Alltså, faktum är ju att det finns få om ens någon människa som kan beröra mig såsom Gunilla Backman kan. Det räcker att hon visar sig och tar ett par toner för att en mindre känslostorm ska explodera. Såhär på rak arm är det nog egentligen bara Roma och en viss Francesco som väcker samma känslor. Var I Kungsan och Gunilla sjöng En av oss, Vinnaren tar allt, samt en duett med underbare Fred Johansson, The time of my life. Sagolikt bra. Det har blivit på tok för lite konserter i år, bara Best of Broadway, Allsången och så det här. Förjäkligt att både Dalhalla och framför allt Ted-konserterna krockade med Oxford. Och hösten vet vi inte så mycket om förutom att hon ska till New York ett tag. Det är inte bra, jag behöver ett par konserter för att orka hösten.
Annars har den här helgen gått hysteriskt fort, vilket inte känns helt bra. Känner redan att jag ligger lite efter med marknadsföringen, men det reder nog upp sig. Nu ska jag se om inte helgen ska avslutas med lite Meryl-film. På tal om det såg jag "Lejon och Lamm" igår, och den var faktiskt riktigt bra! Väldigt oamerikansk, vilket var väldigt överraskande, blev helt förvånad av slutet. När man tänkte efter lite var slutet dock ganska bra ändå. Rekommenderar att ni ser den, tar upp många aktuella ämnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar