Det är asdrygt att vara sjuk, jag saknar verkligen min klass. Speciellt saknar jag någon att vara dryg med (läs: tobbe). Det fina med att umgås med Tobbe är att man aldrig behöver känna att man är den som är drygast. I onsdags berättade jag för Tobbe om den där bloggen där man ska beskriva sitt liv med sex ord. Han tänkte en liten stund och sa sedan:
"Va, kretsar inte världen runt mig?"
Igår (en timme av de få timmar jag var vaken) tittade jag på VM-krönikan från 2006 och grät lite över hur bra Italien var. Pirlos mål mot Ghana, Tottis straff mot Australien, Grossos övertidsmål mot Tyskland, Materazzis kvittering i finalen, hela straffläggningen i finalen med de Rossis straff i krysset och Grossos avgörande som höjdpunkter... det var bästa sommarn. Sann kärlek, den kärlek som är ever-lasting. Forza Italia per sempre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar