryddad sås till det slår ju det mesta. Jag är allmänt ganska förtjust i såser men försöker att hålla ner lite på ransonen. Ska man ändå frossa i kalorier finns det ju annat som är ännu godare än mat...

Dryck: Beror naturligtvis till stor del på sammanhanget, men jag kan ju inte helgardera mig på varenda fråga så jag säger nog vatten. Läsk går ju nästan alltid ner, men det är aldrig godare än vad vatten är efter en ordentlig löprunda.

Stad: Ändrar enväldigt frågan till städer. Går ej att välja mellan Rom och London. Rom för Roma, Totti, klimatet, historian, maten, Roma och Totti. London för ja, egentligen allt utom maten (det är bara till att leta upp en italiensk restaurang om man ska ha något vettigt i sig...). Älskar alla parker som gör att staden inte alls känns trång trots alla miljoner människor. Dessutom finns det ju rätt schysst kultur och en hel del trevliga sevärdheter...

Artist: Alltså ja, Gunilla Backman har fortfarande Sveriges bästa röst, men mina favoriter är nog ändå Within Temptation. Rätt otippat när jag först började lyssna på dem för goth, metal, hårdrock osv är väl egentligen inte min stil men jäklar vad bra de är. Sharon den Adels röst går ju inte direkt av för hackor heller...

Låt: Hahah EN? Ehum.. går mycket i perioder såklart men Stand my ground är en återkommande favorit.

Klädesplagg: Vad som helst som INTE kommer från H&M... Har nog ingen direkt favorit här.

Skor: Curlingskorna! Haha skämt åsido.. har ingen solklar favorit här heller men jag håller med Hanna om att ballerinaskor är ganska trevligt! Jag gillar egentligen skor med ordentlig klack eftersom det gör mig längre men jag är ju dessvärre inget balansfenomen, så det ser ju tyvärr smått parodiskt ut när jag ska vingla fram på Stockholms gator.

Stilikon: Stil? Jag? Nej. Även om jag ser någon vars stil jag skulle vilja härma så har jag varken ekonomi, tid, intresse eller mått för det.

Bok: Ingen skulle tro mig i alla fall om jag sa något annat än Harry Potter, så jag säger det.

TV-serie: Har aldrig följt speciellt mycket TV-serier. När jag var ung tittade folk på Förhäxad och sånt, men jag hade inte de kanalerna så jag missade allt det där. Just nu håller jag dock på att titta igenom The Tudors som gick för några år sedan, och den tycker jag faktiskt är rätt bra även om mitt hjärta brister lite vid varje historisk felaktighet. Annars kan jag meddela att det är minst lika beroendeframkallande att följa Roma som det säkert var för folk att följa Rederiet på 90-talet... saker blir hela tiden galnare och galnare men man kan liksom inte släppa taget.

Film: Sista frågan och då får man svara flera igen! Mamma Mia för att den är rolig, har underbar musik, flera av mina favoritskådisar (Meryl Streep och Colin Firth) och fantastiska bilder som får mig att vilja kasta mig på första bästa flyg till Grekland... Gladiator för att det helt enkelt är en stört bra film, ingen motivering krävs. Sweeney Todd för att den är galet snyggt gjord och får varje skådespelare att prestera på topp. Totally awesome.

Nya utmaningar

Det är superbra att Julia är så ambitiös och duktig med träningen, och framför allt bra att hon bloggar om det. Då slipper ju jag anstränga mig och kan lugnt kopiera alla bra idéer hon sprutar ur sig! Som att följa det här programmet till exempel. Efter sex veckor ska man tydligen klara av 100 armhävningar. Jag är ju något skeptisk, minst sagt, men eftersom jag inte tycker att man kan dissa något man inte testat så har jag bestämt mig för att göra ett försök. Även om man inte klarar 100 stycken så vore ju 50 ganska bra det också. Efter att ha klarat fjuttiga, pinsamma åtta stycken när jag gjorde introtestet var det ju dessutom bara att köra igång - seriöst, åtta. Det är knappt så att jag vågade skriva det alltså.

Så nu har jag precis klarat av dag två av vecka ett, och inbillning eller ej, jag tycker redan att jag känner mig starkare! Underbar känsla, som har byggts upp då jag dessutom lördag-måndag sprungit nästan 15 kilometer. Tre stycken femkilometare i rad - ketchupeffekt efter att ha gnällt efter två kilometer hela livet. Logiskt nog har jag nu också rätt ont i höften (överansträngd antar jag) och har tagit två vilodagar, men ändå - det går framåt! Önskar bara att jag hade samma energi och inspiration i förhållande till nästa veckas tenta också... blev ju inte direkt mer taggad av att se svarsmallen från den ordinarie tentan och återigen upptäcka att jag med största sannolikhet hade fått högsta betyg om jag hade skrivit den... gah. Nåväl, det är bara att uppbåda all energi sista veckan och repetera in allt igen.

Det får gärna bli sommar nu...

Barmarksträning

Sen i onsdags är säsongens curlingträningar slut, vilket tillsammans med det faktum att mitt gymkort gick ut för en vecka sen innebär att det är dags för barmarksträning! Jag tjuvstartade med ett par 3 km-rundor förra helgen och idag tyckte jag att det var dags för livets första femkilometare! Jag vet, tragiskt att jag vid tjugo års ålder aldrig sprungit så långt men jag 1) Har alltid hatat att springa och 2) Alltid varit på tok för tung för att orka mer än ett par kilometer. Nu blev förvisso dagens runda "bara" 4,93 km men jag tycker det räknas ändå.

Tack vare en fantastisk liten mobilapp som heter My tracks och som jag fann via min kompis Julias träningsblogg kunde jag mäta såväl sträcka som tid och medelhastighet. Tiden blev 29:10 vilket gav en medelhastighet på 10,14 km/h. Jag är ändå rätt nöjd med det - på löpbandet brukar jag springa mellan 10,5 och 11,5 km/h och tre kilometer, och med tanke på att Södertälje är en otroligt backig stad där jag såklart bor nästan så högt som möjligt så tycker jag inte att jag behöver skämmas över hastigheten. Jag är trots allt fortfarande ganska ovan vid att springa långt och har väl inte direkt något exemplariskt löpsteg. Dessutom borde jag införskaffa ordentliga löparskor.

Fredagsmys

Den här dagen inleddes... tidigt. Till och med sett med Lindas ögon, vågar jag nog påstå. 05.00 tyckte min hund att det var dags att gå upp, vilket hon tydligt markerade genom att stå och skälla vid dörren. Eftersom jag i alla fall skulle gå upp runt halv sex på grund av tidig föreläsning (vilket pucko lägger en föreläsning om förmögenhetsbrott klockan åtta en fredagmorgon??) tänkte jag att jag för en gångs skull kunde låta henne bestämma och masade mig upp. Vad tror ni händer då? Jovisst, hunden hoppar upp i sängen, lägger sig på min kudde och har inga som helst planer på att gå ut. Bah! Otacksamma, söta lilla grej.

Föreläsningen var tack och lov ganska givande. Kanske inga aha-upplevelser men ändå en bra genomgång som förhoppningsvis bidrar till att man kan nöja sig med att läsa de delarna av litteraturen två gånger. Eftermiddagen spenderades till största delen på Café Mineur i Gamla stan med Jakob, som sedan drygt två månader också pluggar juridik. Supertrevligt som alltid och varje gång vi ses och pratar gamla S06-minnen känner jag faktiskt en viss saknad.

Resten av dagen har jag tänkt spendera med nedanstående bok, som i brist på bra TV-program får utgöra fredagsmyset. Den handlar om Maria Stuart, även känd som Mary Queen of Scots, som var drottning av Skottland och gjorde anspråk på den engelska tronen under Elizabeth I regeringstid under andra halvan av 1500-talet. Jag älskar Philippa Gregorys böcker om England under Tudortiden! Det kanske inte är tidernas bästa litterära verk, men det är underhållande, lättsmält och ändå tillräckligt historiskt korrekt för att vara acceptabelt.

Shoppaholic, never...

Stor besvikelse. "Ledig" eftermiddag efter föreläsning som slutade tolv, dag innan lön för majoriteten av befolkningen, skönt vårväder, lön i fredags. Med allt detta som bakgrund och dessutom med vetskap om att jag har köpt all kurslitteratur jag behöver för resten av terminen var min naiva tanke att jag skulle gå längs Drottninggatan och uppdatera garderoben lite genom att shoppa bort åtminstone halva lönen. Dessutom kan jag ju numera tack vare förbättrad kost och mer träning till fullo röra mig bland de normala kollektionerna och betydligt lättare än tidigare hitta kläder som sitter snyggt (HM undantaget, men det beror väl mest på att deras kläder antingen är anpassade för dvärgar eller i tron att alla faktiskt vill ha tröjor som slutar vid midjan i alla lägen...).

Vad jag dock inte hade tagit i åtanke var de katastrofala kollektionerna. WTF!? Hur svårt kan det vara att göra lite nyskapande, snygga kläder som inte ser ut som något de dragit fram ur ett tre år gammalt förråd? Otroligt tråkigt. Nu kanske det förvisso är så att alla vårkollektioner inte har kommit in än - jag hoppas åtminstone det - men lite bättre utbud hade jag nog ändå hoppats på. Stor besvikelse. Enda positiva är att jag har pengarna kvar och i väntan på bättre klädtider kan spendera dem på annat... till exempel böcker.

Om det är någon som har tips på några bra butiker i Stockholm med snygga kläder till hyfsat rimliga priser (behöver ej vara HM-billigt, hatar kvalitén på deras kläder - ska det verkligen vara maskor i koftan redan när man köper den!?) så finns det en kommentarfunktion. Tack.

La la liberte, egalite, fraternite

Åh, såna här historialektioner är ju nästan i klass med dom man upplevde under gymnasietiden under ledning av Åström! Awesome.

Kämpa, kämpa, kämpa

Det blev helt väntat så att jag blankade tentan. Mindre väntat var att jag inte direkt var ensam. Med andra ord - den var svår. Två av fyra frågor kände jag att jag hade rätt bra koll på, en tredje kunde jag åtminstone till hälften, men det var för många poäng som kändes osäkra. Med lite tur hade det nog gått att få ett AB för det var inte så att jag inte fattade vilka lagar jag skulle tillämpa eller så, men onödigt att chansa. Nu är det omtenta 14 april, förhoppningsvis har jag hunnit plugga lite mer tills dess, och med lite tur är det en schysstare tenta.

I måndags började straffrätten och det är en kurs jag verkligen sett fram emot! Ämnen som alltid är aktuella och som engagerar. Litteraturen är dock inte nådig - 3000 kronor och det känns väl som att det är lika många sidor... har läst en av de mindre böckerna och en tredjedel av den tjocka och minst sagt teoretiska tegelstenen "Kriminalrättens grunder" och puh... det här blir en kamp!

I övrigt har jag mer eller mindre bestämt mig för att flytta i sommar, med största sannolikhet till studentlägenhet på Lidingö. 4000 kr/månad för 24 kvadrat är naturligtvis rena rånet, men vad gör man...

Now I'm back on the same road again

På fredag är det tänkt att jag ska skriva en tenta i fastighetsrätt. Chansen just nu att jag faktiskt kommer lämna in uppskattar jag till sisådär max 10%. Ni förstår själva - jag ligger minst sagt efter. De senaste dagarna har jag läst över 500 sidor om panträtt och nyttjanderätt. Det är ganska bra jobbat, men tyvärr innebär det att jag inte hunnit göra några gamla tentor, och det i sin tur... gör mina chanser att skriva bra på den här tentan ganska små. Noll struktur i huvudet utan bara 500 paragrafer som simmar runt.

Det är inte mitt fel. Eller jo, det är klart att det till största delen är det. Jag borde ha läst mycket mer och mycket tidigare. Visserligen tappade jag ungefär två av åtta veckor på sjukdom (mitt immunförsvar existerar tyvärr inte) och ytterligare ett par på ren depression efter vad jag trodde var två misslyckade tentor i C2 och C3, men det är ändå extremt klantigt. Givetvis skulle jag kunna gå upp sex imorgon bitti och göra tentor nonstop till tolv på kvällen, men jag tror inte det kommer hjälpa. Bara att inse, återigen fail. Får bli en ny omtenta.

Alltså vadfan... såhär skulle det ju inte bli.

OS 2018, here we come!!

Curlinglaget har tagit karriärens första seger!! 9-8 mot ett gäng mycket erfarna (och för övrigt trevliga) damer från Djursholm. Det hela utvecklade sig till en mycket jämn och spännande match där vi höll på att klappa igenom totalt i sista omgången men räddades av vår fyra - för helgen Isabella Wranå från Sumpans juniorer, som var schysst nog att hoppa in när Hanna befann sig i skidbackarna i Alperna istället för på curlingisen i Danderyd. Glädjen och lättnaden var naturligtvis total efter segern - nog för att vi har sagt att det här är ett läroår, att vi inte kan förvänta oss att besegra lag som spelat i massor av år, men ni känner ju mig... jag är en tävlingsmänniska, jag vill vinna. Absolut är det viktigaste att ha kul, men man har ju som roligast när man vinner.

Nu är tävlingssäsongen tyvärr över, men en månad till ska vi träna och sen kommer ju den fantastiskt roliga försäsongen där det bara är att börja bygga kondition och muskler!

Dags att lyfta

Efter en total genomklappning som bara Roma kan lyckas med så tog Ranieri till slut sitt förnuft till fånga och avgick. Tack och äntligen. Man kan aldrig skylla dåliga resultat på enbart tränaren, men man kan samtidigt inte ha en tränare i ett Serie A-lag som totalt saknar spelsystem, fingertoppskänsla och förmåga att motivera och stärka sina spelare.

Gamla hjälten Vincenzo Montella tar nu över, men gammal och gammal... känns inte som alltför länge sen han var aktiv. Det lilla flygplanet har alltid varit en personlig favorit och jag hoppas mer än jag kanske egentligen tror på att det här kommer bli bra.

Stabilitet, eller ja...

Se bara så stabilt det ser ut! Dock var det inte stabilt nog, vi förlorade båda matcherna och råkade dessutom ut för en skada på vår skip (Tove), men roligt var det! Andra matchen förlorade vi faktiskt bara med 9-4 vilket ändå inte är så dåligt med tanke på att gubbarna vi mötte säkerligen spelat i bra många år... vi har ju åtminstone framtiden för oss!

Stormen, En familj och nu rullar livet på!

Ja, den här bloggen är ju numera tragiskt försummad. Antingen händer det ingenting, och då skriver jag inte av den anledningen, eller så händer det så mycket att jag inte hinner skriva. Eller i sanningens namn, är för trött och lat för att skriva. Den senaste veckan har det i alla fall varit fullt upp, trots att jag gått och blivit sjuk. Föga förvånande för övrigt, bara någon nämner ordet februari är ju tyvärr tillräckligt för att jag ska börja känna mig deprimerad och allmänt svag. Nåväl, positivt tänkande nu!

I en kombination av tillfälligheter och en vilja att piffa upp januari/februariskiftet lite hade jag bokat in tre Dramatenföreställningar på åtta dagar (lugna, det är inte alls mycket - i april kör jag tre dagar i sträck!). En handelsresandes död har ni redan fått recension på, och i tisdags var det dags för Shakespeares Stormen, med namn som Örjan Ramberg, Stina Ekblad, Jonas Karlsson, Christoffer Svensson, Sofia Pekkari och Hans Klinga. Bra namn såklart men man är ju lite bortskämd, så den stora behållningen var trots allt att sitta på scenen! Riktigt läckert och annorlunda. Var lite orolig för att man mest skulle se skådespelarnas ryggar men de hade löst det riktigt snyggt och förutom lite problem att höra allt som sades i början, då flera av aktörerna befann sig ute i salongen och till och med uppe på balkongerna, gick det smärtfritt. Det var även några riktigt häftiga scenografiska nummer (Jonas Karlsson kom upp ur golvet, Stina Ekblad svävade över scenen och folk utklädda till gudar på enorma styltor) som det var extra kul att se på så nära håll. Stormen tillhör kanske inte i mitt tycke Shakespeares bästa verk, men det var en bra uppsättning med en del komiska inslag som helt klart var värd entrépengen.

Begynnande förkylning till trots jobbade jag på torsdagen, och det skulle jag ju med facit i hand kanske inte ha gjort. Totalt däckad hela fredagen. Det ganska kraftiga ljuset i mörkret var dock tentaresultaten från Civilrätt 2 och 3, det vill säga hela höstterminen. Högsta betyg i båda kurserna, så nu känner jag åtminstone tillfälligt att jag är på banan igen och fick lite extra vilja och kraft att ta mig igenom fastighetsrätten.

Med tanke på mitt halvt döda tillstånd i fredags var det inte utan att jag var lite rädd att missa lördagens föreställning, En familj. Om det var det faktum att jag sovit i stort sett hela fredagen eller att tanken på Dramaten gav mig nya krafter låter jag vara osagt, men jag mådde i alla fall riktigt bra i lördags. Pjäsen var helt, helt underbar! Gud, gå och se den om ni kan och hinner! Marie Göranzon i huvudrollen var fullkomligt fenomenal. Tveklöst en av de bästa insatser jag sett på Dramaten - kanske den bästa, även om det är svårt att jämföra och jag rankar Johan Rabeus i Den girige väldigt högt - och hon framstår mer och mer som Dramatens solklara leading lady (vi får väl dock avvakta och se om Lena Endre tänker spela något i höst och isåfall sno åt sig den titeln). Övriga ensemblen var också den fullständigt briljant. Börje Ahlstedt var magnifik, kommer sakna snubben trots att han säkerligen är outhärdlig att arbeta med. Ingela Olsson var precis så bra som hon kan vara och Kicki Bramberg var en stor positiv överraskning. Thomas Hanzon var sitt vanliga charmiga jag. Varför är han inte 20 år yngre, va? Eller åtminstone 15. Bah. Pjäsen i sig var också den riktigt välskriven. Allvarligt tema som framställdes på ett komiskt och mycket underhållande sätt. Ja, jag är faktiskt fortfarande så lyrisk att jag inte riktigt kan formulera mig bra. Spring till Dramaten och köp biljetter nu!

En handelsresandes död

Vari ligger skådespelarkonstens, eller för den delen även teaterns, storhet?

Kanske i att med ett enda ord klara av att leverera en orkan av känslor, att väcka en uppsjö av ångest till liv hos sin publik och få dem att känna allt det ens karaktär upplever. Så för att börja där pjäsen egentligen slutar (spoilervarning!) - när Linda Loman, fullkomligt briljant gestaltad av Lena Endre, vrålar ut sin ångest vid ljudet av bilen som rivstartar förvandlas den genom hela föreställningen växande klumpen i bröstet till några tysta tårar. Jag behärskar mig trots allt, uppbådar lite självkontroll, men klumpen fanns kvar i många timmar efteråt.

Skådespeleriet är alltigenom strålande. Det är en typisk skådespelarpjäs; rätt gestaltat ett fantastiskt starkt manus, men det är lätt att föreställa sig att det med sämre skådespeleri enbart blir pretentiöst. Krister Henriksson i huvudrollen som Willy Loman, säljaren som gör allt för att framstå som lyckad men innerst inne inser att han inte är någon stjärna, är superb. Så närvarande i varje moment, så lätt att ömka för trots att han alltför ofta behandlar sin familj på ett motbjudande sätt. Och ömkansvärda är de allihopa. Hustrun Linda som ständigt försvarar sin man trots att hon inte är blind för hans brister, äldsta sonen Biff som håller på att duka under av sin pappas förväntningar, och så Happy, den yngre sonen som ständigt blir förbisedd fast han gör allt för lite uppmärksamhet.

Pjäsen, som traditionellt sett har tolkats som en uppgörelse med den amerikanska drömmen, känns läskigt aktuell. Det är sorgligt att se hur Willy, trots att han har en fantastisk framgång i form av en familj som närmast dyrkar honom, inte ser något annat sätt att mäta framgång än i antal sålda varor, summan dollar på kontot. Så mycket bekräftelse han skulle kunna ta emot från dem, istället för att jaga runt efter den i ett lopp som sedan länge är förlorat.

Trots att det orsakat biljettkaos (alla föreställningar utsålda innan premiär...) älskar jag att Dramaten valde att sätta upp den här pjäsen på Lilla scenen. Det skapar en sällsynt intim känsla som inte lika lätt uppnås i en större salong och får allting att kännas så mycket närmare. Stundtals känns det nästan som att man sitter där i deras kök och tyst bevittnar deras bråk och diskussioner, skruvande på sig av obehag. Den bestående känslan såhär två dagar senare är att det här var en riktig fullträff! Uppsättningen seglar smidigt upp på min topplista där den gör Den girige och Jane Eyre sällskap. Sannerligen inget dåligt betyg!

Och slutligen ett Tack till vem eller vad - Marie-Louise Ekman, tiden, regissören Eva Dahlman, eller den lyckliga slumpen - som fått Krister Henriksson och Lena Endre att återvända till Dramaten. Äntligen!

Helena Bergström vs. allt och alla

Det är ju inte klokt vad vissa människor kan reta upp sig... Världen innehåller bevisligen en hel del problem. Krig, svält, klimathot.. och så att Guldbaggejuryn mobbar Colin Nutley. Allvarligt. Det är ju pinsamt hur man kan stå och gnälla om att man inte får priset. Paret Bergsträm/Nutley bör vara glada över att den senare fortfarande får ekonomiskt stöd efter att ha gjort den ena pajasrullen efter den andra - Heartbreak Hotel var bland det ytligaste och töntigaste jag sett, Gossip något bättre men ändå en katastrof med tanke på att så gott som varenda stor svensk skådespelerska ställde upp på eländet. Och då har jag inte ens nämnt Angel, vars enda tänkbara konkurrent bland svenska misslyckanden måste vara Hoberts Tre solar.

Helena Bergström borde ta tillvara på den talang hon har, satsa mer på sina egna regiprojekt som utan att hålla någon toppklass ändå varit ljusår bättre än makens, och framför allt, sluta bete sig som någon jäkla crybaby. Det räcker att hon gråter sig halvt fördärvad i varenda film hon är med i...

No signal

Fyfan alltså.. folk, ni måste påminna mig om att aldrig blanka en tenta igen. Åtminstone inte när omtentan ligger dagen efter en annan tenta. Två 5-timmarstentor där den andra började 19 timmar efter att den första slutade är helt enkelt inte bra för hälsan. Jag vill inte ens tänka på hur många ord jag skrivit på dessa två dagar. Troligen en längre novell. Klart är iaf att min hjärna är på gränsen till kollaps (så eventuella stavfel, syftningsfel, grammatiska fel osv i det här otroligt intetsägande inlägget kan ni väl bara ignorera? Tack!)

Men.. nu ser vi framåt! Civilrätt 4 börjar ju på måndag! På hyllan ovanför mig ligger just nu en lagom tjock bok i miljörätt, en lika tjock med titeln "panträtt i fast egendom" och lite annat smått och gott. Jag tror jag ska lägga alltihop på min mammas säng som straff för hennes dumma kommentar "men sånt där är ju jätteintressant! Ja, kanske inte just miljöbalken då, men det andra". Vadfan. Det andra. Jag är rädd för att hon faktiskt menade panträtten då. Rädda mig någon. Jag hatar den här kursen innan den ens har börjat.

Omstart

Jomen visst ser ni, i år tänkte jag att jag skulle blogga ännu mindre än förra året! Det är troligen precis vad bloggen behöver för att tappa de sista fyra, mycket tappra, läsarna.

Det nya året är hittills mycket likt det gamla. Helvetiskt mycket snö, ångestpluggande inför två tentor (som i kvantitet ändå är på tok för lite, borde plugga minst fem timmar mer om dagen), men så fina spelkvällar och upplyftande Dramatenbesök däremellan. I torsdags var det en mindre S06+Na06-Cissi reunion hemma hos Jacke i Järna, vilket som alltid var supermysigt. Gårdagen bjöd på Den Girige tillsammans med curlinglaget och några till. Johan Rabeus var precis lika briljant som när jag såg pjäsen i november, så det blir nog till att ta sig till Stadsteatern och se honom i Tartuffe ändå. De borde ju ändå inte kunna lyckas med två Aniara-magplask...