how you hurt me, I want you to know...

...One of us is crying

Tralala, blev både lycklig och nedstämd när jag fann massa klipp från scenversionen av MM i London. Påminde mig om svenska uppsättningen, såklart. Dom i London (klippen är från 2002) var asbra, men inte alls som svenska. Framförallt inte som Gunilla och Reuben. Tänk er bara dom två när dom gjorde dom här scenerna. Fy tusan vad bra det var. Får rysningar och blir tårögd vid blotta minnet.

När du är nära
Hör du inte kära
SOS
Jag vill förstå dig
Säg hur ska jag nå dig
SOS

Dessutom har jag slutligen insett att personer som är eller beter sig som idioter inte är värda att ödsla tid på. Det är trots allt dom som är förlorarna, inte jag. Så sorry, men nu tänker jag bli vinnaren som tar allt.