repeat om och om igen

Återigen en oerhört seg måndag med två timmars väntan på en engelsklektion som kommer bli precis lika ointressant som den varit hela året. Fortfarande sjuk men jag saknade min klass så mycket att jag pallrade mig iväg till skolan ändå. Tortyr att behöva sitta vid sidan av när det var gaellic football på idrotten. Givetvis är det ett jävla skämt jämfört med riktigt fotboll, men fortfarande...gaah.

Dessutom är jag hysteriskt trött p.g.a sömnbrist. Somnade vid typ halv fyra och sov till halv sju=inte bra. Timmarna innan jag somnade innehöll bl.a läsning av I skuggan av Saddam och, vid halv tre, ett plötsligt behov av att masa mig till keyboarden och spela Av längtan till dig.

Vilken låt jag än börjar lyssna på i mp3:n slutar det alltid med 3-4 lyssningar på Vinnaren tar allt. Sjukt vilken inverkan den låten har på mig, jag kraschar alltid vid smärtan och uppgivenheten i raden "Varför kom du hit?" Egentligen inte texten i sig som är så stört bra, även om den är hysteriskt vacker, utan känslorna bakom raderna som påverkar. De första raderna med försök till likgiltlighet, bitterheten som lyser igenom, uppgivenheten, hopplösheten, ilskan, smärtan. Tror inte det finns nån låt som är så sjukt perfekt som den är. Så enkel (till och med jag kan klara av att klinka den på piano) och ändå så fulländad.