Rädsla

Wotcher!

För tillfället känner jag mig rätt förvirrad. I ena sekunden är jag otroligt nöjd med mitt liv typ "Jag har typ 90% MVG, det går rätt bra för Roma, ska spendera mer än en tredjedel av sommaren i England, har underbara vänner" etc. Det är bra. I nästa sekund hatar jag mitt liv typ "Jag kommer fucka upp vartenda ämne, jag fattar inget, jag är sämst, jag tror inte mina vänner gillar mig egentligen" bla bla. Jag är lite tragisk tror jag.

I alla fall så har jag funderat lite grand över vad jag är rädd för. Om vi börjar med väldigt ytliga saker så är det framför allt getingar. Detta sedan en geting fastnade i mitt hår på golfbanan när jag var typ 10 år. Jag kan knappt äta ute på sommaren och om jag ser en geting springer jag för livet. Om vi sen går vidare till fullständigt oseriösa saker så typ slytherinare och interistas/juventinos/laziales (men alla dessa kanske egentligen är mer sånt jag föraktar).

Men om vi ska vara lite seriösa så tror jag att jag har lite små tendenser till autofobi (ja, det var hanna, sampo och dreaner som hittade vad det hette typ halv sex i söndags morse). Jag hatar att vara ensam. Inte så att jag inte klarar av att vara hemma en kväll själv, det kan jag tvärtom ibland tycka är rätt skönt, och jag tycker det är jobbigt när det blir fler än typ 5-6 personer (beror ju lite på vilka det är också). Men i för långa perioder och vid speciella tillfällen verkligen hatar jag det, jag tycker det är superobehagligt. Och att bli lämnad helt ensam typ för alltid är nog min värsta mardröm.

Det här var inte direkt något uppiggande inlägg. Men man kan inte alltid vara solstrålen hela tiden. Nu tror jag att jag ska krypa ner i soffan och läsa Svärdens Fält. Julius Caesar och Rom är made of awesome.