Here we go again, my my, how can I resist you?

Går på konsert med Donnan på lördag trots allt. Tänkte skippa den och spara pengar men när ryktet spred sig att det här kan bli sista chansen att se henne på ett tag hade hjärnans argument typ "du såg henne nyss!!" och "dyrt för bara fem låtar!!" inte mycket att sätta emot känslorna. Jag står helt enkelt inte ut med tanken på att inte se Gunilla på ett halvår. Hur jag ska överleva efter lördag får bli en senare fråga. Just nu tänker jag bara njuta av att jag får se (eller kanske snarare höra, inte många biljetter kvar och ett försök att ändå vara lite ekonomisk ledde till halvkass plats) Donnan en gång till. Förstår seriöst inte hur man överlever fangirlande av t.ex Jonas Brothers - kul att se sina favoriter typ vartannat år?? Jag får extrem Gunilla-abstinens efter ett par månader, max. Hur jag ska överleva hela hösten och våren övergår mitt förstånd...min reaktion när jag hörde om det var typ:

Detet (känslomässigt, icke genomtänkt reaktion): HUR KAN HON GÖRA SÅHÄR?? TÄNK LITE PÅ MITT KÄNSLOMÄSSIGA TILLSTÅND!! EN FNUTTIG LITEN KONSERT ETT PAR GÅNGER UNDER HÖSTEN, HUR SVÅRT KAN DET VARA?? *halvt tjutande, halvt gråtande*

Jaget: Jag döör, hur ska jag överleva hösten och vintern? Förvisso bra att hon inte arbetar ihjäl sig, men nån konsert hade ju varit kul....

Över-jaget: HUR KOMMER JAG ENS PÅ TANKEN ATT KRITISERA DONNAN? Fullständigt oacceptabelt, direkt brott mot Fangirl-lagen! Donnan bestämmer och Donnan gör alltid rätt! Jag bör vara glad över att hon kan göra lite roliga företagsevents med sina Dynamos under hösten!!

Idag har jag varit duktig och skaffat simkort till badhus på Kungsholmen, och då simmat en kilometer på drygt en halvtimme. Detta var okej med tanke på att jag inte hade simglasögon (=kan inte simma med den bra, snabba tekniken) och inte simmat seriöst på jag vet inte hur länge. Det var lugnt och skönt i hallen, så riktigt trevligt. Billigt som tusan också.